Kompisarna

Hunden får minsann vara med om både det ena andra. Agnes tycker att det är roligt att kommendera hunden och hittar ofta på upptåg som inkluderar Cafu. Så här har det sett ut hemma hos oss de senaste dagarna.

I bilderna under petar Agnes in hundmat i en boll. Cafu hjälper till. Fina lekkompisar har de blivit!
 

Det senaste dygnet

Konstigheter. Föregående inlägg försökte jag publicera från tåget igår men det försvann plötsligt för att nu, ett drygt dygn senare, dyka upp.
Det var alltså igår jag hoppade på tåget norrut. Sedan dess har jag hunnit träffa en kär vän samt firat en annan kär väns 30-års dag. Det var en fin kväll igår med god mat, kiva program och så fick jag stifta bekantskap med många trevliga typer. Kvällens drottning strålade och var vackrare än någonsin.
Efter en skön nattsömn, om även lite kort, var det skönt att i lugn och ro äta hotellfrukost och läsa tidningen i lugn och ro. Men nu har jag hemlängtan och saknar min familj! Som tur hoppar jag på tåget söderut om en knapp timme.

Morning

Godmorgon från tåget. Jag är på språng igen men denna gång helt ensam. Känns minst sagt konstigt. Jag tror hela tiden att jag glömt någonting då jag för ovanlighetens skull inte behöver hålla koll på tusen saker och andra människor än mig själv. Löjligt nog började jag redan sakna resten av familjen då jag fick en bild-hälsning. Så typiskt mig.

De första stegen

Idag tyckte Agnes att det  var en bra dag att ta sina första vingliga steg utan stöd.

Mysteriet med utslagen

Hittills har Agnes haft turen att ha en riktigt fin hy. Bortsett från några gånger då hon har haft riktigt dålig mage= riktigt röd rumpa, så har huden skött sig själv. Nu  under vintern har vissa områden varit en liten aning torra, men inget desto värre.
Men för ett par dagar sedan började det dyka upp riktigt fula utslag på benen. De blev värre och värre och jag har funderat övar vad hon har ätit som hon kunde reagera på. Jag kom fram till att hon inte har smakat på några nya födoämnen de senaste dagarna och då utslagen igen blev värre igår bestämde jag mig för att vi nog måste gå och kolla upp detta ordentligt. Men idag på morgonen var utslagen nästan helt borta (igen, som de alltid varit om morgnarna) och jag ringde aldrig och beställde någon läkartid. Efter nån enstaka timme var det dags för första blöjbytet och där var de igen- utslagen. Röda och ilskna. Jag fattade ingenting. Hon hade ju bara ätit den vanliga morgongröten. Hjärnan gick på högvarv för att lösa mysteriet och av någon konstig anledning fick jag ett infall att lukta på hennes byxor. De luktade parfym. Parfym!! Vi använder endast oparfymerat tvättmedel i vårt hushåll men vi tvättade några plagg under vistelsen i Stockholm. Med parfymerat tvättmedel. Byxorna som Agnes haft på sig de senaste par dagarna var ett av dessa plagg. Agnes fick nya byxor och efter några timmar var utslagen nästan borta igen.
Mysteriet löst. Skönt!

Lite obehagligt är det ändå att se hur huden (kan) reagera på helt vanliga kemikalier. Tänk så mycket man utsätter sig för dagligen. Och tänk om kroppen ändå reagerar även om den kanske inte gör det så tydligt som Agnes hud gjorde denna gång. Tänk om det sker reaktioner i kroppen och konsekvenserna kommer fram först senare... Jag tror bestämt att jag ska börja se över vad jag använder för produkter på min egna kropp.

Dagnes mening

 "Kii babba"!  = Zuccini är mums filibabba!

Vardag igen

Efter Stockholm var vi hemma en sväng. Packade om och åkte sedan upp till Österbotten. Vi fick vara med om ett vackert bröllop. Rättare bestämt underbara Mia och hennes charmiga Samulis bröllop.
Trevligt sällskap, fantastisk mat, fina tal, bra musik och framför allt massor med kärlek i luften. Jag, min idiot, lämnade kameran i Helsingfors men ni kan kika in på fantasktiska Hannahs blogg för att få ett smakprov. Hannahs blogg tycker jag för övrigt att alla som uppskattar snygga fotografier ska kolla in.
För er som inte följer med instagram ska jag inom kort försöka få hit lite av de bilder som tagits de senaste par veckorna. 

I samband med bröllopet sov vi ifrån Agens för första gången. Farmor skötte och det gick förstås bra. Jag sov, till min egen förvåning, som en stock hela natten.

Idag kom vi hem igen och imorgon börjar vardagen. Vardag har vi inte haft i detta hushåll sedan julen så det är väl på tiden.

Tack förresten alla som kom fram och talade med mig under helgen och berättade att ni följer med bloggen. Jag blev jätteglad! Speciellt roligt var det ju att höra att jag kan inspirera gällande annat än bebisrelaterade saker (T, jag glömde säga att du passar mycket bra i frisyren! Mycket bättre än orginalet själv ;))