Stackars liten

Jag märkte nästan omedelbart att Lillkillen tenderar få mycket uppstötningar efter art han har ätit. En del av maten kommer ända upp men inte jättemycket. Däremot hör man hur maten ofta, och länge efter måltidernas åker upp i struphuvudet och sen ner igen. Jag vet ju att magmunnen är mer eller mindre slapp hos små bebisar men jag trodde att det ska bli bättre med tiden (hade motsvarande problem med Agnes men det blev klart bättre med tiden) men i Lillkillens fall verkar det bara bli värre.
Några nätter har jag nu vakat med honom mellan 2 och 7, 2 och 5, 2 och 6. Han är ju så trött och somnar flera gånger men då jag lägger ner honom vaknar han av uppstötningar och börjar gråta igen. Av nå nån konstig anledning så sover han ändå bra i sin säng på dagen så jag förstår inte riktigt varför det är så mycket värre på natten. En teori är att han äter så mycket på kvällen att trycket på magmunnen blir högre än på dagen.

Även de nätter som är bättre är även de rätt tunga eftersom jag måste sitta och amma honom x antal gånger. Jag skulle gärna ligga eftersom man ju själv kan halvslumrar samtidigt. Men ligger jag slutar det med att han spyttar och får uppstötningar och sen bara ligger och skriker av att maten åker hiss i halsen.

Nu vill jag självfallet ha era bästa råd och tips av er som har erfarenhet eller annars bara kunskap gällande detta. Hur ska vi hjälpa vår Lilleman med detta? Sängens huvudända har vi självklart höjt ordentligt.

Hej träningen!

Jag har kommit igång med träningen igen och det är så obeskrivligt skönt! Eftersom jag tycker om att ha system på träningen så kör jag enligt Olga Rönnbergs system, det men hittar i hennes bok "Träning för nyblivna mammor". Först tänkt jag att första nivån nog kommer att kännas lite väl lätt. Well jag hade minsann träningsvärk efter första passet och verkligheten blev mycket tydlig: jag är i uselt skick. Men annat kunde int förväntas heller. Nu kan det bara bli bättre och jag ser fram emot att märka hur styrkan kommer att öka. För det kommer den. Tre gånger har jag hunnit köra programmet den senaste veckan och känner redan tydligt att kontakten men musklerna är bättre och därmed också tekniken. Att få in träningsprogrammet tre gånger i veckan tror jag inte att kommer bli ett problem, däremot är jag lite tveksam över hur det kommer att bli med vagnpromenaderna... Lilleman har hittills inte varit speciellt förtjust i att ligga i vagnen och Agnes kommer inte att ha tålamod att sitta stilla i vagnen då jag promenerar. För hon ska ju mest gå själv.... Måste försöka få in ordentligt raska promenader med hunden då Frank är hemma istället tror jag bestämt.
Det känns underbart att ta tag i träningen igen. Som att en bit av mig är tillbaka.

Idolen

Agnes har en ny idol. Efter att hon såg Peppe dansa här|

http://www.jeanetteohman.com/2013/12/turistveckan-drar-till-las-vegas.html

har Peppe kommit på tal nu som då. "Vill titta på Peppe" säger hon. 

Idag valde hon själv outfit, dansade omkring och sa "jag är en Peppe-gubbe". 

http://instagram.com/p/isqGOvErOE/

(Ursäkta de osmidiga länkarna, har inte riktigt lärt mig länka normalt med nya padden ännu och orkar inte ta reda på hur det funkar precis just nu.)

Falskt alarm

Två nätter var det, som sagt, skrik. Tre nätter har det nu varit som tidigare, det vill säga mat med 2h mellanrum och byte av bajsblöja flera gånger per natt. Då blöjan måste bytas vaknar han ofta till och kommer ofta inte till ro igen före efter ett bra tag av lite smågnällande, tror han vill ha mat men skriker bara om jag försöker ge mera (och ätit har han ju redan så magen är fullproppad!) Mha famnen och tutten (nappen) brukar han somna om igen. Men det går lätt en och an halv timme till den ruljansen. Men, det är ingenting i jämförelse med flera timmars hjärtskärande gråt. Så för tillfället är jag mycket nöjd över situationen.

