Nej, det händer fortfarande ingenting. Jag var tvungen att plocka bort babytickern nu eftersom jag blir stressad varje gång jag ser den.
Försöker hålla igång och ockupera tankarna med annat än väntan på att bebisen ska känna för att komma ut. I helgen har vi sprungit på stan- det om nåt tänkte jag att skulle hjälpa för hur typiskt skulle det inte vara om vattnet skulle gå mitt i Stockmann under värsta lördagsrusningen(?) Min taktik fungerade dock inte. En hel massa promenader i snödrivorna har vi hunnit med i helgen, haft besök, varit på besök hos vänner, badat bastu...
Just nu borde jag sova, vila och samla krafter. Klockan är trots allt 2 på natten. Men nån sömn får jag inte tag i och kan konstatera att tiden känns alldeles extra lång på natten då man inte sover.
måndag 23 januari 2012
fredag 20 januari 2012
Dan före dan
Eller bestämt dagen före beräknade dagen, vecka 39+6, ser magen och jag ut såhär. Jag hoppas verkligen att denna bild är den största (=sista) jag kommer bjuda på.
Jag inbillar mig att det faktum att jag vaknat pigg kl 7 idag (normalt brukar jag kravla mig upp efter 9) och att jag var hungrig redan efter förmiddagspromenaden kl 11.30 (för det mesta äter jag lunch runt kl 14) är tecken på att nåt är på gång. Men helt ärligt så känns det inte som att nåt är på gång överhuvudtaget.
Jag inbillar mig att det faktum att jag vaknat pigg kl 7 idag (normalt brukar jag kravla mig upp efter 9) och att jag var hungrig redan efter förmiddagspromenaden kl 11.30 (för det mesta äter jag lunch runt kl 14) är tecken på att nåt är på gång. Men helt ärligt så känns det inte som att nåt är på gång överhuvudtaget.
Spanx del 3
Idag ringde postiljonen på dörren och överlämnade mig mina Spanx. Snabb funktion måste jag säga. Speciellt med tanke på att jag ju bad dem ändra produkt. Jag öppnade med spänning paketet och kunde konstatera att det hade blivit alldeles rätt. De hade fixat mitt klåperi, bytt ut den felaktiga produkten till den jag egentligen skulle beställa i rätt färg och storlek OCH dessutom gett mig lite rabatt. Jag är inte sponsorerad men efter en så bra service tycker jag att företaget MyTights har förtjänat lite reklam. Jag kommer handlar gärna av dem igen.
Gällande spanxen i sig kan jag förstås inte säga bu eller bä. Jag får återkomma med den rapporten så fort magen tillåter mig att ens pröva dem.
Gällande spanxen i sig kan jag förstås inte säga bu eller bä. Jag får återkomma med den rapporten så fort magen tillåter mig att ens pröva dem.
torsdag 19 januari 2012
Förbaskade brownies
Jag har som bekant inte speciellt fullt upp för tillfället. Fyller tiden med ett och annat smått och gott. För ett par timmar sedan fick jag idén att baka brownies att frysa in. Jag gjorde samma recept för ett par veckor sedan och förde dem till jobbet. Eftersom brownisarna blev supergoda då körde jag med samma recept men till min förskräckelse blev de torra denna gång! Efter ett tags funderande på varför de blev så olika kom jag på att jag ju senast tog ut dem ur vår effektiva ugn 5 minuter tidigare än vad som stor i receptet vilket antagligen var orsaken till att de blev ju perfekt kladdiga senast och torra denna gång. Vad jag nu ska göra med dessa brownies är alltså dagens största problem. Egentligen är det inget direkt fel på dem men man vill ju helst bara bjuda på sånt som är riktigt gott då man får gäster. Kanske grädde eller glass vid servering kan rädda dem... Viktiga saker att fundera på som ni märker. Man kan helt klart konstatera att nu börjar jag ha väldigt lite att göra.
Här är det förbaskade kakorna. En hel låda finns det av dem.
Här är det förbaskade kakorna. En hel låda finns det av dem.Rådgivning #11
Idag började jag dagen med det förhoppningsvis sista rådgivningsbesöket. Eller många rådgivningsbesök lär det ju bli framöver men jag menar förstås det sista då det är jag som blir vägd och mätt. I fortsättningen hoppas jag på att den är lilla knyttet som bli mätt istället.
