tag:blogger.com,1999:blog-38457119107039851412024-02-07T05:15:51.371+02:00LinnElisabethLinnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.comBlogger1141125tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-23382832098804364992018-07-18T20:38:00.001+03:002018-07-18T21:32:48.494+03:00Vidar ett år!Vidar blev 1år förra veckan. Ett år! Så fort det gått, det första året. Jättefort! Tiden går bara fortare och fortare för varje barn.<br />
Samtidigt som jag är ganska sentimental och sörjer att vår sista bebis inte är en bebis mer så är det på många plan också skönt att han blir äldre. Det är ljuvligt att följa med hur han verkligen utvecklas till en egen individ men egna åsikter och intressen. En egen person. Förstås. Så självklart men ändå fascinerande.<br />
<br />
<br />
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-R8WX1IXxO_4/W097HAuNYTI/AAAAAAABM4s/PSHQlaNQG48R_fiz7VZ1E6PU5_f_rpnhQCKgBGAs/s1600/IMG_6176.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em; text-align: center;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-R8WX1IXxO_4/W097HAuNYTI/AAAAAAABM4s/PSHQlaNQG48R_fiz7VZ1E6PU5_f_rpnhQCKgBGAs/s320/IMG_6176.JPG" width="240" /></a><br />
Vidars strategiska mått som ettåring är 10,3kg och 76cm. Han går med stöd. Älskar att traska omkring med gåvag både inne och ute och han är stolt över att ha lärt sig att svänga själv. Han står pyttestunder utan stöd och jag tycker att han ännu är såpass i stabil i upprätt läge att jag gissar att det ännu kommer att ta ett bra tag innan han går utan stöd. Han klättrar uppåt på pallar och i trappor men tekniken att klättra ner igen utan att dyka har han ännu inte snajat.<br />
<br />
Han är rätt ointresserad av mat och särskilt av att äta själv. Han vill helst bli matad och grimaserar ofta till vad som erbjuds. Han växer ju dock bra så vi försöker att inte stressa och hoppas på att matglädjen växer fram så småningom. Jag ammar honom ganska mycket och oftare har det blivit de senaste veckorna på grund av värmen och det har varit så praktiskt att amma närsomhelst han verkat lite törstig. Ungefär 2-6gånger dagtid men tyvärr ungefär lika många gånger även nattetid. Efter sommaren känner jag att det är dags att dra ner på amningen, speciellt få bort nattätandet.<br />
<br />
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-s8jtbNUr0Zc/W0-GYCXaw3I/AAAAAAABM6k/yiJyz-LQ2oUsr8N2SqlAJPqn--_7wlXmACLcBGAs/s1600/IMG_0753.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-s8jtbNUr0Zc/W0-GYCXaw3I/AAAAAAABM6k/yiJyz-LQ2oUsr8N2SqlAJPqn--_7wlXmACLcBGAs/s320/IMG_0753.JPG" width="320" /></a>Sover gör han, sedan nån vecka sedan, en gång om dagen. Oftast en lite för kort dagssömn på 40minuter men den har oftare blivit längre till 1,5 och till och med 2h (en gång) så dagssömnen håller på att småningom stabiliseras till en lång lur. Jätteskönt att slippa natta många gånger och försöka planera tiderna kring flera dagslurer.<br />
Somnar till natten gör han mellan 20 och 21. Ibland somnar han vid bröstet, ibland bredvid en förälder efter en hel del bök och krypande. Han har hittills sovit bredvid mig hela nätterna men den senaste veckan har vi inlett en ny rutin som innebär att han börjar natten i egen säng och får komma bredvid i nåt skede under natten. Det har lyckats sisådär. Om jag lyckats få honom att somna i egen säng har det gått rätt bra och han har ätit första gången senare än om han ligger bredvid mig men att få insomningen i egen säng att lyckas är en knepigare historia. Men vi jobbar på det. Han äter alltså mellan 3 och 7 gånger varje natt och det börjar minsann kännas i min ork. Han vaknar glad mellan 7 och 8.<br />
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-NDgMtO9GtE0/W0-F6TRB-VI/AAAAAAABM6Y/ggSfLH-I_IEiTidVdnlW53jObR4FwnTaACLcBGAs/s1600/_P5A5902.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="213" src="https://3.bp.blogspot.com/-NDgMtO9GtE0/W0-F6TRB-VI/AAAAAAABM6Y/ggSfLH-I_IEiTidVdnlW53jObR4FwnTaACLcBGAs/s320/_P5A5902.jpg" width="320" /></a>Och glad är han oftast även om han samtidigt har mycket temperament och en stark vilja. Han är social, hälsar högljutt på folk i affärer, på gator eller var han än befinner dig. Har älskar att greja med sina syskon och de avgudar fortfarande lillebror även om det inte alltid är helt enkelt nu då en av hans favoritsysselsättningar är att rasera. Vidar underhåller sig själv ganska långa stunder genom att upptäcka omgivningen, dra ut, dra ner, greja med skor, bläddra i böcker, ja sånt som ettåringar sysslar med. Han tycker om att köra omkring med fordon, speciellt en stor traktor, och härma motorljud. Att titta på bilder och läsa om djur är också intressant.<br />
<br />
Vidar babblar mycket och säger ibland stavelser som klart går att koppla ihop med föremål som boll, tack, lampa, gräsklippare (mera ljudet då kanske, hehe), katt, plaska, boll, blomma, nejnej (kombinerat med skaka på huvudet), gris. Att härma olika ljud är också populärt och roligt.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-tprIf5qtg1Q/W0-GQ1oQ-SI/AAAAAAABM6g/ZEuE_oafBIMz9ee802iJ16FiNk79boyaQCLcBGAs/s1600/IMG_7604.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1067" data-original-width="1600" height="266" src="https://3.bp.blogspot.com/-tprIf5qtg1Q/W0-GQ1oQ-SI/AAAAAAABM6g/ZEuE_oafBIMz9ee802iJ16FiNk79boyaQCLcBGAs/s400/IMG_7604.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Vidar är en kille med humor och är en riktig charmör. Han är rätt självständig och redan säker i sig själv men kommer med jämna mellanrum, främst på eget initiativ, och tankar gos och närhet. En fantastik härlig liten typ är han, Vidar.Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-1332680566990245502018-07-05T22:14:00.002+03:002018-07-05T22:14:50.501+03:00Måla hus<br />
Att bo i hus har många fördelar. Det jag tycker allra mest om med vårt hus är nog gården som är stor, lättskött, är skyddad och man har god uppsikt över största delen av gården. Det är bara att släppa ut de större barnen och låta dem leka utomhus på tumis. Otroligt bra!<br />
Det sämsta hittills är då det ska målas. Jag tvättade en långsida idag och jag är redan trött på detta projekt. Själva målandet kunde eventuellt vara roligt och avkopplande men inte i detta skede av livet. En vuxen är ju fast med Vidar konstant så jobbet går framåt i snigelfart.<br />
Nåväl. Ovannämnda fördel, plus en hel del andra fördelar, väger ändå klart tyngre än måstet att måla huset relativt sällan.<br />
<br />Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-54471604501271882712018-05-21T22:12:00.003+03:002018-05-21T22:12:58.929+03:00Sköna men tunga maj.<br />
Maj kom men en fantastisk surprise sommar men också överraskande pollenallergi för Edwin. Förra veckan var han hemma från dagis eftersom han hade så jobbigt med kliande ögon, rinnande ögon och allmänt risigt mående. Dessutom har nätterna varit väldigt oroliga med många extra uppvak. Jag vaknar normalt flera gånger varje natt och har tyckt mig orka förvånanvärt bra men efter denna dryga vecka med ytterligare uppvak om nätterna känner jag verkligen av att jag inte har några energireserver alls att ta av utan blir riktigt trött och sliten.<br />
Jag tog barnen till öppna dagklubbens vårfest idag. Jag brukar gilla att småprata med bekanta och nya bekantskaper men idag var jag bara så otroligt trött att jag knappt orkade försöka konversera överhuvudtaget. Det kändes väldigt olikt mig men samtidigt bekant känsla från tider då jag sovit som minst. Tanken är slöare, jag har svårt att hitta ord och tappar röda tråden i konversationer. Minner och tålamodet klart sämre. Vi hoppas på bättre nätter och återhämtning snart.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-HUjJ3P5cIUY/WwMaFCMF5TI/AAAAAAABL9U/PCghC3LcgnAdqgCPSTfRDLRNm3rCX561QCKgBGAs/s1600/IMG_5167.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="960" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-HUjJ3P5cIUY/WwMaFCMF5TI/AAAAAAABL9U/PCghC3LcgnAdqgCPSTfRDLRNm3rCX561QCKgBGAs/s320/IMG_5167.JPG" width="240" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Min fina lilla pollenallergiker.</div>
<br />Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-62431143688403651022018-05-20T22:38:00.000+03:002018-05-20T22:38:40.743+03:00Vidar 10-månader<div>
<br /></div>
<div>
Jag har varit irriterande usel på att skriva om Vidars utveckling. Tråkigt eftersom det är så roligt att gå tillbaka och kunna kolla upp när vad hände. </div>
<div>
Nu blir det iallafall en lite sen 10-månaders uppdatering gällande vad som händer. Och OJ vad det händer nu på alla plan! <span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Han blev alltså 10månader 1:e maj och väger nu 9810gram och är 73,5cm lång. </span></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vidar har ju inte varit den som haft särskilt bråttom att ta sig framåt. Dra sig framåt började han vid 8månader och det gör han till största del fortfarande men sedan ett par veckor tillbaka tränar han flitigt krypställning och kryper också några steg ibland. Den senaste dryga veckan har han börjat ta sig uppåt på knäna och upp och stå med stöd. Han faller hejvilt men det bryr han sig för det mesta inte så mycket om.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vidar övar väldigt mycket på att formulera ord. Mamma är det ord han tydligt sagt sedan han var ungefär 8månader, pappa ungefär 9 månader. Delar av ord som han tydligt kopplar ihop med rätt objekt är lampa (-pa), ballong (-ba), hjärta (-ta), katt (-ka), Cafu kallar han för Boh. Dessutom babblar han överlag väldigt mycket. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Sover gör han i regel två gånger om dagen, ca mellan 40min och 1,5h per gång. Alltid i vagnen. De senaste dagarna då det har varit så underbart varmt har det dock varit besvärligt att få honom sova eftermiddagsluren och tagit ett par timmar att få honom sova en liten, men nödvändig, stund. </div>
