Den utlovade bilden

Eftersom jag lovade en "efter" bild är det väl bara att hålla löftet och sätta upp. Ni får nöja en med en suddig telefonbild som Agnes räddar. Jag orkar inte stå och fota och se på min sorgliga frisyr mera än nödvändigt. För det är ju, som ni säkert luskat ut, håret jag gick och kapade. För det mesta brukar jag väl vara lite missnöjd efter frissabesök för aldrig blir det riktigt som jag tänkt. Men denna gång tar priset. Usch så jag vantrivs.

Dagens tant

Nu känns det inte så kul att jag lovat sätta upp en "efter" bild. Jag är nämligen så otroligt missnöjd. Jag ser ut som en tant. Återkommer med den utlovade tant-bilden som lovat bara jag samlat mig från besvikelsen lite.

Nånting på gång

Jag är i behov av en förändring. Om jag säger att dessa är "före" bilder tror jag nog ni kan ana vad jag ska göra.

 

"Efter" bilder coming up.. jag lovar en ordentlig förändring.

Hänt idag

För bara typ en vecka sade jag ännu att "det går nog förvånansvärt bra att fungera trots lite sömn de senaste månaderna". Nu tycker jag inte att det går så förvånansvärt bra mera. Vissa dagar går fortfarande helt okej men jag har betydligt oftare börjat ha riktigt trötta dagar.
Denna dag är en av dem. Jag glömmer lätt saker, börjar på med nåt nytt trots att jag egentligen är mitt uppe i nåt annat. Idag låste jag ut mig, en skrikande Agnes och en kissnödig hund. Precis då jag slog fast dörren kom jag ihåg att nycklarna fortfarande ligger i nyckelskålen. Eftersom vagnen är inlåst i vagnförrådet så kunde vi inte heller åka till Franks jobb efter nycklar eller ens gå ut för den delen. Som tur hade jag kommit ihåg att ta med telefonen så jag kunde ringa Frank och höra om han hade möjlighet att komma hem ett varv från jobbet. Det hade han som tur och vi kunde, efter att räddaren i nöden hämtat nycklar, ta vår dagliga promenad.
Normalt skulle jag säga att det ju inte lär hända igen iallafall. Men om jag ska vara riktigt ärlig så litar jag inte på att det säkert inte kommer att hända igen inom en snar framtid för allt som oftast känns det som att jag mest bara har geggamoja i huvet.

Mönster

De senaste veckorna har jag skrivit ner tiderna då Agnes sover och äter i en excel-tabell för att bättre kunna se eventuellt mönster. Några tydliga mönster går inte att se men det är rätt intressant att jämföra dagarna med varandra. Jag kan konstatera att hon haft mellan 3 och 5 sovpass per dag. Oftast fyra pass. Hon har ätit mellan 7 och 12 (!!) gånger per dygn, oftast 9. Fortsättningsvis grymt ofta alltså. Hon sover nästan alltid mellan 10 och 11 timmars nattsömn men har ätit mellan 2 och hela 5 gånger om natten. Oftast 3 gånger men ganska många nätter bara 2. Hälften av tiden jag skrivit upp tiderna har hon tyckt att dagen ska börja vid kl 8, den senaste veckan kring kl 6.30, 7-tiden.
Jag tycker att vi har det rätt bra gällande tiden hon somnar om kvällen,  mellan 20.30 och 21.30 och att hon dessutom sover så länge som hon gör om mornarna. Nattätandet hoppas jag vi får minskat på så småningom så att jag skulle få lite mera sammanhängande sömn. Dock tycker jag att nätterna inte är nåt att klaga över, tvärtom. Vi har inga skrikfester om nätterna eller egentligen något nattvak alls (Agnes äter på ca 15minuter och fortsätter sen omedelbart att sova). Riktigt ok. Jag drömmer inte ens om att hon skulle sova nätterna igenom ännu.

Det jag dock drömmer om och längtar lite efter är tydligare mat och sovrutiner om dagarna. Och att hon skulle amma lite mera sällan än med 2h mellanrum. Trots allt känns det som att vi har det ganska bra ställt och jag vet ju att vi med säkerhet kommer att få tydligare rutiner och mattider mera sällan. Det är bara en tidsfråga.

Skrämmande

Igår låg en man halvt medvetslös framför ingången till vår närbutik. Det sipprade blod från pannan och han hade uppenbarligen slagit i huvudet rätt ordentligt. En hel del människor gick in och ut från butiken, alla f ö r b i mannen (drygt 5 personer hann gå förbi under tiden vi närmade oss ingången och några personer stod alldeles i närheten och pratade sinsemellan utan att ta någon notis om mannen). En troligen vägande orsak till att ingen stannade för att kolla hur han mådde eller hjälpa upp honom var antagligen att han såg ut att höra till det lokala A-laget och antagligen gjort det ganska många år också. Men oavsett om han fallit på grund av alkoholpåverkan eller inte var det uppenbart att han fallit rätt ordentligt och inte klarade av att ta sig upp själv. Dessutom kan man inte säkert veta om det är frågan om en sjukdomsatack.
Nåväl, vi men barnvagnen stannade och tillkallade hjälp av butikens väktare som hjälpte till att få upp mannen och sitta och tillkallade i sin tur efter mera hjälp.

Jag tycker att det känns skrämmande- att folk bara ignorerar en människa som uppenbarligen behöver hjälp. Man får ju verkligen hoppas att man själv inte blir ignorerad om man en dag själv råkar ut för något.

Premiär

Idag var det alltså premiär för babysimmet. Jag var ganska orolig eftersom Agnes varit rätt gnällig hela dagen men på nåt otroligt vis sov hon dagens längsta sömn, 2h, precis före simmet. Sömnen avbröts bara av en måltid en knapp timme före. Det kunde inte ha blivit mera perfekt.
En glad och mätt flicka vaknade alltså 30 minuter före simmet skulle börja. Och glad var hon under hela tiden i vattnet. Hon verkade njuta mest av att få flyta omkring på rygg med pappa, hon skrattade och såg jättenöjd ut. Efter 20minuter gick vi upp, vi ville avsluta då hon fortfarande var nöjd. Till min stora förvåning var hon nöjd även i duschen och påklädningen och blev bara arg och skrek då jag försökte ge henne mat. Hehe. Ingen mat blev det utan ner i vagnen där hon omedelbart tog sig en 40minuters lur.
Hela kvällen nu efteråt har hon varit en riktig solstråle men orkat var vaken överraskande länge.

Babysimmet var med andra ord en riktig succé!