Knyttet ja, pulsen var 127slag/minuten. Lägst hittills men alldeles okej. Sf-måttet har ökat med 3cm på en vecka(!) och är nu plötsligt hela 34cm och når nästan upp till "medelkurvan" istället för den undre där det hållits under hela graviditeten. Det blir minsann intressant att se hur liten eller stor typen därinne sist och slutligen är. Huvudet kändes enligt hälsovårdaren fixerat.
Själv hade jag ett blodtryck på 109/66 och vikten gått ner 817gram sen förra veckan. Min viktökning verkar alltså ha stannat upp, gått lite upp och lite ner de senaste veckorna men är i princip den samma som för en månad sedan. En total viktökning på ca 12,5kg alltså vilket tydligen är en ytters normal ökning för min längd och utgångsvikt. Och mycket långt från min skräck att gå upp 30kg som tur (ja, jag såg verkligen det som det som ett möjligt scenario ett tag där fram till mitten ungefär då jag insåg att det nog inte blir fullt så många kilo ändå).
Edit: Egentligen så vore det lika ok att ha gått upp hälften mindre eller dubbelt upp i vikt. Allas kroppar är olika och huvudsaken är ju att man sköter om sig så att man själv och barnet mår bra. Tyvärr blev jag mycket påverkad av hälsovårdarens kommentar rätt tidigt under graviditeten då hon tyckte att jag gått upp för mycket. Efter det har det känts trist att stiga upp på den där vågen varje gång trots att jag har vetat att jag har ätit bra och skött om mig själv. Nu i "efterhand" känns det trist att jag inte totalt kunna skita i vad hälsovårdaren ska säga nästa gång. Jag önskar jag kunde ta det hela lite mera som Emma gjorde.
Jag fortsatte dagen med en timmes promenad i snöyran. Tungt var det att plumsa fram, men tänkte att det kanske sätter fart på babyn. Det gjorde det tydligen eftersom hon bökat på som en vilde efteråt, men ut verkar hon inte vilja.
Sen blev det en sen frukost bestående av mina nuvarande favoriter: en smoothie och två skivor sesam ryvita. Det gäller att komma ihåg ett bra och näringsrikt energiintag nu så att kroppen är laddad..
Knyttet ja, pulsen var 127slag/minuten. Lägst hittills men alldeles okej. Sf-måttet har ökat med 3cm på en vecka(!) och är nu plötsligt hela 34cm och når nästan upp till "medelkurvan" istället för den undre där det hållits under hela graviditeten. Det blir minsann intressant att se hur liten eller stor typen därinne sist och slutligen är. Huvudet kändes enligt hälsovårdaren fixerat.
Själv hade jag ett blodtryck på 109/66 och vikten gått ner 817gram sen förra veckan. Min viktökning verkar alltså ha stannat upp, gått lite upp och lite ner de senaste veckorna men är i princip den samma som för en månad sedan. En total viktökning på ca 12,5kg alltså vilket tydligen är en ytters normal ökning för min längd och utgångsvikt. Och mycket långt från min skräck att gå upp 30kg som tur (ja, jag såg verkligen det som det som ett möjligt scenario ett tag där fram till mitten ungefär då jag insåg att det nog inte blir fullt så många kilo ändå).
Edit: Egentligen så vore det lika ok att ha gått upp hälften mindre eller dubbelt upp i vikt. Allas kroppar är olika och huvudsaken är ju att man sköter om sig så att man själv och barnet mår bra. Tyvärr blev jag mycket påverkad av hälsovårdarens kommentar rätt tidigt under graviditeten då hon tyckte att jag gått upp för mycket. Efter det har det känts trist att stiga upp på den där vågen varje gång trots att jag har vetat att jag har ätit bra och skött om mig själv. Nu i "efterhand" känns det trist att jag inte totalt kunna skita i vad hälsovårdaren ska säga nästa gång. Jag önskar jag kunde ta det hela lite mera som Emma gjorde.
Jag fortsatte dagen med en timmes promenad i snöyran. Tungt var det att plumsa fram, men tänkte att det kanske sätter fart på babyn. Det gjorde det tydligen eftersom hon bökat på som en vilde efteråt, men ut verkar hon inte vilja.