<div>
På nätterna äter han fortfarande mellan två och fem gånger. För det mesta har jag inte riktigt koll på hur många gånger han ätit eftersom han sover som en liten igel vid mig. Känner att det börjar bli dags att göra nåt åt sovarrangemangen men orkar inte riktigt nu. Nattningarna borde vi också ta itu med eftersom de har börjat dra ut så mycket på tiden. Fram till nu har jag ammat honom i sängen och sedan har han somnar rätt fort bredvid mig men nu har han kommit in i perioden då man ska öva på en massa färdigheter innan det går att sova. Han kryper, gungar, står tills han blir övertrött och gnäller och gråter. Jag har sänkt bottnen på spjälsängen så att han ska kunna börja greja där på egen hand om kvällarna utan mitt sällskap och förhoppningsvis sova delar av natten där.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Äter gör han fem gånger om dagen, morgonmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsgröt. Han är rätt kräsen med både smak och konsistens. Det man matar honom med ska helst vara helt slätt. Han plockar i sig ganska dåligt, sitter mest och grejar med maten, men små brödbitar äter han oftast gärna. Jag ammar honom oftat ett par gånger utöver de gånger han äter på natten. Är vi på språng så är det dock i regel omöjligt att amma honom eftersom han inte kan koncentrera sig alls på andra ställen än hemma. Helst i egen säng. Höger bröst har han ratat helt de senaste månaderna så jag ser knasigt osymmetrisk ut. Amma planerar jag fortsätta med så länge Vidar är intresserad och jag känner att jag vill. Med förutsättningen att han inte börjar bita mig mera. Han har två små tänder som han testat att bita med några gånger och om det fortsätter kommer amningen avsluta rätt fort. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vidar är just nu en glad och oftast nöjd liten typ. Han är orädd, aktiv och nyfiken, vill konstant röra på sig och upptäcka både sin rörelseförmåga och omgivningen. Han tycker speciellt mycket om djur. Vidar och Cafu är fina vänner och leker ofta tillsammans. Vidar älskar också att försöka hänga med i syskonens upptåg, vilket tills vidare är rätt utmanade men de har alla ganska bra tålamod med varandra.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Vi är inne i en väldigt rolig period för oss alla men också ganska krävande för oss vuxna eftersom Vidar kräver att man har stenkoll på vad han gör, sätter i munnen, petar med fingrarna, stiger upp etc. Det är ytterligare snäppet svårare att få händerna att räcka till allt de borde. Effektiv övning för mig att lära mig att ignorera kaos. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
På grund av okända problem lyckas jag inte ladda upp bilder i inlägget. Kommer i efterhand.</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-SIbdEyKMsdw/WwHOq0VQLgI/AAAAAAABL7c/I7WjcW23lTMIhQ7Q8IBBzCZbMY5-wG_GACKgBGAs/s1600/IMG_5441.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1080" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-SIbdEyKMsdw/WwHOq0VQLgI/AAAAAAABL7c/I7WjcW23lTMIhQ7Q8IBBzCZbMY5-wG_GACKgBGAs/s320/IMG_5441.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-MVqULlCnNO4/WwHOq5b01gI/AAAAAAABL7c/Mdpc3dtqqlss0adIW7AJrUClI6fJvKJogCKgBGAs/s1600/IMG_5447.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="1280" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-MVqULlCnNO4/WwHOq5b01gI/AAAAAAABL7c/Mdpc3dtqqlss0adIW7AJrUClI6fJvKJogCKgBGAs/s320/IMG_5447.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://3.bp.blogspot.com/-Qx6N8xCFIsM/WwHOq2FeypI/AAAAAAABL7c/rOZpIyo4BzcARVeOrgDVx6yUElhxf88cQCKgBGAs/s1600/IMG_5372.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://3.bp.blogspot.com/-Qx6N8xCFIsM/WwHOq2FeypI/AAAAAAABL7c/rOZpIyo4BzcARVeOrgDVx6yUElhxf88cQCKgBGAs/s320/IMG_5372.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-05OKnFlQPjg/WwHOq5WDpNI/AAAAAAABL7c/fImQ7QluiiUGopCEq2ohTWAEOO0SOr4ewCKgBGAs/s1600/IMG_5346.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-05OKnFlQPjg/WwHOq5WDpNI/AAAAAAABL7c/fImQ7QluiiUGopCEq2ohTWAEOO0SOr4ewCKgBGAs/s320/IMG_5346.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-Aio6nkx0_Cg/WwHOq3G3dtI/AAAAAAABL7c/5hzDbgdisjAsMXiV85FpcpV4XR-5x7EpQCKgBGAs/s1600/IMG_5348.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-Aio6nkx0_Cg/WwHOq3G3dtI/AAAAAAABL7c/5hzDbgdisjAsMXiV85FpcpV4XR-5x7EpQCKgBGAs/s320/IMG_5348.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://2.bp.blogspot.com/-Hc2HUjiBchE/WwHOq-kLM5I/AAAAAAABL7c/q2XHPA0NwNc3XeRLRmWtsBDxdH4imH4owCKgBGAs/s1600/IMG_5334.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://2.bp.blogspot.com/-Hc2HUjiBchE/WwHOq-kLM5I/AAAAAAABL7c/q2XHPA0NwNc3XeRLRmWtsBDxdH4imH4owCKgBGAs/s320/IMG_5334.JPG" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://4.bp.blogspot.com/-enF0A7lbMCM/WwHOqxPswDI/AAAAAAABL7c/SNPZ2fFXh6AH0wdKdAwZWmom50vHOen1wCKgBGAs/s1600/IMG_5265.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1200" height="320" src="https://4.bp.blogspot.com/-enF0A7lbMCM/WwHOqxPswDI/AAAAAAABL7c/SNPZ2fFXh6AH0wdKdAwZWmom50vHOen1wCKgBGAs/s320/IMG_5265.JPG" width="240" /></a></div>
<br /></div>
Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-85478626613858269812018-05-07T22:27:00.000+03:002018-05-07T22:27:25.795+03:00Vårens projekt<br />
Äntligen är våren här riktigt ordentligt. Jag älskar det! Vi är ute nästan hela tiden. Innan pyjamasen ens har åkt av om morgnarna har Agens och Edwin till och med ofta hunnit fråga "nääär kan vi gå ut??". Mycket tacksamt efter en lång vinter vilken inneburit en fight med barnen nästintill varje gång vi skulle ut.<br />
<br />
Våren har gett mig en ordentlig energiboost och har har en hel del hemma-projekt på gång. Jag är absolut ingen trädgårdsfantast, snarate tvärtom , men ha otroligt nog börjat njuta en del av att fixa på gården. Särskilt skönt är det då barnen är så otroligt nöjda och oftast underhåller sig själva i timtal samtidigt som jag pysslar med mitt, så länge bebisen tillåter.<br />
<br />
Jag har inlett ett projekt som innebär att gräva upp gamla, fula ölandstokar vilka vi nu några år försökt ge första hjälp men är fula som stryk och dessutom är området runtomkring alldeles omöjligt att hålla snyggt eftersom den gamla plasten och bark numera släpper igenom hur mycket ogräs som helst. Jag hatar att rensa ogräs. Jag tycker det är totalt bortkastad tid men samtidigt tål jag inte se på det. Förenkla gården är min strategi så jag tänker vi tar bort skräpet och fixar gräsmatta istället. Hur svårt kan det vara? Nå, kanske inte jättesvårt men som vanligt ett större projekt än jag räknade med från början. Och vilken träningsvärk man får av att dra bort skyddsplast med en decimeter av rotsystem som vuxit till sig under 10års tid! Win-win. Nåväl, då detta projekt är färdigt efter lite mera mylla, kalkande, gödslande och sådd av gräs så borde vi inleda projektet måla huset. Alternativt först gräva upp 17 ölandstokar till och utföra samma procedur som ovan, plus lite till. Ja, och så ska vi förstås odla lite i pallkragarna och beskära litet mera, enorma, buskar. Vem är jag? Jag som ju INTE skulle ha en stor gård eftersom jag inte vill sätta tid på trädgårdsarbete. Aldrig hade jag väl trott att det kunde vara så tillfredställande att gräva upp buskar och beskära träd och buskar. Men samtidigt kanske det inte alls är så konstigt. Man får tydliga, synliga reaultat omedelbart vilket jag gillar.<br />
<br />
Inomhus började jag, efter 4 år ca funderande, slipa väggen i barnens sovrum men längre kom jag inte innan vädret blev ljuvligt och vi bara vill vara ute hela tiden. Svala, regniga dagar ska det målas och dessutom har jag lovat ungarna en högsäng...<br />
<br />
Jag njuter av energin och inspirationen så länge den varar och hoppas den varar tills vi rott projekten i land så det inte slutar med en massa halvfärdiga jobb och ingen energi.<br />
<br />
<br />Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-85961131725041834822018-04-24T21:56:00.001+03:002018-04-24T21:56:46.864+03:00En alldeles vanlig, fantastisk dag.<div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Jag vet inte om det har kommit med åldern, att jag blivit så väldigt mycket bättre på att uppskatta små saker i livet. Jag har verkligen blivit så otroligt mycket bättre på att njuta och ta till vara på vanlig vardag. Det behövs inga konstigheter för att jag ska känna mig nöjd. </span></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Idag har vi haft en alldeles vanlig hemmadag, jag och barnen. Eller alldeles vanlig var den kanske inte eftersom alla var ovanligt harmoniska och nöjda. Eftersom alla sov längre än normalt missade vi förmiddagens planer och hängde hemma precis hela dagen. Barnen har lekt, lekt och lekt. Vi gick, på barnens begäran ("snälla mamma kan vi gå ut! " what!?) ut en stund i regnet och de cyklade fram och tillbaka på vår lilla väg i oändlighet. Eller tills Vidar vaknade hungrig och jag var tvungen att gå in. Edwin lärde sig cykla för nån vecka sedan och nu cyklar han som om han aldrig gjort annat. Agnes lärde sig cykla förra sommaren och har fått kämpa mycket hårdare för att hitta kontroll och för att lära sig starta själv men nu äntligen behöver hon ingen hjälp och har hittat cykelglädjen. Jag ser fram emot alla små cykelutflykter vi kan göra i sommar.