onsdag 6 april 2016

Inte min egen. Ännu.

Nu fick jag lite agnst över att jag rackade ner på hur min navel ser ut nu. En navel kan väl vara lika fin och bra oavsett om det är ett litet hål eller putar ut. Navlar kommer säkert i alla möjliga former, precis som allt annat. Jag har aldrig haft en djup navel utan en grund. Fram till före graviditeterna. Men att nu ha en som putar ut känns ovant, som att den inte riktigt är min egen. Jag får jobba på att få den att kännas som min och sluta tycka illa om den bara för att den ar ovan och "annorlunda". 

Delningen och omstart

Nu sitter jag på tåget igen efter ett par intensiva dagar i Helsingfors. Den främsta orsaken för mitt besök var alltså att träffa en fysioterapeut som är specialiserad på bland annat magmuskleldelning.

Hon bekräftade egentligen min egen tanke gällande delningen, bredd och djup. Som bredast är det lite ovanför naveln där den mättes till 4cm. Som "normalt"/ok räknas en bredd på max 2cm. Bindvävnaden  i området där delningen är (ovanför naveln en bit uppåt) är klart uttöjd och har inte återfått närapå en normal spänst vilket ger delningen ett rätt ordentligt djup. Jag upplever dock själv att djupet klart minskat de senaste par åren. Minns tydligt hur det nästan kändes som att magen var nästintill bottenlös ca 6månader efter Edwin fötts. 
Ingen delning under naveln.
Det var grymt intressant att följa med hur hon undersökte. Hon använde även ultraljud för att få en mera exakt uppfattning om hur musklerna jobbar och delningen ser ut då de ör avslappnade och då de är aktiva. Med ultraljud såg man också tydligt hur bindvävnaden var tunn och slapp i jämförelse med bindväven högre upp där den är normal. Super intressant!

Fysioterapeuten tyckte att det absolut finns möjlighet till rehabilitering. Det är självklart omöjligt att säga hur mycket det ännu går att minska delningen, det får tiden och hårt jobb utvisa. Nu börjar jag från "början" igen. Det betyder i praktiken nu att jag skippar all tung styrketräning och yoga. Yoga funkar dåligt med tanke på främst alla plankpositioner och bakåtböjningar man gör. Bakåtböjningar ska tydligen vara ett effektivt sätt att upprätthålla en delning. Jogging tyckte hon ändå att var ok för min del eftersom jag har bra kontroll på och starkt bäckenbotten. 
Jag fick några övningar jag ska göra 4gånger om dagen, fem dagar i veckan, som fokuserar på att hitta, aktivera, och träna bäckenbotten och djupa muskler utan att koppla på ytliga. Det är ju precis det jag sysslat med i två år redan men me hjälp av fyiotepaeutens facilitering och lite nya tips gällande hur jag ska tänka hittade jag rätt aktivering ännu bättre. Utöver det ska jag jobba på hållningen. I mitt fall jobba mera på att få mera tyngd vid roten av stortån, korrigera höftens rotation framåt, slappna av bröstkorgen och få mina inåtroterade axlar bakåt och öppna bröstkorgen. Fick ett även ett par övningar för att förbättra hållningen. 

Jag hoppas verkligen på resultat men ändå kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag ändå känner att jag gjort väldigt mycket rätt de senaste par åren. Kanske blir det inte bättre än såhär? Samtidigt tänker jag att jag gott och väl kan ha tränat alldeles för tungt och hårt på sidan av rehaben vilket gjort att resultatet av rehabiliteringen uteblivit. Plusminusnoll helt enkelt. Nå, det lär visa sig. Om sex veckor ska jag  träffa henne igen och utvärdera framgång och planera framåt. 

tisdag 5 april 2016

Dagens magbild

Jag utlovade ju en bild på magen redan igår men jag är ju som bekant inte så bra på att hålla mina löften gällande bloggen. Jag fortsatte men den dåliga vanan i och med att jag helt enkelt glömde bort det. Men NU hörni, före jag drar iväg på lite shopping i Sello, bjuder jag på dagen bild på mi vackra putnavel och som bonus får ni även se halva mitt ansikte. Håll till godo (hehe).


Även om bilden är av dålig kvalitet och längre ifrån så är det tydligt att naveln egentligen inte förändrats alls de senaste månaderna. Efter gårdagens besök verkar det iallafall som att bråcket nog ändå är ok och jag bara får lära mig att leva med en konstant putnavel. Kanske lär jag mig tycka om den också.... (Bra terapi det här med att visa upp delar av kroppen jag milt sagt inte är så förtjust i) Huvudsaken är att bråcket är fixat som det ska. 