Imorgon börjar Frank jobba igen efter en skön månad hemma. Jag är ärligt sagt nervös över att vara ensam med två småttingar. Tänk om det blir totalkaos. Det blir det säkert nu som då men förhoppningsvis inte hela tiden. Mest nervös är jag över att Frank jobbar mycket kvällar och nätter och hur jag ska få kvällsrutinerna att funka smidigt för Agnes del så det inte blir pannkaka av hennes sovande.

Nattlig terror

Vår lilla chillare har varit rätt nöjd hela sin livstid. Förutom om nätterna. Fram till för några nätter sedan berodde nattvakendet på mycket ätande och byte av kakkablöja många gånger varje natt. Ungefär en dryg timme har jag sovit åt gången den senaste knappa månaden. Men det har känts helt ok. Nästan varje morgon har jag sagt " han skriker ju i alla fall inte" (vilket Agnes gjorde. Flera timmar varje kväll de första månaderna.)
Nu kan jag inte fortsätta trösta mig med de orden. Förra natten var det nämligen skrik och magknip mellan 2 och 4. Inatt mellan 2 och 6. Ett väldigt otrevligt samband. Önskar jag hade ätit nåt konstigt eller nytt men tyvärr tror jag inte det kan härledas till nåt födoämne.
Så, nu gäller det att försöka planera en överlevnadsstrategi för de kommande månaderna. På nåt vis ska vi väl orka. Det är det enda alternativet.

Innerst inne hoppas jag ju ändå att det varit en tillfällighet, dessa två nätter, och att vi snart återgår till att äta massor och byta bajsblöjor och bara knorra nätterna igenom.

Låtskrivaren

Agnes har börjat hitta på egna sånger och de blir allt mera avancerade. Från att hon hittade på sånger med några enstaka ord så lyder låttexten till den senaste, som hon kallar Lillebror-sången, så här: Men det är LILLEBROR! Han tutar (tuta som i sova) som en galning där hemma. Och sen byter han blöja på dig och sen byter han pyjamas på dig. För det är LILLEBROR !

Detta har hon alltså kommit på helt själv. Andra sånger hon hittat på är

-galningarna små

-det var en gång en liten prututututt

-inte börja brinna i kakelugnen 

Men dessa är inte riktigt lika avancerade textmässigt. Men ni kan tro att vi har roligt här hemma hos oss. Hon är alldeles fantastiskt påhittig och knasig. Vår lilla låtskrivare.

Första resan

Igår bokade vi tågbiljetter och den 10:e januari åker vi en långhelg till Helsingfors. Alla fyra. Det ska bli mycket spännande och roligt att resa med två barn.
Förhoppningsvis kommer Agnes fortfarande ihåg hur man sover i vagn. Hon sover ju bara inomhus i egen säng nuförtiden. Vore kanske smart att övningssova i vagn några gånger före resan.
Förutom det så oroar jag mig mest för vad jag ska ha på mig på bröllopet vi ska på. Det måste vara praktiskt, amningsvänligt och helst snyggt. Och funka på min kropp som ju inte precis är vad jag är van vid, inte gravid och inte pre- gravid. Har egentligen ingen koll på vad som funkar på mig. Nå, några veckor har jag på mig att lösa det världsliga problemet.
Frank tyckte först att vi skulle köra ner men så modig (galen?) kände inte jag mig. Betalar hellre lite mera och ger Agnes möjlighet att leka hela vägen och ha möjlighet att mata minstingen utan att stanna. Det blir nog bra. Dessutom ser jag fram emot att besöka Helsingfors. Har saknat den staden den senaste tiden.