</span></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Agnes och Edwin har haft en lång period då de lekt väldigt bra tillsammans. Om de får leka ostört så kan de oftast leka i timtal utan att man överhuvudtaget behöver ingripa i konflikter. Det är så otroligt tacksamt och skönt. Nu har de också börjat ta med Vidar i lekarna. Även om de alla tre förstås inte leker så långa stunder tillsammans så känns det otroligt att det redan leker på tremis. </span></div></div><div><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7EWOxLbUmfZuYHbdeBGMTZYtMcf0tQBbJ46Hlq96jIGPLV2sLxL5yaEjR4j7Xay4rcrb-F2srBDMNXHONBIfLx4O2XSc1nidFDoSWUGo5mA7vSo7xc7RET2Q1YRvVi49lnCb18IyycQC0/s640/blogger-image-1845640558.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7EWOxLbUmfZuYHbdeBGMTZYtMcf0tQBbJ46Hlq96jIGPLV2sLxL5yaEjR4j7Xay4rcrb-F2srBDMNXHONBIfLx4O2XSc1nidFDoSWUGo5mA7vSo7xc7RET2Q1YRvVi49lnCb18IyycQC0/s640/blogger-image-1845640558.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-z-a1lCQohgI/Wt994VvoYaI/AAAAAAABLTs/w-77hGUG4i0eMfaHKe0HOBjXBpQUYRalwCHMYCw/s640/blogger-image-1720106409.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-z-a1lCQohgI/Wt994VvoYaI/AAAAAAABLTs/w-77hGUG4i0eMfaHKe0HOBjXBpQUYRalwCHMYCw/s640/blogger-image-1720106409.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">"Du är min bästa vän Edwin" ,"Jag älskar Vidar och jag blir så lycklig då han skrattar". Dagens största besvikelse var insikten att de inte kan gifta sig med varandra. </div></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div></div><div><br></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-47745329890819904722018-03-02T10:52:00.001+02:002018-03-02T10:52:01.316+02:00Rök och dramatik<br><div>För en veck sedan, natten mellan fredag och lördag, väckte Frank mig nån gång mellan 03 och 04 och sa att det luktar rök. Eller väckte och väckte. Jag var halvt vaken och i färd med att amma Vidar då han kom in men tydligen var jag antingen så trött och halvsov eller så var jag redan så påverkad av kolmonoxiden att jag inte reagerat på lukten innan Frank dök upp. Skrämmande att jag inte reagerat för när jag vaknade till ordentligt märkte jag att det luktade rejält. Efter en stunds funderande insåg vi att vi ju måste ut! Tack och lov bor min syster på andra sidan vägen så vi rullade in barnen i deras täcken och sprang över med dem till grannhuset. Det var ju kallare än minus 20 grader så vi var tacksamma över att kunna springa raka vägen in och inte behöva rusa runt i grannskapet.</div><div><br></div><div>Orsaken till röken var att en liten jävel i kakelugnen hade återuppstått och börjat osa efter att spjället stängts. Vi har många brandvarnare men ingen hade varnat. Vad som hade hänt om Edwin inte hade haft ljud på natten och väckt Frank vill jag helst inte tänka på men jag har minsann funderat på varje alternativt scenario. Den senaste veckan har varit en riktigt dödsvecka i mitt huvud. Efter att vi dragit ut alla textiler ut huset, städat och torkat och tvättat för att få bort röklukt var det riktigt jobbigt att bädda alla små sängar igen och gå igenom alla tankar gällande hur det skulle ha kunnat gå. Om barnet till den säng jag bäddade inte skulle ha vaknat igen. Eller ingen av oss. Eller bara det. </div><div>Hu. Nu är tacksamheten stor över att vi alla mår bra. Åter igen blev vi alldeles för medvetna om hur skört livet är.</div><div><br></div><div>Härefter kommer spjället aldrig att stängas helt till natten. Och ja, vi skaffade och skruvade upp en kolmonoxidvarnare innan vi sov den första natten i vårt jus igen. </div><div><br></div><div><br></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-5160923296520580662018-02-08T14:02:00.001+02:002018-02-11T21:51:29.426+02:00Småbarnsmammans träningsrutiner<br>
Jag läste precis <a href="http://www.linabjorkskog.com/traning/hur-fa-traningen-gjord-med-bebis-mina-basta-tips-hur-du-kan-trana-t-o-m-varje-dag" target="_blank">Lina Björksjogs</a> tips om hur man kan träna även med bebis och det slog mig (igen) hur dåliga träningsrutiner jag har nu och hur väldigt mycket svårare det känns att få till träningen efter tredje barnet än med de två första. En uppenbar anledning är förstås att det är väldigt fullt upp med tre barn. Alla behöver få sina behov tillgodosedda och dessutom behöver huset hållas i skick, maten handlas och lagas, hunden rastas och aktiveras. Livet ni vet. Jag själv och parförhållandet kommer alltid sist, tyvärr, trots att jag vet att jag själv och parförhållandet är grunden som måste fungera för att resten ska hålla i längden. <br>
Men. Nu har jag inlett ett projekt för att åtminstone få in mera vardagsmotion vilket i sin tur brukar ge inspiration till att ta flera korta stunder för mera träning. Så brukar det vara för mig, ju mera jag rör på mig och är aktiv desto mera ork och inspiration får jag att träna mera. En positiv spiral som tyvärr också fungerar i motsatt riktning. Konkret innebär mitt projekt att jag alltid, de tre dagar stora barnen är på dagis, ska promenera en rask promenad då Vidar sover första gången. Och därutöver ska jag göra minst solhälsningarna och några rörlighetsövningar för höft och bröstrygg samt några specifika diastas rehab övningar. Min hållning är inte den bästa efter graviditet och av amning och mycket bärande så övningarna jag väljer är specifikt tänkta att bättra på den saken. Det är min dagliga rutin. Nästa steg blir att få in styrka två, tre gånger i veckan och gärna nåt längre yogapass men jag har bestämt att skynda långsamt och köra in den nya rutinen först och inte försöka mig på för mycket på en gång.<br>
Hur ska jag plötsligt hinna med detta då om jag har upplevt att jag inte hunnit hittills? Jag kommer att aktivt försöka att <b>plocka mindre</b>. Detta eviga plockande alltså. Jag ska försöka lära mig att stå ut mera mera rådd och inte plocka konstant eftersom det ändå är råddigt igen efter en alldeles liten stund. <b>Planera maten </b>bättre för att spara tid på matinköp och -lagning. <b>Minimera slösurfande. </b> När jag är trött och behöver en paus tenderar jag lätt att slösurfa och vips har en hel massa tid under dagen gått åt till att jag har kollat onödiga saker stup i kvarten. <div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-FM46F5KcmFo/WoCevueYgBI/AAAAAAABImk/G6-6Ne0fkwsJPm6b9EItl3w9cY1SH-lWgCHMYCw/s640/blogger-image--1836217839.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-FM46F5KcmFo/WoCevueYgBI/AAAAAAABImk/G6-6Ne0fkwsJPm6b9EItl3w9cY1SH-lWgCHMYCw/s640/blogger-image--1836217839.jpg"></a></div><br><div><div><br></div><div>För ett par veckor sedan aktiverades mitt gymmedlemsskap efter att jag pausat det sedan slutet av graviditeten. Idag kom jag äntligen över den höga tröskeln och tog nog dit. Det kändes otigt att ta mig dit och sjuka passet var faktiskt också ganska segt. Fokuserade på bas övningar med rätt låga vikter för att komma igång lugnt. Min målsättning är att så småningom träna på gymet minst två gånger i veckan. Får jag inte in den rutinen och kommer upp i det inom ett par månader måste jag fundera om jag säger upp mitt medlemsskap och satsar helt på styrketräning hemma vilket sparar en hel del tid och kan göras med barn hemma. Däremot garanteras ju inte att träningen alltid blir så fokuserad och effektiv då den utförs hemma med barn. Får se hur det går och hur det börjar kännas. </div></div></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-56238712448616111942018-01-15T10:07:00.000+02:002018-01-21T21:05:27.088+02:00Halvårs VidarVidar blev 6 månader för några dagar sedan. Sex både tunga och härliga månader. Vi kör en genomgång om vad som händer just nu.<br>
<br>
Vidar är fortfarande en typ som helst vill vara i famnen. På golvet trivs han bara korta stunder men i sitter och newborn setet trivs han ibland lite längre. Vi har också invigt matstol för en dryg vecka sedan och han sitter nu rätt stabilt i den vilket underlättar matandes en hel del. Bärsele är också i användning mycket då jag är ensam och vill få någonting gjort.<br>
Eftersom han inte tränar på golvet så långa stunder i taget så har det inte hänt så stora framsteg grovmotoriskt. Han svänger sig alltid genast från rygg till mage då man lägger ner honom och vill endast vara på mage. Han vrider sig som klockan och tränar på att lyfta upp rumpan högt och så backar han ibland bakåt. Jag tycker att det är ganska skönt att han knappt rör sig någonstans ännu utan njuter av lugnet före stormen eftersom jag vet att jag kommer att behöva ha stenkoll på honom på ett helt annat sätt då han börjar ta sig framåt och sätter alla småsaker han hittar i munnen.<br>
<br>
Smakportioner har han fått en gång om dagen i ca en månads tid. Fram till den senaste knappa veckan ätit minimala mängder, ett par teskedar har kanske gått ner, men verkar nu ha fattat grejen och äter nu mängdmässigt kring två iskuber åt gången. Den här veckan har han fått gröt på eftermiddagen förutom förmiddagsgrönsakerna.<br>
Jag skulle själv helst mest bara amma honom för att slippa matklottet men nog är det ju hög tid för honom att få lite mera varierad mat.<br>
Precis som med de andra barnen barn jag tänkt introducera plockmat tidigt. Ännu har han inte fått äta nånting annat än majsbåge själv men så fort han verkar få lite bättre koll på lite grövre konsistenser i munnen så ska vi testa. Han visar stort intresse av att äta själv, ska absolut ta tag i skeden och föra till munnen, och tycker om att sitta och äta majsbågar även om den dåliga finmotoriken gör honom ganska frustrerad. Men just finmotoriken lär ju utvecklas då han får träna mera. Pipmugg introducerades denna vecka och han älskar att dricka ur den! Vi kör samma favorit som med de andra, Nuks pipmugg med mjuk antidrip-pip, vilken alla tre barn gillat. Vi hoppas således helt över tuttflaska även med Vidar.<br>
<br>
