pastell

Jag insåg precis att jag mest bara har mörka färger i min garderob. Jag kommer behöva nåt pastellaktigt på lördagen. Nu fick jag en liten klädkris.

Cravings

De senaste dagarna har jag varit extremt sugen på salt mat, helst i kombination med stark chili. Jag trodde jag kommit på det perfekta för att stilla detta craving, nämligen habanero chips! Normalt brukar jag, pga att de är så förbaskat starka, bara kunna äta några få chips åt gången. Sen tappar man nästan känseln i munnen.



Men denna gång gick min plan i kras. Jag har nämligen klarat av att käka dessa chips som om de vorde flera gånger mildare än normalt och har sedan gårdagen lyckats sänka en stor del av påsen utan problem. Jag trodde först att det var nåt fel på pås-exemplaret, det måste ju blivit nån miss med kryddningen. Men efter att Frank började stånka och svettas efter några chips så förstod det att det är mig det tydligen är fel på. Har jag tappat ett smaksinne?

Valborg

Valborgen till ära unnade jag mig en sovmorgon. Cafu tyckte dock det var dags att stiga upp vid 9.30-tiden så då var det bara att gå ut och gå i det sköna vädret och på det städa lägenheten passligt till att Frankie kom hem från jobbet. För att energin inte skulle sina så drog jag iväg på en 12km joggingtur, med Robyns beat i öronen. Min iPod är en fantastisk vän på löprundan och på gymet.




Vappen kom fort i år, vi hann inte riktigt med. Som tur hittade vi trevligt, chill sällskap att tillbringa kvällen tillsammans med.

Vi bjöd mer eller mindre in oss själva, tog med oss ostar och skumvin.

Katt eller hund..

..eller varför inte både och?
Cafu och Maya har blivit goda vänner. Det är roligt att se hur de nyfiket och glatt hälsar på varandra då Maya kommer in efter att ha varit ute och jagat möss i flera timmar. Eller då Cafu står brevid då Maya äter sin fisk, väntar snällt tills Maya ätit färdigt och går först fram till skålen och slickat i sig eventuella rester då Maya tagit ett par steg tillbaka och ger honom lov.

10 år sen sist

Jag kom precis på att jag om mindre än 4 veckor kommer att ha en diskmaskin! det var 10 år sedan senast. Hur lyxigt som helst.

ÖB

Jag har funderat lite på mitt förhållande till Österbotten. För varje gång jag åker upp så känns det som att jag är mindre och mindre hemma där, vilket känns trist. På nån nivå så verkar jag ha hoppats och tänkt att det liksom ska gå tvärtom så att jag till slut kan tänka mig att ta mitt pick och pack och flytta tillbaka och känna "ah, så skönt att flytta hem igen".
Just nu känns det förga troligt. Men vem vet, tiderna ändras. Behoven, tankarna, planerna ändras med tiden.
Jag har ju faktiskt små drömmar om att nån gång i framtiden ha lite mera space att bo på, kanske en liten, liten gräsplätt och sånt. De små drömmarna kan jag glömma i Hfrs om jag nu inte snubblar över en hel del extra pengar i nåt skede.

Oh well, en sak i taget. Nästa sak blir ju faktiskt flytten till det egna, lilla, hemmet om 25 dagar.

Påsken kom, påsken for

Är tillbaka hemma i Helsingfors. Imorgon är det jobb och vardag som gäller igen.

Helgen gick alldeles för fort och jag hann inte göra allt eller träffa alla jag hade velat. Men så är det nästan alltid, man börjar tyvärr bli van. Jag tycker inte alls om att inte hinna umgås i lugn och ro. Borde egentligen aldrig åka upp om jag inte har minst en vecka på mig. Men då skulle jag å andra sidan nästan aldrig kunna åka upp.

Efter träningsfria (-lösa!) dagar så ser jag fram emot att planera de kommande veckornas träningsschema igen. Dock har det nog gjort kroppen gott med total återhämtning några dagar, det behövs nu som då.