Hur vi firade

Vi firade farsdagen med att spela beachvolley. Ja, du läste rätt- beachvolley i november. En stor fördel med att bo i Helsingfors är att man har möjlighet att spela här.  Supeskoj även om jag tyvärr inte är speciellt duktig.
I övrigt har vi haft massor med familjetid. Legat på golvet och lekt hela familjen. Badat bastu, ätit pizza (för att jag glömt att köpa middagsingredienserna!). Hade dock kommit ihåg att köpa ingredienser till efterrätt men ännu flera timmar efter pizzan är vi båda så mätta att vi sparar det söta till en annan dag.
Agnes somnade precis (utan protester för första gången på länge). Vi ska strax krypa upp i soffan, dela en bastucider och kolla veckans avsnitt av solsidan. 

Sover på soffan

Tog precis min kudde och mitt täckte, önskade Frank lycka till och ska nu bädda ner mig i soffan. Det känns onekligen mycket märkligt.

Om hur det går om nätterna

Tre nätter tog det innan Agnes slutade vara arg på natten. Hon verkar ha accepterat att det inte blir mat om nätterna mera. Hurra!
Nu håller vi tummarna att nästa steg ska vara att hon slutar vakna så ofta. Natten mellan torsdag fredag slutade jag att räkna då jag varit uppe, satt i tutten och pajat lite på hennes huvud (tagit upp henne i famnen två gånger)  8 gånger. Inatt har Frank haft natten och har varit uppe en gång i timmen efter klockan två. Problemet somna om på egen hand/hitta tutten själv kvarstår alltså. Men hey, nu är vi glada över att vi kommit ett steg framåt i alla fall.

Akta dig för vad du önskar

..för nu gick telefonen sönder. Som på beställning. Men ärligt talat är jag inte så glad eftersom jag egentligen inte alls har lust att sätta pengar på en telefon och skulle heller inte orka ta reda på vilken modell som vore den mest passande för mig. För som ni kanske har märkt så är det oftast ett projekt då jag ska köpa någonting. Jag sitter och surfar i timtal. Läser test och jämför priser tills jag blir tokig. Så blir det troligen denna gång också.

Materialisten

I somras funderade jag på att köpa en manduca men avstod efter att ha prövat den i butiken eftersom Agnes skrek som en galning i den. Vågade helt enkelt inte sätta så mycket pengar på nåt vi eventuellt inte skulle använda.
Men nu börjar jag fundera på en igen eftersom man med den kan ha bebisen på ryggen vilket ju kan vara en fördel om vintrarna med ett barn som torde börja ta sina första staplande steg någon gång under vintern. Tror bestämt jag ska hålla lite extra uppsikt över huuto.net framöver.

Just nu är det så många lite dyrare inköp på gång att jag fasar för att jag måste skjuta upp mitt kamerainköp. Söker nämligen också en begagnad stokke tripp trapp (försöker åtminstone hitta en begagnad före vi går och köper en ny) och en ordentlig vinterjacka till mig. Så småningom behöver vi väl också köpa en ny bilbarnstol... Ja, och så ska vi ju ännu köpa ett par lite större möbler till Agnes rum.
På "vill ha" listan finns det bland annat också en ny telefon, löpskor och pulsmätare.
Jag som inte anser mig vara en materialist får tydligen uppdatera min uppfattning om mig själv lite. Åtminstone känns samvetet lite bättre då vi försöker en hel del begagnat.


För er som undrar hur natten gick så kan jag informera att jag klarade av att inte ge henne mat alls under natten. Men vi var vakna i kring 8 repriser varav jag tog upp och lugnade henne i famnen fyra gånger. Arg var hon igen men hon lugnade ner sig betydligt fortare än föregående natt. Vi fortsätter i samma stil och hoppas det går ytterligare snäppet bättre nästa natt.

Att ta ansvar

Natten mellan söndag och måndag var jag uppe med Agnes minst 8 gånger.Kanske var det nån gång till, jag minns inte riktigt. Åt gjorde hon fyra gånger. Det var droppen. Jag kände att nu får det faktiskt vara nog. Nattätandet har nu blivit en ovana, hennes sätt att komma till ro och somna om. Eftersom jag har varit så trött, så trött den senaste tiden så har jag inte orkat stå emot den senaste tiden utan rätt fort erbjudit henne mat om nätterna. För man vill ju bara sova och hon somnar i regel nästan genast om bara hon får komma till bröstet en stund. 
Nu inser jag att det är dags att ta ansvar. Det är inte vår snart 10 månader gamla bebis som ska ta ansvar över sitt sovande. Det är mitt ansvar som förälder. Det är mitt ansvar att ge henne möjlighet att lära sig att somna om på egen hand.
Inatt fick hon alltså ingen mat och hon var minst sagt förbannad, vilket ju är förståeligt. Klart man blir arg då man plötsligt blir nekad nåt man är van vid att få. Vid 5, efter en hel del skrik, insåg hon dock att det inte blir nån mat/smutt och somnade.Hon sov till till  klockan 7, åt och sov till 8.

Nu gäller det bara att fortsätta köra på den hårda linjen vilket ju inte är det lättaste om nätterna när man ju helst bara vill sova. Men jag ska göra mitt bästa för att sätta gränser och ta mitt ansvar.

Puhdistus

Ikväll var jag på bio med en vän. Jag kommer inte ihåg när jag varit på bio senast. Riktigt skönt var det faktiskt att få ha några timmar för mig själv, koppla bort allt annat och få sjunka in i filmen. Dock kändes det inte så skönt efteråt utan var ganska trött och matt. Orsaken var att filmen vi såg, Puhdistus, var tung. Jag trodde mig vara förberedd på en ganska tung film, jag läste nyligen boken, men den var jobbigare än jag tänkt mig. Jag brukar inte vara en känslig person men många scener var verkligen så brutala att jag hade svårt att se.
Även om det är en tung film så är den välgjord och bra tycker jag. Men jag skulle inte se den igen. Läs boken och fundera sen om du vill se de jobbigaste delarna i boken visualiserade. Om inte- se den inte.