Sömnen då. Vi har äntligen en rutin gällande dagsvilorna. Lite beroende på när Vidar vaknar, han orkar vara vaken kring 2h förutom sista vakenpasset då han är vaken mellan 3 och 4h, sover han första gången kl 10 och andra gången nån gång mellan 14 och 15. Båda sovstunderna är ca 2h långa och just nu sover han otroligt bra oftast utan att man behöver vagna honom alls. Natt borde det bli mellan 19 och 20 men kvällarna har blivit problematiska. De senaste kvällarna har han vaknat efter 40minuter och är omöjlig att få att somna om. Han har tagit en tredje vila och tycker han ska vara vaken lite till, vilket han ändå inte orkar och kvällen slutar med mycket gnäll och gråt innan han till slut somnat för natten vid 23-tiden. Troligen behöver vi få in en riktigt kort sovstund till under eftermiddagen och ska testa om det kunde vara lösningen på problemet.<br>
På natten vaknar han ofta, mellan två timmars mellanrum eller oftare. Ibland vill han ha mat men ofta är han bara missnöjd och gnäller ett tag innan han somnar om. Så beträffande insomningen på kvällen och nattsömnen finns rum för förbättring. Vi jobbar vidare på det.<div><br></div><div>Vidar älskar att se på sina syskon och få vara med på ett hörn i deras lekar. Eller ännu hellre mitt i. Han tycker också att Cafu är rolig och intressant. Att kasta boll/leksak med hunden är en tacksam lek. Pappa, Frank är en storfavorit. Vidar är en riktig pappas pojke just nu som älskar det mesta pappa hittar på. Frank har redan börjat inkludera Vidar i matlagningen, låter honom sitta brevid i sin stol och dofta på ingredienser och berättar för honom vad som händer. Vidar har ett förvånansvärt långt tålamod då det gäller att läsa böcker. Till mkn stora glädje förstås eftersom jag älskar att läsa för barnen. Bäst orkar han lyssna och titta då syskonen är med. </div><div><br></div><div>Fina, viljestarka Vidar så vi är glada att vi fick dig.</div><div><br><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-VmxiV1pfOT8/WmTkdBFestI/AAAAAAABAfg/K7aiZwgyXOITsXqJx-0hS591MFNdKx8wwCHMYCw/s640/blogger-image-1698261354.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-VmxiV1pfOT8/WmTkdBFestI/AAAAAAABAfg/K7aiZwgyXOITsXqJx-0hS591MFNdKx8wwCHMYCw/s640/blogger-image-1698261354.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-c03RkIJN_WM/WmTka4X6hiI/AAAAAAABAfc/cYZPsrxIoNs18kCNW1mCYR1nFinSLvMPQCHMYCw/s640/blogger-image-376875145.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-c03RkIJN_WM/WmTka4X6hiI/AAAAAAABAfc/cYZPsrxIoNs18kCNW1mCYR1nFinSLvMPQCHMYCw/s640/blogger-image-376875145.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-MmGFov6AlK0/WmTkYYVdxUI/AAAAAAABAfY/bhjjYDq5MIUmJc2dY7bMLPm0M_N06DCSwCHMYCw/s640/blogger-image--433567287.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-MmGFov6AlK0/WmTkYYVdxUI/AAAAAAABAfY/bhjjYDq5MIUmJc2dY7bMLPm0M_N06DCSwCHMYCw/s640/blogger-image--433567287.jpg"></a></div><br><div><br><div>
<br>
<br></div></div></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-88262045411107433792018-01-09T12:40:00.002+02:002018-01-09T12:40:51.236+02:00lite mera rsVi ropade hej lite för tidigt senast och var tvungna att vara några nätter till på barnavdelningen efter en natt hemma. Men nu har vi redan varit hemma sedan nyårsafton. De första dagarna bestod av en hel del åkande av och an till sjukhuset för att få koksalt och ventolin om vart annat men nu äntligen kan nog Vidar nästintill friskförklarad. Imorgon avslutar vi antibiotikakurer han fick för örat och sen ska vi hoppas att örat är ok utan flera kurer.<br />
Franks semestervecka blev ju inte alls vad vi hoppats och tänkt. Istället för sköna dagar med familjen, vänner och efterlängtad träff med släkt så blev det i princip inget annat än sjukhusvistelse för mig och Vidar. Lite surt kändes det nog till en början men sen var det bara att skifta fokus och tänka framåt. När man vistas på barnavdelning så är det också lätt att få nytt perspektiv på saker och ting- vårt barn var inte allvarligt sjuk och vår vistelse på sjukhus är väldigt kortvarig. Så är det ju tyvärr inte för alla.<br />
<br />
Nu njuter vi, så länge det varar, till hundra av att alla är friska! Alla rutiner som höll på att formas med Vidar försvann förstås då han var sjuk. Eftersom han nästan är 6månader känner jag att det vore lite skönt att ha någålunda struktur på dagarna så jag tänker att införande av lite tydligare rutiner passar bra nu i början av året.<br />
<br />
<br />Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-55719286317442187142017-12-28T21:33:00.001+02:002017-12-28T21:33:24.236+02:00rs-virus Mellandagarna blev inte de lugna dagar av familjetid vi hoppats på och sett fram emot. Istället började Edwin hosta på julafton, fick feber på juldagen och fortsatte att hosta rejält. Sen blev det Vidars tur. Hostan och hög feber kom hastigt på tisdag kväll. På onsdag morgon åkte jag in till jouren med honom eftersom jag tyckte att hans andning var så arbetsam. Det blev att stanna på barnavdelningen i 1,5dygn och konstaterat rs-virus. Idag fick vi komma hem men ska ännu in till avdelningen för att få spira åtminstone imorgon.<br />
Som tur har han inte varit i riktigt dåligt skick även om han har haft, och har jobbigt, att vara. Och fastän jag inte varit riktigt orolig så blev ännu en gång påmind om vad som är viktigast i livet och det väcktes en stor medkänsla för alla familjer med barn som verkligen är svårt sjuka och är tvungna att spendera mycket tid på sjukhus och därtill bära en helt annan sorts oro. Vi fick en väldigt light version men många är inte så lyckligt lottade.<br />
Nu ska vi se till att njuta av de mellandagar som är kvar genom att sköta om lilla sjuklingen och turas om att hitta på lite roligheter med de större barnen. Vi har massor med underbar snö här! Syskonen är för övrigt märkbart lättade över att lillebror är hemma igen. De har varit så oroliga att de inte har haft ro att leka alls under tiden vi har varit på sjukhus. De har verkligen blivit ett sammansvetsat gäng, syskonen. Det är fint att se att Vidar verkligen har sin givna plats och hur måna storasyskonen är om honom.Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-25789894082579659182017-12-23T23:30:00.000+02:002017-12-24T10:12:12.437+02:00God Jul!<div>
Jag började skriva inlägget igår kväll men så vaknade Vidar och jag var fast med honom fram till att jag själv somnade. Så går det ofta med mina inlägg. Jag börjar på, blir avbruten och sedan blir de aldrig färdiga för publicering. Nu skriver jag färdigt meningen som blev halvfärdig och publicerar rakt upp och ner. Annars kommer det ju aldrig upp nåt nytt här.</div><div><br></div>
<div>
Imorgon är det julafton och i år har jag funderat rätt mycket på julen och vilka traditioner som jag vill föra vidare. Nu har barnen blivit såpass stora att de också har en åsikt gällande hur saker och ting ska vara. Speciellt Edwin har visat sig vara väldigt noggrann med traditioner. Det är han som är mån om att, och hur, det ska pyntas, var granen ska stå och hurdan granen ska vara. Han har haft sån enorm julkänsla de senaste dagarna och varit på mycket gott humör. </div>
<div>
Jag älskade också julen som liten. Julen var magisk rakt igenom. Tills föräldrarna skilde sig och julen mest blev jobbig. Jobbig för att traditionerna var förstörda och det blev ett pussel att försöka planera in vem som skulle fira med vem var och när. I drygt 10års tid ogillade jag julen. Tills jag fick egna barn och kan börja bygga upp nåt eget. Nu välkomnar jag julen igen och ser fram emot god mat och umgänge tillsammans med nära och kära. Jag väljer att inte göra julen alltför komplicerad. Bakar och fixar inte en massa extra. Skrubbar inte alla hörn utan en vanlig veckostädning får duga men lite pynt och ljus är dock viktigt för att skapa stämning och mysfaktor. Vi satsar på varsin lite större present till barnen och några få mindre. Vi försöker verkligen undvika enorma mängder presenter och att köpa bara för sakens skull. Vi vuxna köper ingenting till varandra utan har beslutat att vår julklapp blir en årsprenumeration av dagstidning (nåt vi bortprioriterat sedan våren och vi har båda saknar papperstidning massor). </div>
<div>
<br></div>
<div>
En parentes förresten är att vi idag upptäckte att Agnes och Edwin har blivit tillräckligt stora nu för att spela barn Alias! Så väldigt roligt tycker jag som tycker mycket om ordförklaringsspel. Jag hoppas att barnens iver håller i sig så de orkar och vill spela mycket under jullovet. </div><div><br></div><div>Imorgon (idag) är planen en lugn, förhoppningsvis mysig, familjefrukost, utevistelse, julkyrka, middag som i år äts hos min äldsta syster och förhoppningsvis lite bokläsning, spel och film i nåt skede under dagen. Vi har ovanligt lite planer för mellandagarna vilket är riktigt skönt! Tanken är att träffa lite vänner och familj, motionera lite och ha mycket tid att ta det lugnt och göra vad vi känner för. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-Jn2iCFX-jhA/Wj9hWgzGwBI/AAAAAAABAa8/_375M6NEUX4V159rGtGKuwlcyCxEI2ISQCHMYCw/s640/blogger-image-668457733.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-Jn2iCFX-jhA/Wj9hWgzGwBI/AAAAAAABAa8/_375M6NEUX4V159rGtGKuwlcyCxEI2ISQCHMYCw/s640/blogger-image-668457733.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-pC8d-IHXqJQ/Wj9hUdDUx_I/AAAAAAABAa4/rQ1JIuxiZDIoG30kCIgIMZNzqPBRThixACHMYCw/s640/blogger-image-638247695.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-pC8d-IHXqJQ/Wj9hUdDUx_I/AAAAAAABAa4/rQ1JIuxiZDIoG30kCIgIMZNzqPBRThixACHMYCw/s640/blogger-image-638247695.jpg"></a></div> </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><br></div><div><br></div>
<div>
<br></div>
Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-48823122474067934112017-12-09T20:32:00.001+02:002017-12-09T20:32:01.685+02:00Fem månader av kvällspomp.Ni skulle bara veta hur många blogginlägg jag har skrivit i mitt huvud men inte fått ner här. Om #dammenbrister, om det kollektiva ansvaret att ta ansvar för våra barn, om renovering, om husdrömmar, om parrelation och småbarnsliv, om hur svår träningen känns efter tredje barnet. Bland annat. Sen kommer livet emellan och jag tar mig aldrig tiden att sätta mig ner och formulera mig. Det är synd.<div>För nu blir det ett inlägg om det uttjatade ämnet barnens sömn. Igen. </div><div>I snart fem månader har Vidar somnat genom att vi suttit och pompat på pilatesboll på kvällarna. Han har förvisso somnat relativt okej och utan så mycket protester men efter att han somnat så är det otroligt svårt att lägga ner honom utan att han vaknar. Alternativt har han vaknat efter en liten stund och så börjar man från början igen. </div><div>Ungefär en vecka har jag påbörjat projekt att få honom att somna i egen säng för att han förhoppningsvis också skulle somna om bättre på natten då han vaknar. Nå. Somna i egen säng sket jag i efter typ ett halft försök. Att ligga bredvid honom i stora sängen, ha handen på och låta honom böka sig till sömns fungerade några kvällar och jag hann nästan ta ut lite av en seger. Skulle jag inte ha gjort. De senaste kvällarna har han protesterat vilt, högljutt och länge igen och har slutat med att han trots allt pompats till sömns. Eftersom alla tre barn har varit svåra att natta (förutom Edwin då som riktigt liten som somnade vid bröstet men blev desto svårare efter det) börjar jag känna att det måste vara mig det är fel på. Helt tydligt är det jag som inte kan detta med att natta barn och lära dem att sova om nätterna. Jag förstår faktiskt inte hur det annars är möjligt att vi fått tre icke-sovare. Jag är så trött.</div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-8759290369510525372017-11-23T15:00:00.001+02:002017-11-23T15:00:18.840+02:00ÖnskelistanEftersom både min födelsedag och julen är på intågande har jag så smått funderat på vad jag behöver eller vill ha. Insåg ganska fort att det finns väldigt lite som jag verkligen absolut behöver, jag har lyxen att ha allt nödvändigt och jag förväntar mig egentligen inga prylar och saker alls. Jag kör trots allt igenom min lyx-pryl lista.<div><br></div><div>-Det jag kanske önskar mig mest är prenumeration av dagstidning i fysiskt format! Vi har skippat det pga att det är så dyrt och prenumererar istället på e-tidning sedan början av sommaren. Jag har fortfarande inge vant mig vid att läsa på padden och hoppar ofta över att läsa dagstidningen överhuvudtaget för att jag ogillar läsa det digitalt.</div><div>-Amandas nya bok! Troligen det mest nödvändiga på önskelistan. Gärna också andra bra böcker.</div><div>-Varma, sköna vinterskor. Exempelvis dessa från Sorel. Okej, detta behöver jag faktiskt riktigt på riktigt. Jag var tvungen att slänga mina senaste kängor efter förra vintern eftersom den yttre sulan lossnade. Jag hade användt dem flitigt i nästan 15år!</div><div><div class="separator" style="clear: both;"> </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-713pkepwy5c/WhbGYDSxCSI/AAAAAAABAZQ/T3xEmxsIkvsmPaPGFHNDP1HGbX9OciXqQCHMYCw/s640/blogger-image-798271604.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-713pkepwy5c/WhbGYDSxCSI/AAAAAAABAZQ/T3xEmxsIkvsmPaPGFHNDP1HGbX9OciXqQCHMYCw/s640/blogger-image-798271604.jpg"></a></div></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">-En skön och snygg vinterjacka. </div><div class="separator" style="clear: both;">- Lite lyxigare hudvårdsprodukter. Eller varför inte presentkort till hud- eller kroppsvård vilket jag aldrig unnar mig själv. </div><div class="separator" style="clear: both;">-En mossgrön fjällräven kånken har jag spanat in länge. Egentligen inget jag behöver. Faller klart rakt in i "vill ha" kategorin. Snygga och hållbara är de dock. </div><div class="separator" style="clear: both;">-En snygg pulsklocka som kan användas även till vardags. Viktigt att den har inbyggd gps (vilket genast gör den till ett dyyyrt alternativ). Jag springer förstås inte ännu och mitt tränande rätt begränsat men skulle tex vilja spara mina promenadrutter. Det går förstås via telefon men problemet är att telefonens batteri ofta där innan rundan är slutförd. Speciellt på vintern är det onödigt att ens försöka.</div><div class="separator" style="clear: both;">- En grej det inte finns bild på är en handsfree att främst använda under barnvagnspromenader. Väldigt opraktiskt att tala i telefon samtidigt som vagnen ska skuffas och hundkopplet ska hållas i. </div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">Det var min pryl-önskelista. Fast ärligt sagt så önskar jag mest av allt bara en frisk och lugn decembermånad med mycket mys och kramar och förhoppningsvis kunna uppta träningen igen.</div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-20960131597256197662017-11-23T10:18:00.000+02:002017-11-23T10:18:24.511+02:00TröttlandiaHej från tröttlandia. Vi har det nog bra men jag är så trött. Vi är alla mer eller mindre förkylda. Jag barn varit sjuk i snart tre veckor. Feber, halsont, hosta etc bara avlöser varandra. Nätterna är usla igen och jag sover väldigt lite vilket säkerligen bidrar till mitt långsamma tillfrisknande.<br />
Jag försöker ändå fokusera på positiva saker som att Vidar blivit ett riktigt charmtroll och är ofta glad om dagarna och dessutom fungerar dagssömnen riktigt bra. Han sover oftast en lång, upp till tre timmar, och en lite kortare vilken ändå oftast är kring en timme. Jag gör mitt bästa att vila så mycket som möjligt då han sover men det är en utmaningen eftersom jag samtidigt inte vill att hemmet ska bli totalkaos. Jag har motvilligt pausat alla mina projekt, hittills i höst har jag målat och fixat vår lilla wc och målat kökskaklen, och försöker vara smart och vila de stunder jag kan för att förhoppningsvis återfå min förmåga att föra normala konversationer utan att konstant tappa ord eller tråden.<br />
<br />
<br />Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-18865881743128873502017-10-24T13:53:00.001+03:002017-10-24T13:53:14.513+03:00Vidar 3,5 månadEftersom det är roligt att ha dokumenterat vad som händer i utveckligen det första året hade jag tänkt skriva vad som hänt i Vidars utveckling vid tre månader men tre månader kom och gick för knappt två veckor sedan. Jag är dålig så att prioritera tiden till att sätta mig ner och blogga, som vanligt. <div><br></div><div>Det har hänt väldigt mycket de senaste veckorna. Vidar är till största del en glad typ numera som mest av allt älskar att umgås och vara social. Prata tillsammans, sjunga och leka älskar han allra mest. Skratta högt har han gjort redan länge, sedan knappt två månaders ålder. Äntligen kan han ligga på golvet lite för sig själv, speciellt på mage där han nu orkar lyfta bröstkorgen och börjar sträcka ut armarna. Att ligga på rygg i babygym eller på golvet utan sällskap är fortfarande ingen favorit men ligga och titta på elden i kakelugnen gör han gärna en lång stund. Han älskar också att ligga på skötbordet, vilket förstås är tacksamt. Han har svängt sig från mage till rygg flera gånger men mest i misstag. I ryggliggande har han den senaste veckan så smått börjat svänga sig till sidan. Han hittade sina händer för ett par veckor sedan och sträcker sig efter leksaker och har nu också börjat få grepp om saker ibland. </div><div>Vi höll på att få in lite av en sovrutin innan Vidar blev förkyld för en dryg vecka sedan. Han sov då oftast 40min + ca3h +40min men den rutinen for med fökylningen. Han sover alltid ute i vagnen eftersom det är så svårt att få honom att sova inne. Vaken orkar han vara mellan en och två timmar. På kvällen somnar han i famnen nån gång mellan 19 och 20 (21) beroende på när han sovit sista dagsluren. Det är totalt omöjligt att få honom att somna i sin säng och han somnar inte heller vid bröstet utan man måste röra på sig och allra helst sitta och pompa på pilatesbollen. Överlag får man inte sitta stilla med honom i famnen utan att han blir missnöjd vilket är exakt som det var då Agnes var bebis. Att tex sitta och chilla i soffan med honom är totalt omöjligt. Att lägga ner honom i sin säng är en utmaning i sig och han vaknar oftast om han inte fått sova minst en timme i famnen först. Han sover nån enstaka timme i sin egna säng och sen kommer han och sover bredvid mig och äter i regel väldigt ofta på nätterna. I bästa fall ammar jag honom i sömnen men ofta gör refluxen att jag sitter med honom sovandes i min famn stora delar av nätterna vilket lindrigt sagt börjar bli ganska påfrestande för mig. Men frekvensen bra nätter ökar hela tiden så månne vi inte orkar oss igenom även denna period av icke-sovande. Dagtid äter han med väldigt varierande mellanrum, ibland 2h ibland 4h. Han äter oftast snabbt och ingen som hänger längre stunder vid bröstet tvärtom slutar ätandet ofta med skrik vilket jag tror har med refluxen stt göra. Det känns trist att han i regel inte får bli sådär skönt avslappnad efter måltiderna. </div><div><br></div><div>Vardagen är klart <div class="separator" style="clear: both;"><br></div>nu då han är mera nöjd och tydligare visar (och vi blivit bättre på stt läsa honom) vad han vill. Syskonen är fortsättningsvis totalt förälskade i sin lillebror och är väldigt förtjusta i att få mera respons och reaktioner av honom. Vidar tolererar också syskonens gos och pussatacker bättre nu. </div><div><br></div><div>En bestämd typ som vet vad han vill, med det argaste skriket och det charmigaste leendet, vår Vidar. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-0bUwGth7ANk/We8bmUKsxvI/AAAAAAABAPM/mlxViquKvEQAsk-msh0J6bntgK4pxv8RgCHMYCw/s640/blogger-image--602567777.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-0bUwGth7ANk/We8bmUKsxvI/AAAAAAABAPM/mlxViquKvEQAsk-msh0J6bntgK4pxv8RgCHMYCw/s640/blogger-image--602567777.jpg"></a></div><br></div><div><br></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-72838038460292485032017-10-19T05:31:00.000+03:002017-10-19T05:31:26.571+03:00Ofrivilliga nattugglan här, hej!Dessa nätter alltså. Tur att jag inte visste att det skulle bli en till sämre sovare. När man är i det, icke sovandet, är det bara att ta sig igenom. Finns inget val.<br />