Besöket hos fysioterapeuten gällande magmuskeldelningen var för övrigt mycket intessant. Återkommer till det imorgon då jag sitter på tåget hem. Jag lovar!

söndag 3 april 2016

Sista försöket

Som bäst sitter jag på tåget till Helsingfors. Imorgon ska jag träffa en specialist gällande min magmuskeldelning. Jag är så otroligt trött på att jobba på med all denna rehabilitering utan att nånting händer. I ett och ett halft år har jag jobbat svinhårt för att få ihop delningen. Utan resultat. Jag ser det här som min sista chans nu. Om hon säger att det finns möjlighet att få ihop diastasen ännu så går jag all in en sista gång och rehab-tränar mig tokig ett tag till. Sen ger jag upp.
Jag är helt förberedd på att jag kommer at vara tvungen att skippa i princip all annan träning ett bra tag framöver. Det känns isåfall tungt och trist men jag är redo att pausa all annan träning för att ge detta ett ordentligt sista försök nu.
Då jag ändå är på gång med att flasha min mage kan jag ju fortsätta att visa er en bild där delningen syns rätt bra. Varsågoda. Håll tummarna för att den inte ser ut såhär om några månader. 

Fyra månader efter operation av navelbråcket

Det har idag gått exakt fyra månader sedan min navelbråcksoperation. Och hur har det gått?

Känslan, gällande kontakten med magmusklerna, direkt efter operationen påminde faktiskt lite om känslan efter förlossning. Näst intill noll koll på aktivering och kontroll av djupa muskulaturen med andra ord. Även om jag var förberedd på att kontrollen kunde bli förändrad blev jag ändå överraskad över hur mycket kontrollen av aktiveringen som påverkades. 
Jag fick inte lyfta mera än några kg i en månad efter operationen. Det visade sig vara mycket svårare att inte lyfta barnen än vad jag trodde. Barnen blev som plåster på mig och reagerade starkt på förändringen att mamma plötsligt inte lyfte upp dem. Min mamma bodde hos oss i två veckor, min pappa en. Utan den hjälpen hade det varit omöjligt. December var lugnt den tyngsta månaden på länge. 
Läkningen de två första veckorna gick fort. Smärtan kring operationsområdet minskade dag för dag och efter ungefär tre veckor var det främst rotationer som gjorde ont samt palpationsömt precis på och kring naveln. Jag fick verkligen anstränga mig för att inte göra eller lyfta för mycket. Efter cirka knappt två månader upplevde jag att smärtan var borta och aktivering av musklerna nästintill tillbaka liksom tidigare. 
Svullnaden gick ner så småningom de första veckorna men jag var ganska fundersam över att naveln fortsättningsvis putar rejält och det känns som att det finns vävnad som ännu kan puttas in tillbaka. Jag passade på att fråga huruvida detta är normalt då jag vid fyra veckor efter op lämnade tillbaka stödkorsetten ( vilken jag använt de två första veckorna efter op). Jag hade turen att på direkten få träffa kirurgen som opererat mig och som svar fick jag att det är vävnadsvätska kvar men att det ju bara har gått några veckor sedan op och jag ska ha tålamod. Nu har det gått fyra månader och det ser likadant ut...jag är onekligen lite orolig över att allt inte är riktigt som det borde. Tyvärr. 

Jag fick ingen handledning gällande träning eller rehabilitering efter ingreppet. Jag fick endast informationen att inte lyfta tungt på fyra veckor men att jag därefter kan börja träna som vanligt (!) En månad efter op hade jag aldrig kunnat tänka mig att träna som vanligt! Kroppen var absolut inte redo för det ännu, tvärtom. Fem veckor efter op gjorde jag en lite tyngre rörelse efter vilken jag hade ont området kring naveln i över en vecka framåt. Vid den tidpunkten hade kirurgen alltså gett mig lov att träna som vanligt, även magmuskler..!! Som tur insåg jag själv mina begränsningar och tog det väldigt lugnt med träningen. 
Träningen att hitta och aktivera musklerna började jag ned i princip genast. Dynamiska övningar med inspiration av mamma mage appen började jag med ca en knapp månad efter op. Vid två månader började jag smått med yoga och muskel-träning hemma och har de senaste par månaderna gradvis ökat träningens intensitet och vikterna jag använder. Nu känner jag äntligen att jag kan köra på för fullt igen med tanke på operationen och bålkontrollen. Jag har inga känningar alls kring gamla bråcket då jag tränat med tunga vikter. Seger! 

Jag hoppas jag har fel gällande mina aningar att operationen ändå inte blev riktigt som den borde. Att naveln nu ser helt knäpp ut kan jag leva med så länge bråcket verkligen är helt ok och inte kommer ge mig besvär. Det var ju aldrig frågan om en kosmetisk operation (DÅ skulle ju slutresultatet minsann vara ett skämt). Ska kolla upp saken ännu en gång. Då jag orkar. Just nu känns det ju ok och oavsett om nåt ännu eventuellt borde åtgärdas så finns det inte på kartan att göra några nya i grepp om det absolut int behövs. Detta har varit en tung resa på många sätt. 

Precis före operationen såg naveln ut såhär.



En dryg vecka efter operationen såg den ut såhär. Hela magen ännu väldigt svullen.



Har inte fotat magen speciellt mycket, tyvärr. Nästa bild är tagen 2,5månad efter operationen. Den "svullna naveln" har definitivt inte blivit mindre. Ska kika in [senare ikväll] imorgon och uppdatera med en dagsfärsk bild också, fyra månader efter op.