Super-fredag

Vi gör nog annat här än sover. Eller ska jag säga inte sover. (Sover snart?) Anyway. Den här veckan började musikleken igen och idag var jag och Agnes och sjöng, dansade, lekte och Agnes åt massor av gurka. Dessutom sjöng alla barnen för Agnes inför 1-års dagen.  Agnes tyckte det var en jättebra förmiddag. Det tyckte jag också. På eftermiddagen ska vi simma! Vi har med andra ord en super-fredag på gång.

Sov-bloggen uppdaterar

Tre kvällar och två nätter har vi nu kört stenhårt på att verkligen låta Agnes somna själv och inte stanna kvar tills hon somnat. Det är speciellt svårt på natten eftersom man ju själv är så trött och så gärna vill att insomningen ska gå så fort och lätt som möjligt= vi har, fram till nu, suttit bredvid sängen och eventuellt hållit handen på henne tills hon somnat. Har man gått ut har hon blivit super arg och skrikit tills någon av oss gått in igen.
Vi har ännu inte börjat med en regelrätt "Sova hela natten"-kur eftersom vi ju åker på två resor de två inkommande veckorna men vi kör en liten blandning av det jag läst ur Panleys bok och Wahlgrens. I praktiken använder vi av oss av en ramsa som vi alltid säger då hon är lugn och vi går ut ur rummet så att hon ska veta att vi går ut och att hon förknippar det med insomningen. Tanken är att ramsan så småningom ska lugna henne även av att den sägs utan för rummet om hon vaknar till och förhoppningsvis sen inte alls om nätterna. Vi är även noga med att verkligen utstråla självsäker attityd, att nu ska det sovas och det är ingenting att diskutera. Bestämt men lugnt och vänligt.
Alla kvällar har hittills gått över all förväntan och hon har somnat själv inom några minuter (!!!) Första kvällen och idag har jag/Frank gått in en gång vardera och upprepat proceduren, andra natten behövdes den inte upprepas alls utan hon somnade genast efter första gången jag gick ut (utropstecken igen!!!:)). Första natten sprang jag, som väntat, in till henne stup i kvarten men förra natten var den bästa natten vi har haft sedan Agnes föddes! Hon somnade ca 19.40 men sov bara en dryg timme. Hon hade stegring efter dagens 1-års vaccination och fick panadol. Mellan 20.30 och 21.30 var hon ganska orolig, men efter det sov hon fram till kl 1 då hon inte hittade tutten, somnade genast om då hon fick den. Hon var vaken, låt och pratade i två etapper under natten, men hon somnade om helt själv (vilket är extremt ovanligt, hon brukar ALLTID gråta då hon vaknar på natten). Klockan 6.45 vaknade hon och var ledsen. Jag gick in och lade handen på henne och sa ramsan och gick ut varefter hon somnade igen och sov fram till 8.30. I vår bok en lyx-natt.
Nu ska vi ju dock inte ropa hej och tro att vi härefter får sova gott men jag kan ändå inte tro att det bara var ett sammanträffande att hon hade sin bästa natt någonsin i samband med vår nya approach. Vi fortsätter i samma stil och hoppas vi är inne på rätt spår.

Dålig timing

Nu har jag läst boken och är extremt taggad att sätta igång. Men kom på att vi ju åker iväg till Stockholm om en vecka och helgen efter det till österbotten. Så vi måste väl vänta tills efter det (?) Nå, vi ska oavsett genast börja jobba hårdare på att lära henne att somna själv om kvällarna igen. och så kör "kur" då vi är tillbaka i normal vardag igen.

Sova hela natten

Efter flera sjuhuukt jobbiga nätter fick jag nog. Jag skrev en status på facebook om varför det inte finns proffs som kommer hem och hjälper en få barnet att sova hela nätter. Till min stora förvåning blev responsen stor och folk informerade mig om att det faktiskt FINNS sådana personer.  Håller som bäst på att luska ut lite vem man kan ta kontakt med i Huvustadsregionen. I samma veva var det väldigt många som berättade att de blivit räddade, ja en kallade sig frälst, av Anna Wahlgrens metod "Sova hela natten". Jag köpte ju hennes bok "Barnaboken" då Agnes var riktigt liten och fick via den en introduktion till vad metoden går ut på. Dock tyckte jag att många av hennes tankar och ideer överlag var lite konstiga (men absolut inte alla, en del bra saker tycker jag trots allt att hon skriver) och därför kunde jag inte riktigt ta till mig hela hennes filosofi. 