Sen blev det en sen frukost bestående av mina nuvarande favoriter: en smoothie och två skivor sesam ryvita. Det gäller att komma ihåg ett bra och näringsrikt energiintag nu så att kroppen är laddad..
onsdag 18 januari 2012
Cravings
En av de vanligaste frågorna jag fått som gravid är om jag har haft några cravings. Tidigare har jag skrivit om ryvita sesamknäckebröd som jag rätt länge åt varje dag. Det hänger fortsättningsvis med till viss del, men jag äter det inte varje dag. Nån enstaka skiva nån dag i veckan äter jag typ nu. I början hade jag också ett större behov av kolhydrater överlag; gärna fiberrik pasta eller rågbröd. Jag som nästan aldrig äter pizza har ätit Koti-pizzas Zorbas (med paprika, rödlök, feta och oliver) fyra gånger under denna graviditet så det kan nästan klassas som en craving, heh. Rätt länge ville jag inte ha nåt sött överhuvudtaget men efter att den perioden släppte hade jag ett par veckor av daim-sug då jag åt lite daim nästan varje dag.
Men, de senaste ca två månaderna har jag varit inne i en seriös citrus-frukt period. Det började med att jag åt massor med mandariner och övergick småningom mera till apelsiner. Det börjar de med sig lite nu men ett tag kunde jag lätt äta ett halvt kilo mandariner eller tre stora apelsiner om dagen.
Det allra nyaste är smoothies. De senaste mornarna har jag börjat dagen med en smoothie gjord på massor av bär (hallon och blåbär), naturell eller vaniljyoghurt, kvarg och lite apelsinjuice. På kvällen har jag ätit yoghurt-bär"glass" som jag gör genom att mixa frusna bär och lite vaniljyoghurt. Jag kunde äta hur mycket som helst om jag tillät mig. Hur gott och fräscht som helst!
Kvällsmålet, en apelsin och yoghurt"glass" gjord på jordgubb, hallon, blåbär och lite vaniljyoghurt. Mums!
Väntan fortsätter
Frank mår bättre, har ingen feber mera. Jag själv känner inte av några symptom på att bli sjuk så vi får hoppas vi kom undan med blotta förskräckelsen.
Annars händer inte så mycket annat än att vi väntar och väntar. Jag tillbringar fortsättningsvis förmiddagarna med att promenera med hunden. Dock blir promenaderna långsammare och aningen kortare hela tiden eftersom det stundvis känns som att blygdbenet går sönder. Det gör det som tur inte, men behagligt är det inte. Jag har läst ut ytterligare en bok, den sjätte eller sjunde boken under sjukledigheten och modeskapsledigheten så här långt torde det vara, och har nu endast en oläst som väntar på tur. Därför bokshoppade jag lite på nätet igår och väntar nu bland annat på ett par böcker av Camilla Läckberg. Egentligen har jag aldrig varit så intresserad av kriminalare men efter att ha blivit totalt uppslukad av "Tyskungen" ville jag pröva på ett par till och se om de har samma effekt. Det känns verkligen lyxigt att ha haft tid och ro att läsa skönlitteratur (ja, och lite facklitteratur har det också blivit i och för sig).
Tre dagar kvar står det på tickern. Just nu känns det på nåt vis som att babyn aldrig kommer att komma ut. Att jag kommer att vara gravid med enorm mage för all evighet.
Annars händer inte så mycket annat än att vi väntar och väntar. Jag tillbringar fortsättningsvis förmiddagarna med att promenera med hunden. Dock blir promenaderna långsammare och aningen kortare hela tiden eftersom det stundvis känns som att blygdbenet går sönder. Det gör det som tur inte, men behagligt är det inte. Jag har läst ut ytterligare en bok, den sjätte eller sjunde boken under sjukledigheten och modeskapsledigheten så här långt torde det vara, och har nu endast en oläst som väntar på tur. Därför bokshoppade jag lite på nätet igår och väntar nu bland annat på ett par böcker av Camilla Läckberg. Egentligen har jag aldrig varit så intresserad av kriminalare men efter att ha blivit totalt uppslukad av "Tyskungen" ville jag pröva på ett par till och se om de har samma effekt. Det känns verkligen lyxigt att ha haft tid och ro att läsa skönlitteratur (ja, och lite facklitteratur har det också blivit i och för sig).
Tre dagar kvar står det på tickern. Just nu känns det på nåt vis som att babyn aldrig kommer att komma ut. Att jag kommer att vara gravid med enorm mage för all evighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)