I skrivandets stund är klockan 5.15, jag har en sovande bebis på magen och jag har hittills sovit max 2h. Som tur kommer det lite bättre nätter med jämna mellanrum då jag inte behöver sitta med honom eller bara liten del av natten. Äter gör han oavsett många gånger, kring 5, så ni förstår att det inte blir speciellt långa stunder jag hinner sova- om jag har turen att få ligga ner.<br />
Refluxen har dock blivit klart bättre med tiden så det är väl bara att vänta ut men jag hoppas verkligen att vi skulle börja få bättre nätter snart för nu efter 3 månader av väldigt lite sömn börjar jag nog känna mig sliten. Jag är extremt glömsk, tappar ord hels tiden och har uselt tålamod. Det känns även tydligt att kroppen inte hunnit återhämta sig efter alla år av dåligt sovande vi har bakom oss.<br />
<br />
Hur gör ni för att orka långa tider med extremt lite sömn? Ge mig era bästa tips,tack!<br />
<br />
Nu ska jag försöka lägga ner snusaren i sin säng och hoppas att jag hinner sova ens en liten stund innan han vaknar igen.Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-38385807121671152182017-10-09T22:14:00.001+03:002017-10-09T22:44:39.850+03:00Några tankar om anknytning<div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-4vC-5PBX_KU/WdvNgWou_cI/AAAAAAABALM/DcQYJkdIG8YYCt161LOVzezclU4whaiewCHMYCw/s640/blogger-image-1430701346.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"></a><br></div></div><br></div>De senaste par veckorna har jag funderat en del på hur olika anknytningen till barn kan vara. Hur nöjt eller missnöjt barnet är har definitivt påverkat min anknytning till mina barn och även förlossningsuppleverlserna har spelat en stor roll. <div>Agnes, vars förlossning var lång och jobbig och slutade rätt dramatiskt med dåliga hjärljud och klipp, var en missnöjd bebis i nästan 3månader och hade dessutom kolik. Vidars förlossning slutade ju också dramatiskt och han blev genast förd till intensivvårdsavdelningen. Även han har fram till nån vecka sedan, varit en missnöjd liten typ mest hela tiden. Första och sista syskonen har hittills liknat varandra väldigt mycket. Med båda har jag fort känt en stor samhörighet och enorm beskyddarinstinkt men den där översköljande kärleken väntade på sig ett tag. </div><div>Edwin mittemellan föddes efter en drömförlossning. Jag kände mig hur fräsch som helst direkt och han var en nöjd och lättskött bebis väldigt länge. Jag blev totalt och intensivt förälskad i honom nästintill omedelbart. </div><div>Det är ju rätt logiskt att det är svårare att bygga upp den där intensiva kontakten med ett barn som är missnöjt mest hela tiden trots att man gör allt man någonsin kan för att hen ska må bra än med ett barn som man knappt ens behöver anstränga sig alls för att hen ska vara nöjd. Med en nöjd bebis kommer man ju direkt till njutningen av att bara få vara tillsammans medan så mycket energi med ett missnöjt barn går till att försöka förändra situationen och förstå vad som är fel och ändå känna sig otillräcklig och kanske även misslyckad.</div><div>Jag kan känna en liten sorg över att vi inte fick den där intensiva, härliga stormförälskelsen jag och Agnes och jag och Vidar men samtidigt vet jag att den kom senare, om än på ett lite annat sätt med Agnes och den kommer att ta sin egna skepnad med Vidar. Jag är inte orolig, men lite sorgsen ändå. </div><br><div class="separator" style="clear: both;"><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-XokSqn9ql34/WdvRp5_R-XI/AAAAAAABAME/lJ8pGZNoSHUgYqmJj6utf2RcTu5sePGVACHMYCw/s640/blogger-image--490152813.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-XokSqn9ql34/WdvRp5_R-XI/AAAAAAABAME/lJ8pGZNoSHUgYqmJj6utf2RcTu5sePGVACHMYCw/s640/blogger-image--490152813.jpg"></a></div>Agnes</div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-pBFYAMALVI4/WdvRmzCllJI/AAAAAAABAMA/4GvXa9FIZ6k3EC5aArFXPpT6NesBzH1IACHMYCw/s640/blogger-image--1786330693.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-pBFYAMALVI4/WdvRmzCllJI/AAAAAAABAMA/4GvXa9FIZ6k3EC5aArFXPpT6NesBzH1IACHMYCw/s640/blogger-image--1786330693.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;">Edwin</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-qrSRm-bXU3Q/WdvNi99DbdI/AAAAAAABALQ/jFJ2SbdBsHY8GRR7lqCv83Pca5fzxmVcgCHMYCw/s640/blogger-image-69571545.jpg" imageanchor="1" style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0); font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif; margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-qrSRm-bXU3Q/WdvNi99DbdI/AAAAAAABALQ/jFJ2SbdBsHY8GRR7lqCv83Pca5fzxmVcgCHMYCw/s640/blogger-image-69571545.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"> <span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Vidar</span></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-72304869602735592932017-09-19T12:15:00.001+03:002017-09-19T12:20:17.046+03:00ÅterhämtningenTio veckor har gått sedan förlossningen och fysiskt börjar jag känna att kroppen långsamt återhämtar sig. Jag har inga fantasier om att den till utseende någonsin kommer att bli precis som tidigare men funktions- och styrkemässigt är absolut målet att helt återhämtad.<div><br></div><div>Den tredje gången går återhämtningen absolut långsammast för mig. Magen har dragit ihop sig i snigelfart, efter de två första veckorna, och foglossningen känner jag fortfarande av en hel del. Samtidigt har jag njutit massor av att kunna gå utan enorma foglossningsbesvär, sammandragningar eller en stor mage som trycker på lungor och organ. </div><div><br></div><div>Den här gången hade jag förberett mig på ett annat sätt i för återhämtningen. Jag hade införskaffat två maggördlar, en kompressions/amningstopp och höga kompressionstrosor. Speciellt maggördlarna har varit fantastiska! De har verkligen påmint mig om hållning och magaktivering. Jag har definitivt haft nytta av dem och tycker det är synd att jag fattade att använda det först tredje gången. </div><div>För att hjälpa vävnadernas läkning och återhämtning har jag ätit en hel del kosttillskott. Framför allt flytande kollagen för att förhoppningsvis påverka bukhinnans läkning positivt. Min bakomliggande tanke är förstås att min diastas inte ska bli så större än nödvändigt. För att kollagenet ska tillgodoses så bra som möjligt har jag även tagit tillskott av c- vitamin och zink. (Magnesium, B och D vitaminerna på bilden har egentligen inte specifikt med återhämtningen att göra). Självfallet är det näringsämnena och vitaminerna från vanlig mat som är det viktigaste men jag har velat ge kroppen en extra vitamin boost nu i början av återhämtningen. Gällande mat så har jag verkligen försökt att äta bra och varierat med vikt på mycket protein. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-xDRUdmD4bwA/WcDhT8mmJcI/AAAAAAABAJI/t-KxDxt223s4uFZu9YAc6bnz4EutCH4tQCHMYCw/s640/blogger-image--902353874.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-xDRUdmD4bwA/WcDhT8mmJcI/AAAAAAABAJI/t-KxDxt223s4uFZu9YAc6bnz4EutCH4tQCHMYCw/s640/blogger-image--902353874.jpg"></a></div><br></div><div><br></div><div>Och så har jag tränat. Jag påbörjade knipövningarna övningar för att hitta rätt magmuskelaktivering redan på BB och har tränat lite varje dag. Ganska lätt känner jag att det har varit att hitta rätt muskler igen vilket åtminstone delvis nog har att göra med att jag tränade bäckenbotten och kontakten till djupa magmusklerna väldigt mycket hela graviditeten. </div><div>Promenader började jag med nån dag efter förlossningen. Väldigt långsamma och korta till en början och har ökat tempo och längd gradvis. Foglossningen besvärade en hel del första månaden men nu känner jag mest av det om jag gått för långt en dag och även då jag ligger på sida. Jag räknar med att ha känningar av foglossningen minst så länge jag ammar. Med Edwin kände jag av det ännu ett år efter förlossningen om jag belastat bäckenet för mycket eller "fel". </div><div>Åtta veckor efter förlossningen började jag gå på post natal pilates-timme. Lätt muskelträning för stora muskelgrupper har jag gjort hemma ett par gånger den senaste dryga veckan. Eventuellt går jag på första mama-shape up timmen ikväll (där tränas främst stora muskelgrupper i form av cirkelträning). </div><div><br></div><div>Den största utmaningen, förutom att hitta tiden, är tålamod. Jag skulle så gärna vilja återgå till tyngre och tuffare träning mycket fortare. Magaktiveringsövningarna börjar kännas så oerhört tråkiga men jag vet ju samtidigt mycket väl att det är den långa, tråkiga vägen det lönar sig att gå. Tålamod behövs även inget avseendet att kroppen inte känns som min egen. Att det ibland känns svårt att hänga med i de enorma svängarna och förändringarna först under graviditeten och sen plötsligt befinna sig i en post-gravid kropp. Det har varit den jobbigaste gången att landa i kroppen igen efter en förlossning men jag försöker ta det med ro och låta processen ta sin tid. Känner att jag landar mer och mer i kroppen. Jag försöker att fokusera mera på känslan av att hela tiden kunna gå länge och fortare, att jag blir starkare och har bättre bålkontroll än att ge den putande magen och det facto att inga byxor går på mig. Jag njuter fortfarande väldigt mycket av frihetskänslan att inte längre leva i en gravid kropp. </div><div><br></div><div><br></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-8842442502751747612017-09-06T12:38:00.001+03:002017-09-07T16:36:05.206+03:00Åtta veckor med Vidar<br><div>Åtta veckor och en dag har gått sedan Vidar föddes. Och oj så fort det gått! Samtidigt har det hänt så mycket. Den senaste veckan har jag insett att jag nog har befunnit mig i nåt sorts chocktillstånd fram till nu. Trots att detta är tredje barnet så var jag inte fullt förberedd hur det skulle kännas att fa famnen ockuperad konstant samtidigt som två andra barn behöver mig rätt mycket. Att inte räcka till är ingen ny känsla men känslan tog minst sagt en ny nivå. Dessutom har det varit väldigt jobbigt att inte kunna läsa Vidars signaler som jag på nåt vis trodde jag skulle kunna efter två barn. Med Edwin var det ju så lätt att förstå vad han menade men nu plötligt fick vi ett barn som var missnöjd mest hela tiden hur mycket jag än försökte förstå och hjälpa. </div><div>Efter åtta veckor förstår jag honom bättre även om jag fortfarande ibland inte förstår honom alls. Men nu, den senaste dryga veckan, har jag på ett nytt sätt landat i och accepterat situationen. Att jag nu går och bär på ett barn nästan hela tiden och att jag inte hinner med en bråkdel av vad jag vill och önskar. Såhär har vi det nu och det är helt okej även om stundvis också tungt förstås.