Men efter den enorma responsen så har jag tänkt om och nu ska vi faktiskt ge det en ordentlig chans! Vi har ju faktiskt ingenting att förlora. Då jag nu läst lite mera om metoden så verkar den ju faktiskt riktigt vettig eftersom den, bland annat, går ut på att INTE låta barnet gråta sig till sömns. Det gör jag nämligen inte. Jag vill att Agnes ska känna sig trygg och veta att vi finns nära om hon behöver oss. Att somna utan gråt är en av de viktigaste sakerna jag vill att hon ska lära sig.

Jag insåg också rätt fort att vi har en bra grund för metoden eftersom vi kört hårt på fasta rutiner redan ett bra tag. Agnes äter och sover nästan exakt samma tider varje dag och vi har en mycket tydlig kvällsrutin.  Men det hon inte kan är att somna själv. Det gick bra där då hon var kring halvåret men efter att hon började krypträna så sket det sig och hon börjar skrika så fort man lämnar rummet. Så, det är nog den stora grejen- lära henne att somna själv för att även klara av att somna om själv då hon vaknar på natten. Det låter ju så lätt...

Vi kunde väl egentligen lika gärna köra Elizabeth Pantley´s metod för att nå samma mål och jag tycker faktiskt att de två metoderna är väldigt liknande (bortsett från den stora skillnaden att man i den sistnämnda uppmanas ta upp barnet ur sängen om det "behövs") Wahlgrens känns kanske lite tydligare. Eller så känns det bara så eftersom jag, med luddig hjärna, läste Pantley på finska. Huvudsaken känns nu att bestämma sig för EN metod som vi ger en ordentlig chans.

 

Dagens projekt var att få tag på boken "Sova hela natten". Till min stora förvåning hittade jag endast ETT exemplar i hela Helsingfors och Esbo. Jag sökte alltså via bibliotek och även alla bokhandlar jag kom på. Vi körde fort som bara den till iso omenas bibliotek och lade vantarna på boken.

Så mycket har jag hunnit sätta mig in i metoden före att jag redan ikväll började med vår ramsa och gå ut ur rummet. (Och ni som är insatta, jag vet att man inte får tjuvstarta men jag kunde bara inte låta bli...) Efter första gången var reaktionen som vanligt "vart tror du att du ska-skrik". Jag gick omedelbart in, lade henne bestämt men mjukt till sida, buffade baken kanske knappa minuten sade ramsan och gick ut. Gissa chocken hos oss då hon varit knäpptyst efter det. Det var 30 minuter sedan. 

Men nej, vi tror inte att detta var ett underverk utan snarare sammanträffande och nybörjartur. Vi fortsätter i samma stil och hoppas att på bättre nätter inom en nära framtid. Nu ska jag återgå till boken.

Namnsdag

För exakt ett år sedan var Agnes beräknad att komma till världen. Hon väntade dock en vecka till. Lustigt nog råkade den beräknade dagen infalla på hennes namnsdag. Grattis fina Agnes på Agnes dag!

Zombie

Det nya grejen här är att vara vaken om nätterna. Mellan en och tre timmar. De senaste två nätterna har Agnes haft cirkus mellan klockan 2 och 5. Om man trodde att vi trodde att vi var trötta tidigare så befinner vi oss nu i zombieland. Vad ÄR detta!? Att, efter ett år av minimalt med sovande, få en massa vaknätter gör att jag känner att jag nu går på energi och ork som egentligen inte existerar. Jag går för tillfället på påhittad ork.

Jag hoppas att detta är fort övergående inte minst för att vi har så mycket roligt inplanerat de kommande veckorna. Vore roligt att bara vara jättetrött och inte zombie.
I helgen var jag festfixare och firade att min bror och Frank nått 30-års strecket. På bilden nedan har allt precis blivit färdigt inför gästernas ankomst. Senare under natten och nästa dag var jag minsann glad över att det halva glaset välkomstdrink var det enda alkoholhaltiga jag drack  under hela kvällen.

 

Hej,hej zombie! På bilden är påsarna under ögonen är ganska bra kamouflerade.

Fredagsmyset

Frank träffar vänner, Agnes sover, jag har läst boken om hur vi ska få Agnes att sova hela nätter (men tror tyvärr inte den kan rädda oss eftersom vi rätt långt kör med rutiner och råd som står i boken- men en del tips har jag dock fått och ska göra lite justeringar i hopp om att det hjälper). Nu surfar jag klänningar inför bröllopet i februari och kan konstatera att jag är helt out. Jag har ingen aning om vad som gäller just nu och jag har ingen aning om vad jag är ute efter. Den enda jag vet är att den ska funka med mina skor. Ja, jag ska förstås lufta mina nya älsklingar.
Så kan man också fredagsmysa.