Bekännelse

Just nu sitter jag i sängen, äter choklad , dricker mjölk och läser träningsbloggar. Höhö, känns minst sagt motsägelsefullt. Men vetni, det känns otroligt skönt att det som känns jobbigast för tillfället är att jag måste stiga upp och borsta tänderna en gång till.

Ångrar djupt.

Jag sitter och tittar på bilder på hårsvall. Andras och mitt egna, forna hårsvall. Jag ångrar, ångrar, ååååångrar att jag gick och kapade håret för jag hatar verkligen mitt korta hår nu. Jag kunde nog ha räddat mitt tunna hår på nåt snyggare vis men nä, jag skulle som vanligt göra allt eller inget. Har kollat mig i spegeln idag och funderat över vad jag kunde göra för tillfället. Kommer inte fram till nåt annan vettigt än bara vänta och hoppas det växer fort. 

Suck.

Tackkort del 2

Efter lite funderande kom jag fram till att det väl egentligen inte är några konstigheter med att skicka tackkort efter ett dop. Dock vet jag fortsättningsvis inte om det är det som förväntas att man ska göra. Jag kom fram till att min förbyllning berodde på att jag fixat Agnes inbjudningskort med ett forografi av henne så därför skulle det känts lite väl mycket att börja skicka ut ytterligare fotografier av henne. Hur många bilder av samma bebis orkar människor med liksom.
Kutym eller inte, här blidde det inga tackkort. Det blev muntliga tack för närvaro och gåvor istället.

Agnes tar som bäst en ytterst ovanlig lång morgonlur. Hon har nu sovit 1h 20min. Jag har hunnit dricka två koppar kaffe i lugn och ro medan jag surfat runt och till och med hunnit blogga lite själv. Som ni kanske märkt har jag igen varit lite dålig på att hitta tid för bloggen. Det är liksom full rulle här.

Tackkort?

Alltså, är det kutym att man skickar ut tackort efter dop? Detta har jag isåfall missat totalt. Efter bröllop och studentfest är det ju självklart, men dop?
Jag känner mig bakom flötet.

Boende i Helsingfors

Lillebror flyttar till Helsingfors för att börja studera i slutet av augusti. Dock har han ännu inte hittat något boende och det börjar bli lite brådis.
Tips på enrummare eller kimppaboende emottages med tacksamhet!

Alla möjliga eller omöjliga tips kan mailas till mig eller direkt till min bror Adrian (adrian.haggqvistätgmail.com) Tipsa,tipsa så blir vi jätteglada!

Måtten vid 6 månader

Igår kollades Agnes mått upp vid rådgivningen. Hon fortsätter att vara smal och lång med växer bra enligt den egna kurvan. Under en knapp månad har vikten ökat med 565gram till 7465gram och längden med 2,5cm till 69cm.
Annars var allt bra. Inga konstigheter. Vi fortsätter på samma vis. Dock tyckte hälsovårdaren att vi, om vi vill, aktivt kan börja försöka få bort nattätandet då hon egentligen ju inte ska behöva äta mera om nätterna. Men eftersom hon nu de senaste nätterna minskat på ätandet, först till 2 gånger och senaste natt till 1 gång så kör vi ännu inga "kurer" eller sömnskola. Jag tror nämligen att en orsak till att hon ätit 3 gånger /natt den senaste dryga månaden delvis beror på att vi har så varmt i lägenheten och hon helt enkelt vaknar och är törstig.

Äta själv

Nu har det börjat gå lite bättre att sitta i matstolen. Hon lutar sig inte lika mycket framåt mera så nu försöker vi oss igen på att öva lite sittande under varje måltid. Extra roligt är det ju då man får ha en egen sked! Den är inte bara rolig att äta med utan även bra att trumma med och så kan man kasta den på golvet och se hur många gånger mamma lyfter upp den.

Dagens lunch bestod av köpt potatis-broccoli vilken jag tyckte smakade riktigt äckligt men beslöt mig för att bjuda åt Agnes trots allt eftersom jag inte fixat lunchportioner igår som planerat. Istället kämpade jag med mjölkstockning hela eftermiddagen och kvällen.

Idag återgick vi till vardagen efter Franks 4 veckor långa semester. Igår hade jag faktiskt, förutom dåligt humör pga av mjölkstockningen, lite ångest över att jag ensam ska ha ansvaret om dagarna igen. Det har dock gått fantastiskt bra idag, Agnes vaknade kvittrande klockan 8 och var på strålande humör hela förmiddagen då det var lek och butiksbesök på agendan. Tog en sällsynt lång förmiddagsvila på 1,5h ute i vagnen varefter hon var en liten solstråle igen och hon lekte ett tag för sig själv, lite gemensamt bus, en lång och trevlig lunch (det tar ganska länge då man ska äta själv ;)) och efter en mys och lässtund somnade hon bums efter amningen och i det skedet är vi nu- en sovande bebis och en mamma som chillar lite med en kopp kaffe.
Så nu känns det rätt okej ändå att komma igång med vardagen. Lite tydligare dagsrutiner för oss båda och så småningom börjar det ju en del aktiviteter att delta i igen. Jag ser också fram emot att komma in i lite mera hälsosamm vanor gällande mat och träning igen. Det där med att äta nåt gott endast en dag i veckan kan jag lugnt konstatera att skippades under "semestern".