</div><div><br></div><div>Vidar har som tur blivit nöjdare och det är härligt att han börjat le och jollra en hel del, det ger så skön och välbehövd motvikt. Han ogillar verkligen att ligga på golvet, nån ensataka minut accepterar han. Sitter går ibland till och med så länge man slänger i sig ett mål mat. Kanske. En orsak till varför jag tror att han intre trivs är att han alltid vill ha huvudet högt vilket i sin tur beror på att han får så väldigt mycket uppstötningar. </div><div>Nätterna är oftast helt okej. Antalet blöjbyten är nere i ett eller ibland till och med inget, tack och lov! Han äter några gånger halft i sömnen men nån gång efter ca 3 måste jag ofta sitta med honom sovande i famnen eftersom han får mycket uppstötningar. </div><div>På dagarna har han äntligen börjat trivas bra i vagn och somnar ofta bra i den. Ibland sover han också bra lite längre stunder, upp till 1,5h, ibland måste man vagna honom massor av gånger. Vaken orkar han vara mellan 1 och 1,5h förutom sista vakenpasset som ofta blir en hel del länge eftersom det är svårt att få honom att somna på kvällen. </div><div>Amningen funkar bra för det mesta. Han äter rätt fort och effektivt. Han vill gärna äta ofta men jag gör mitt bästa för att dra ut på det lite så att han inte äter varje timme. Tänker att magen mår bättre av lite paus. </div><div><br></div><div>En liten fantastisk man med väldigt stark vilja, och röst, har flyttat in hos oss. </div><div><br><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-KMUgSrm1kv8/WbFIEvuqxUI/AAAAAAABAIU/-ck-g36wuz4az85N4xOmHOyRGqliPMYUwCHMYCw/s640/blogger-image--1838250339.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-KMUgSrm1kv8/WbFIEvuqxUI/AAAAAAABAIU/-ck-g36wuz4az85N4xOmHOyRGqliPMYUwCHMYCw/s640/blogger-image--1838250339.jpg"></a></div></div><div><br></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-dvvt8EnO0hI/WbFLODlPDSI/AAAAAAABAIg/zsqBbW4LMLI7njsl1xGZLBckAnOaGwKAQCHMYCw/s640/blogger-image-389506504.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-dvvt8EnO0hI/WbFLODlPDSI/AAAAAAABAIg/zsqBbW4LMLI7njsl1xGZLBckAnOaGwKAQCHMYCw/s640/blogger-image-389506504.jpg"></a></div><br><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-_FFd-aytyJI/WbFLQ5ziAII/AAAAAAABAIk/uHSaTncmlWAm1s3Ix2AMf6JkndNpgGvcACHMYCw/s640/blogger-image-326496473.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-_FFd-aytyJI/WbFLQ5ziAII/AAAAAAABAIk/uHSaTncmlWAm1s3Ix2AMf6JkndNpgGvcACHMYCw/s640/blogger-image-326496473.jpg"></a></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-49989884807718896912017-09-01T15:17:00.001+03:002017-09-01T15:17:27.638+03:00MjölklösJag har levt ett par veckor utan att äta mjölkprodukter för att se om det skulle hjälpa mot Vidars magknip.<div>Jag konstaterade fort att jag äter massor med mjölkprodukter. Naturell yoghurt, kvarg, grynost, oivariini, ost och fetaost äter jag vanligtvis varje dag. Speciellt kvarg! Creme fraise och grädde används också ofta. Fick också insikt att mjölk finns i en hel del produkter som tex frukostflingor. Jag tyckte att det var supersvårt att vara utan all mjölk till en början men det gick bättre och bättre att hitta alternativa produkter. Men vilka dyra produkter sedan. Skippade rätt fort havreyoghurtarna på grund av priset (sojayoghurtarna skippade jag eftersom de också lär kunna besvära små magar.) alternativa ostar hittade jag inga riktigt bra men hann heller inte prova på flera än ett par.</div><div>Ett par nya vanor som får stanna efter de mjölkfria veckorna är havmjölken i (tyvärr koffeinfria) kaffet och min nya frukost som består av overnight oats; havregryn, ett par matskedar chiafrön och havre, kokos eller mandelmjölk vilket är gott och mättande och framförallt färdigt på morgonen vilket jag gör att jag alltid hinner få i mig frukost.</div><div>Tyvärr (eller som tur kanske) upplevde jag inte att mjölkfria dieten hjälpte mot Vidars knip så jag har börjat äta mjölkprodukter igen. Inte heller någon av magdropparna, vi har testat alla på marknaden verkar ha nån effekt, så nu kör vi med magmassage, pruttventil ibland och hoppet att tiden ska göra sitt med hans tarmar så han snart slipper ha så jobbigt. Och det har faktiskt blivit lite bättre redan. Vissa dagar har han långa nöjda stunder men han vill fortsättningsvis vara upprätt i famnen mest hela tiden. Några enstaka minuter kan han gå med på att sitta i sitter eller ligga på golvet. </div><div><br></div><div>Vi vet att vi lever men mitt i tröttheten och ibland uppgivenheten är vi tacksamma och lyckliga. Vardagen är minst sagt en berg-och dalbana av känsloregister. </div><div><br><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-wfGKNmCNTjc/WalP1tCCc8I/AAAAAAABAH0/LmT5cysJRegp19wt8zGHsozSulwtT1m0wCHMYCw/s640/blogger-image-1114811698.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-wfGKNmCNTjc/WalP1tCCc8I/AAAAAAABAH0/LmT5cysJRegp19wt8zGHsozSulwtT1m0wCHMYCw/s640/blogger-image-1114811698.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"> Så många droppar. Så lite effekt.</div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-6299311803806285132017-08-24T13:31:00.001+03:002017-08-24T13:31:46.202+03:00Tredje som inte bara hänger medDet finns hur mycket som helst jag hade kunnat skriva om den senaste tiden men tiden och händerna vill inte räcka till.<div>Vidar blev sex veckor igår. Känns som en otroligt lång tid men samtidigt har veckorna gått väldigt fort. Han trivs fortsättningsvis i princip bara i famnen eller bärsjalen men jag upplever att han ändå blivit en del nöjdare de senaste dagarna. Det är inte konstant gnäll eller gråt då han är vaken vilket förstås är skönt för oss alla. </div><div>Att tredje barnen "bara hänger med", som många säger, stämmer inte med min erfarenhet av trebarnslivet såhär långt. Famnen och händerna är upptagna konstant och att åka någonstans med alla tre eller ens bara Vidar känns just nu väldigt energikrävande eftersom man aldrig vet om Vidar kommer vråla i ett eller ej. Samtidigt vill jag inte bli isolerad hemma. </div><div><br></div><div>Idag är jag ensam med alla tre för första gången. Klockan är 13.30 och hittills har dagen gått över förväntan. Endast ett mindre nervsammanbrott då stora barnen smulat ner halva köket och vardagsrummet med modellera och krupit runt i det. </div><div><br></div><div>Nu vaknar denna skrutt som för övrigt gått upp hela 500gram de senaste par veckorna. Inte konstigt att det känns som att jag ammar så ofta att det nästan inte känns som nån ide att lägga undan brösten mellan varven, heh. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"><a href="https://lh3.googleusercontent.com/-eyjggLAG0EA/WZ6rEKeEJ_I/AAAAAAABAHU/xBEwxry7A8gKqz_elhK45s910JEd2gP2ACHMYCw/s640/blogger-image-1581370665.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-eyjggLAG0EA/WZ6rEKeEJ_I/AAAAAAABAHU/xBEwxry7A8gKqz_elhK45s910JEd2gP2ACHMYCw/s640/blogger-image-1581370665.jpg"></a></div><br></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-47314113316810115342017-08-08T17:04:00.001+03:002017-08-08T17:04:36.012+03:00Lilla magenImorgon blir Vidar fyra veckor. Känns som en lång men samtidigt kort tid. Otroligt intensiv!<div><br></div><div>Tyvärr har den rätt lugna början blivit utbytt till ett kontant kånkande på en missnöjd liten typ. Vidar har ända från början visat att han har temperament men nu verkar han ha en hel del magknip och dessutom reflux vilket gör att han alla sina vakna stunder vill vara i famnen med huvudet högt och helst tryck på magen. Då är han kanske nöjd en stund. Nätterna går långt ut på att hålla hans huvud högt långa stunder efter att han har ätit och även försöka trösta ledsen bebis som helst vill tröstäta men som får ännu mera reflux-problem om har är vid bröstet så mycket han önskar.</div><div><br></div><div>Jag har lämnat bort kaffe och kommer att från och med imorgon testa att lämna bort alla mjölkprodukter och hoppas att det kanske lindrar. </div><div><br></div><div><div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-vT1TAW7XCqs/WYnE8iG3nhI/AAAAAAABAGo/VopD9z8bVQohfsJUUDdyldk5K03meEfwQCHMYCw/s640/blogger-image--1933972008.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-vT1TAW7XCqs/WYnE8iG3nhI/AAAAAAABAGo/VopD9z8bVQohfsJUUDdyldk5K03meEfwQCHMYCw/s640/blogger-image--1933972008.jpg"></a></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div><div class="separator" style="clear: both;">I sjal verkar han trivas rätt bra iallafall så den kommer vi att ta i ännu flitigare bruk.</div><br></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-19063200030328250762017-08-03T13:00:00.001+03:002017-08-03T22:43:23.635+03:00Förlossningen<div>
