Flyt

Agnes har varit en nöjd bebis i ett dygn nu! Hon säger förstås till då hon är hungrig eller om hon tycker att ställningen hon befinner sig är obekväm men inget skrikande och allmänt gnällande. Hon tittar nöjt omkring sig då hon är vaken, ja hon har till och med suttit nöjt i sittern för sig själv då vi tex ätit. Vi tror inte att det är riktigt sant. Kan livet med en liten bebis vara på detta vis? Dessutom så åt hon idag ett helt mål ut flaska som om hon aldrig gjort annat-utan problem alltså. Så nu har vi möjlighet att vid behov ge mera mat om kvällarna om det behövs och dessutom kan nån annan vid behov ge henne mat om mamma inte finns till hands eller eventuellt vill sova en hel natt nån gång.

Just nu har vi alltså en hel del flyt. Jag räknar förstås inte kallt med att detta ska hålla i sig men detta dygn har gett mig en otrolig energiboost och massor med ny ork.

...ja, och dessutom sover hon just nu i sin egen säng!

Fredagsmys

Så här ser fredagsmyset ut hos oss. Agnes har varit konstigt nöjd under kvällen och vi har njutit av härlig vakentid utan skrik.

Favoriter x2

Håller tummarna för att magonten inte sätter in då hon vaknar nästa gång vilket hon borde göra vilken sekund som helst...

Flaskmatning

Det var tydligen inte det enklaste det här med att få bebisen att fatta att det kan komma mat ur en plastnapp också.
Vi försökte ge lite pumpad bröstmjölk från med flaska igår kväll för att testa om hon skriker för att hon är hungrig. Att mata en hysseskrikande bebis med flaska visade sig vara nästintill en omöjlighet. Man borde förstås träna flaskmatning i en lite lugnare situation först... Frank fick iallafall i henne en liten aning, hon sög en liten stund men fortsatte sedan att skrika hysteriskt. Så ja, jag vet inte. Vi borde väl som sagt träna att äta ur flaska under lite lugnare omständigheter så att hon lär sig tekniken före jag kan säga bu eller bä gällande eventuell hunger.

Sova sittande

Inatt sov gullungen ca 5h i ett kör! jag trodde inte det var riktigt sant. MEN hon sov i min famn(!) efter x-antal försök, som alla slutade med att hon vaknade och skrek ett tag till igen, att lägga ner henne gav jag upp. Jag fixade med kuddar för att kunna sitta i halvliggande ställning och slumrade sedan med en bebis i famnen fram till första matstunden. Och, ja jag vet att detta var en dålig idé. Vänjer hon sig vid att få sova i famnen även på natten så har vi riktigt knepiga tider framöver.

Trots en nästintill sömnlös natt för min del (tack och lov för de fantastiska hormonerna som ger en superpowers!) tog jag, efter rådgivningen, babyn och hunden på en timmes promenad i tövädret och snöhögarna. Konstaterade att det nog kunde vara fiffigt med en redig, stabil vagn i det här föret i alla fall. Vår nuvarande är lätt, smidig, lätt att ta med i bilen, rymms bra i bussen och kommer att vara underbar då snön smälter. Men som det ser ut nu lär det ta ett tag före dessa snömassor är väck.
Jag funderar på en vagn typ i stil med emmaljungas city cross...(?) Har ni tips på en stabil vagn som fixar oplogade snövägar och ordentligt ojämnt underlag?

Nu ska jag försöka lägga ner en sovande liten tös som snusar sött på armen...

Den där sömnen

Efter nästan 6 timmar av hysteriskt skrikande gick natten som tur helt bra. Agnes somnade fort om efter sina matpauser.

Trots att jag känner mig grymt sliten idag lyckades jag få ut migsjälv babyn och hunden ut i solen fär lite frisk luft. Jag som längtat efter mildare väder har ju fått min önskan uppfylld men det jag inte tänkt på är att det är nästintill omöjligt att ta sig fram med vagn i dessa snömassor. Vi fick helt enkelt gå fram och tillbaka längs med samma väg ett par gånger eftersom de flesta cykelvägar inte är plogade utan består av en nertrampad stig. Nåväl, även om själva promenaden var lite enformig och trist så var det skönt att vara ute. Agnes somnade ganska fort i vagnen och jag hoppades på att hon skulle forsätta sova ett tag då vi kom in men nej så fel jag trodde. Vi umgicks ett tag men sen blev hon helt tydligt supertrött och man kunde riktigt se hur hon kämpade för att hålla sig vaken. Men sova skulle hon inte. Det tog nästan ett par timmar och mycket gnäll före hon tills slut somnade- i bärsjalen. Hennes lilla säng används mindre och mindre eftersom det är super svårt att lägga ner henne utan att hon vaknar och lyckas man så sover hon oftast bara en liten stund. Bäst sover hon i famnen eller riktigt nära kroppen och tydligen även i bärsjalen. Jag har försökt att få henne att somna i vagnen även inomhus, tänkte att det borde väl funka rätt bra eftersom hon somnar rätt fort då vi går ut, men det fungerar inte alls.

skräp

Jahapp. Det bästa dagen hittills (nästintill noll skrik) följdes då av en kinkig dag och skrikfest 2000 från ca kl 17 och fortgår fortfarande nu, klockan 21.40. Frank har pass nu och jag andas lite före det blir skiftesbyte igen.

Det är nästan ännu jobbigare att se och höra henne skrika hysteriskt i flera timmar nu efter att ha sett hur det kan vara då hon inte har ont utan är nöjd och tillfreds. Det var ju så härligt att kunna umgås med henne på ett alldeles annorlunda sätt än då nästan all vakentid går till att skrika.

Förhoppningsvis går det över om några månader. Jag nämligen börjar tappa hoppet att nåt av alla tusen saker vi försöker med ska fungera...

Å andra sidan sa zonterapeuten att det kan bli mera skrik ikväll och natt, en reaktion av behandlingen. Skrik är det alright. Vi lär ju se om det är en reaktion eller om det bara är så här vi ska ha det ett bra tag fram över. Just nu vågar jag inte riktigt tänka positivt.

Zonterapi

Igår var vi på den första zonterapi-behandlingen. Agnes var nöjd och verkade njuta under själva terapin. Och hör och häpna, vi har haft vårt första dygn utan skrikfest! Jag var lite nervös då Agnes var så lugn och nöjd hela kvällen igår, tänkte att nu blir det säkert magont och skrik på natten igen istället. Det blev det inte utan hon sov gott hela natten, åt som vanligt med 2 timmars mellanrum, men inget magont eller skrik. Man tror knappt att det kan vara sant att få ha det så här.
Idag mitt på dagen har hon igen varit lite gnällig och haft en aning magknip men har inte skrikit hysteriskt som hon gör då det är som värst.

Nu hoppas, hoppas, hoppas jag att det inte är en tillfällighet utan att zonterapin verkligen hjälper! Idag ska vi på andra behandlingen..