Nu har det gått hela tre veckor och en dag sedan förlossningen och jag tycker det är hög tid att jag skriver ner förloppet även här. För min egen del skrev jag ner och gick igenom allt flera gånger redan på BB.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Tisdagen 11:e Juli </b>hade jag mycket förvärkar hela dagen men eftersom jag haft massor av sammandragningar redan länge så vågade jag inte hoppas på att förlossningen var på gång. Däremot var jag lite orolig över lite fosterrörelser, ringde till rådgivningen och bad att få komma och kolla att allt var ok. Det fick jag förstås och hjärtljuden var fina och allt verkade ok. Jag pustade ut och tog med barnen på kaffe- och lekträff tillsammans med vänner där jag nog tyckte att sammandragningarna kom väldigt ofta. Men igen,vågade inte tro och hoppas att en förlossning skulle vara pågång.</div>
<div>
På kvällen kom svärmor och gav mig lite taktil massage för att kanske hjälpa kroppen på traven lite. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Kl 20 </b>då barnen var i säng tyckte jag att värkarna kom ännu tätare och började klocka mest för nyfikenhetens skull. Insåg att de var väldigt regelbundna, mellan 5 och 6 minuter och höll i sig kring minuten. Jag vågade fortfarande inte hoppas på att det var annat än förvärkar men hade inte ro att gå och sova. Jag såg på Netflix och klockade värkar som småningom blev starkare men inte tätare. Jag tränings- profylax andades lite nen egentligen kändes värkarna knappt smärtsamma ännu.</div>
<div>
Vid midnatt var läget stabilt detsamma men tog jag 1gram paracetamol för att testa om det skulle ha nån inverkan. Det hade det inte vilket för första gången fick mig att tänka att det kanske var på riktigt nu.</div>
<div>
<b>Kl 02 </b>var läget fortfarande rätt likadant, värkar med c 5min mellanrum. Lite kraftigare men inte jobbigare än att jag låg i soffan och maratonkollade på Homeland. Jag ringde ändå BB för att rådgöra, hade på känn att det plötligt kunde börja gå undan och jag ville INTE föda på vägen. Barnmorskan jag talade med tyckte att jag skulle avvakta en timme och komma in om värkarna tilltog. De gjorde de.</div>
<div>
<b>Kl 04 </b>kunde jag äntligen att värkarnas intensitet tog en ny växel och fick börja använda profylaxandningen "på riktigt" även om det fortfarande kändes relativt smärtfritt att ta sig igenom värkarna. Lite mera koncentration krävdes bara. Nu vågade jag inte vara hemma längre. Jag hade absolut klarat av att fortsätta vara hemma men vågade inte med tanke på att vi har 30min bilväg till BB. Vi ringde svärmor och kl <b>04.30</b> startade vi mot BB. Under bilfärden fortsatte värkarna komma med ca 5min mellanrum och jag andades igenom dem utan problem. Var lite nervös över att jag kanske knappt skulle vara öppen...</div>
<div>
<b>Kl 05.00 </b>var vi framme och jag var öppen 3cm. Barnmorskan funderade om vi ville åka hem en sväng (!!!) eller stanna i närheten och ta en promenad. Åka hem var definitivt inget alternativ för mig, jag kände att värkarna började tillta betydligt. Vi fick dock varken åka hem eller ta någon promenad för kurvan visade att bebisens hjärtljud sjönk för mycket under värkarna och återhämtade sig dåligt så vi blev direkt flyttade till en förlossningssal där vi fortsatte att följa med bebisens mående. Jag som helst ville vara uppe och röra på mig var lite besviken över att sitta fast i sladdar. Bad var förstås också uteslutet. Så fort jag fick förflyttade jag mig från sängen till gungstolen bredvid. Sammandragningarna blev väldigt fort jobbigare och jag fick börja koncentrera mig ordentligt på att andas och slappna av. </div>
<div>
<b>Ca 6.45</b>(?) testade jag ta lustgas till hjälp, trots att jag ogillat det de tidigare två gångerna. Denna gång hjälpte det ta toppen av värkarna en stund men då intensiteten tilltog ytterligare blev andningen störd och jag ville inte ha det längre. Kastade iväg masken en halvtimme senare. </div>
<div>
<b>Vid 7</b> var det skiftesbyte, jag var öppen 5cm och blev besviken för det var jobbigt nu. Jag försökte pompa på boll och luta mot sängen för att kunna slappna av någorlunda. </div>
<div>
<b>7.20</b> Jag koncentrerade mig på andningen som en galning men vi började fundera på smärtlindring och kom överens om att testa PCB. Men hann aldrig få det för 10min senare, <b>kl 7.30</b>, gick vattnet och jag fick krystvärkar. Här fick jag nästan lite panik för jag trodde ju aldrig att jag kunde vara fullt öppen, hur skulle jag klara av att hålla tillbaka krystningsimpulserna!? Men till min stora förvåning hade 5cm öppnats under 30min och jag VAR fullt öppen! Men nu var det bråttom. Vattnet var grönt och bebisen mådde dåligt. Barnmorskan berättade att navelsträngen var hårt lindat kring halsen ett par varv och nu måste den fort ut. I ena ögonvrån såg jag läkare komma in och jag var väldigt medveten om att får jag inte ut bebisen fort nu så kommer de vara tvungna att hjälpa ut honom med diverse metoder. Så jag fokuserade som aldrig förr, blockerade smärtan så gott jag kunde och fokuserade all energi på att få ut bebisen så fort som någonsin möjligt. Barnmorskan, som precis hoppat in på morgonskift, var fantastiskt tydlig med att ge klara och tydliga instruktioner som hjälpte mitt fokus. Åtta minuter, <b>kl 7.47</b> var han ute.</div>
<div>
Intensiteten på värkarna den sista halvtimmen innan krystningsskedet var galen. Det kändes nästan som en ändå lång halvtimmes värk. Men så öppnades ju också 5cm under den halvtimmen. I mina papper står det att förlossningens längd är 12h, från regelbundna sammandragningar kl 20 föregående kväll, men den arbetsamma delen var nog bara de tre sista timmarna.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Eftersom Vidar hade det jobbigt med andningen gick de genast iväg med honom, Frank gick med. Han fördes fort vidare till barnavdelningens intensivavdelning för att få övertryck för att underlätta andningen samt antibiotika mot eventuell infektion i lungorna efter att han aspirerat det gröna fostervatten. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
De par timmarna efter att Vidar föddes var nog de jobbigaste. Att inte få upp honom på bröstet. Att få in brickan med mat utan att ha en bebis i rummet. Det tog ett par timmar innan jag var ihopsydd (trodde för övrigt att det skulle vara en oåterkalleligt massaker efter att jag gett allt för att få ut honom så fort som möjligt, gissa min glädje då barnmorskan meddelade att hon bara behövde sy tre stygn.) och tvättad och fick gå ner och titta på honom. Titta men ännu inte hålla. Det var hjärtskärande att se honom ligga i kuvösen med en massa slangar och sladdar men samtidigt skönt att veta att hans läge inte var kritiskt. Sist och slutligen repade han sig överraskande fort. Slapp övertrycket på kvällen samma dag och resten av övervakningen ett dygn senare. Antibiotikan avslutades i förtid eftersom crp:t aldrig steg. Hem fick vi åka redan tre dagar efter att han föddes. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Bortsett från att det blev bråttom och oroligt i slutet så tycker jag att förlossningen gick bra. Jag är nöjd över att jag klarade av att fokusera och slappna av mha andningen. Frank var ett fantastiskt stöd och hjälpte mig fokusera då det var jobbigt. Jag sade det efter Edwins förlossning och jag säger det igen- att träna profylax (också partner som ska vara med) innan förlossningen är SÅ bra. Borde vara obligatoriskt före man ska föda.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Jag kunde absolut tänka mig att föda barn igen. Absolut inte vara gravid. </div>
Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3845711910703985141.post-49717144831056892172017-07-27T14:53:00.001+03:002017-07-27T14:53:39.896+03:00Två veckor med Vidar<div><br></div><div>Igår blev Vidar två veckor. Två fina veckor har vi haft i vår bubbla. Jag känner mig alldeles nykär och vill påstå att även alla andra familjemedlemmar är upp över öronen förälskade i vår nya familjemedlem. Edwin vill pussas, kramas och gosa med Vidar mest hela tiden och Agnes säger att hon älskar honom oändligt och är lycklig över honom. Så är de med honom hela tiden. Det är ljuvligt att se.</div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Vidar sover förstås mycket som nyfödingar gör men han är oftast vaken mellan en och två timmar i tre etapper under dagen. Dygnsrytmen verkar han redan ha på klart men nätterna blir rätt hackiga eftersom han bajsar efter varje gång han har ätit och istället för att skönt få sova vidare efter mat måste blöjan bytas vilket han vaknar av och har svårt att somna om. Hela mat och bajsrumban tar i värsta fall upp till 2h per gång. Men det lär ju ge med sig så småningom.</span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;">Lite magknip verkar han ha men bara kortare stunder och för det mesta relativt lindrigt.</span></div><div><span style="font-family: 'Helvetica Neue Light', HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif;"><br></span></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif">Livet med tre barn är, som väntat, intensivt men vi njuter och mår bra även om lite trötta. </font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br></font></div><div><font face="Helvetica Neue Light, HelveticaNeue-Light, helvetica, arial, sans-serif"><br><div class="separator" style="clear: both;"> <div class="separator" style="clear: both;"> <a href="https://lh3.googleusercontent.com/-3BO4J6Znb_M/WXnUQo76eTI/AAAAAAABAFw/afTTHIqEIJQTKJ_vMD9aHRisid9f39DhACHMYCw/s640/blogger-image--1396383233.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://lh3.googleusercontent.com/-3BO4J6Znb_M/WXnUQo76eTI/AAAAAAABAFw/afTTHIqEIJQTKJ_vMD9aHRisid9f39DhACHMYCw/s640/blogger-image--1396383233.jpg"></a></div></div><div class="separator" style="clear: both;"><br></div></font></div>Linnhttp://www.blogger.com/profile/11944723450882480015noreply@blogger.com2