Sliten

Två snoriga och slemmiga barn i kombination med en man som jobbar kväll och natt är ingen höjdare. Och då har jag bara klarat av kvällen. Får se vad natten ännu för med sig för utmaningar...

Nattliga utmaningar har vi för övrigt haft alldeles tillräckligt med de senaste veckorna. Edwin tränar ofta nån timme mellan tre och sex. Alternativt vaknar han ofta, ofta och behöver hjälp att somna om. Trött och sliten är väl ett lindrigt sätt att beskriva nuvarande tillstånd.

Tankar om den framtida träningen

Efter att haft rätt bra system på träningen så är jag igen i en svacka efter att jag har haft lite halsont och förkylningskänsla i kroppen ett tag. Alltid lite svårt att få upp farten igen efter att jag tvingats pausa.
Börjat fundera på hur jag ska få in nån träning då jag börjar jobba. Träna på eftermiddagen är uteslutet eftersom jag kommer att prioritera att vara med barnen efter jobbet eftersom de bara är vakna 3-4h efter att jag kommer hem (!)
Jag har på känn att orken inte kommer att räcka till så mycket träning efter en heldag på jobbet och intensiv samvaro med barnen så tror jag kallt kan räkna bort sen kväll som realistisk träningstid. Dessutom vill man kanske umgås med sin respektive på tumis nån gång. För att inte tala om kanske vara helt för sig själv en stund nu som då. Och dessutom ska man väl plocka i hemmet ibland för att förhindra total kaos. Och storhandla har jag på känn att kommer göras under sen kvällstid. Huh. Det kommer helt klart att bli ett helt annorlunda vardagspusslande.
Kvar finns väl tidig morgon för jobbet då med andra ord. Jag borde väl i princip hinna rätt bra om jag stiger i på kl 6, vilket ju inte alls är huvudlöst tidigt. OM vi får sova om nätterna vill säga. För tillfället gymnastiserar Edwin i regel nån timme mellan 4 och 6. Hoppas innerligt att det är fas som går över inom kort för jag har ingen aning om hur jag ska orka med kommande livsförändringen annars.

Och på tal om livsförändringen så insåg jag precis att vi måst börja göra ändringar då det kommer till amningen. Jag ammar fortfarande Edwin ett par gånger dagstid, på kvällen och på morgonen. Amningen dagtid måste självklart bort och troligen också morgonen. På kvällen har jag tänkt fortsätta ett tag till om nu inte mjölken tar slut helt då vi slutar med resten. Känns nog lite trist att den nästan känns som att jag måst stressa lite med att dra ner på amningen pga kommande jobbet. Optimala vore kanske att jag hade börjat jobba ett par månader senare... Men nog ska det väl gå bra såhär också. Hade kanske inte räknat med att amma så mycket så länge men eftersom amningen fungerat så oproblematiskt så har det varit så lätt att fortsätta amma mycket. Inte behövt greja med flaskor och värmande alls. Det var ett sidospår.

Men tillbaka till tränandet. Hur gör ni, som prioriterar träningen, för att hinna få in det i vardagsrumban? Alla fiffiga tips tas emot.

Jag börjar jobba!

Om knappt två månader börjar jag jobba (!) . Det har varit planen hela tiden, att jag ska börja jobba ungefär då Edwin är ett år och Frank stannar hemma. Nu råkade jag få ett sex månaders vikariat som börjar då Edwin är 11månader. Perfekt alltså.
Även om det ska bli riktigt roligt att, efter tre år hemma, jobba igen så känns det samtidigt vemodigt. Framförallt känns det jobbigt att jag bara kommer hinna träffa barnen några få timmar om dagen. En enorm omställning! Men jag vet ju att de kommer att ha det bra tillsammans med Frank. Det ideala vore att jobba korta dagar men under den tid som Frank är hemma är det förstås inte ekonomiskt möjligt. Sen då vi båda jobbar får vi utvärdera situationen på nytt och förhoppningsvis kan vi omfördela arbetstimmarna på ett annat sätt då.
Stora förändringar på kommande inom kort alltså. Jag kommer definitivt att njuta till fullo av tiden tillsammans med barnen de sista veckorna nu!

Foton som aldrig hittar ända hit

Tog några foton idag som jag hade tänkt lägga upp på bloggen. Men eftersom det inte går att överföra bilderna till paden så blir det inte av. Jag orkar inte sätta bilderna på Franks dator, synka bilderna i picasa med nätet för att sedan blogga. Detta är orsaken till att jag nästan aldrig orkar lägga upp bilder, det är så krångligt. Nå, i ärlighetens namn så är ju bloggen nästan död ändå så knappast hjälper några bilder.

Om föräldraskap

Jag är både dålig på att blogga och på att läsa bloggar för tillfället men nyss trillade jag över ett blogginlägg om föräldraskap som jag tyckte att var intressant. http://petrakrantzlindgren.se/2014/08/25/alskade-barn-jag-lovar-att-alltid-forsoka-vara-din-van/

Edwin 8 månader

Edwin blev åtta månader för ett par veckor sedan. Åtta månader som gått otroligt fort men samtidigt känns det som att han funnits med oss längre än så.
Åtta-månaders kollen var vi på i veckan och Edwin väger nu 8940gram och är 71,2cm lång. Han har bara gått upp 140gram på två månader men vuxit 3cm så han har slankat till sig rätt ordentligt. Han ligger fortsättningsvis lite över medel och enligt  hälsovårdaren och läkaren är det vanligt att vikten inte ökar så mycket just vid den här tidpunkten då barnet börjar röra sig massor och är väldigt aktivt.
Och aktiv är han minsann. Han gymnastiserar konstant under sin vakna tid känns det som. Han ålar omkring med fart överallt, tränar hela tiden i krypställing men kryper inte ännu. Tränar också väldigt mycket björnställning-stark är han! Han sätter sig upp och sitta själv och ställer sig också på knäna och börjar smått klättra uppåt. Igår ställde han sig upp och stå i sängen för första gången. Hög tid att jag sänkte sängbottnen idag.... Edwin är nöjd på golvet långa stunder för sig själv. Delvis följer han med vad Agnes och Cafu gör men ofta grejar han nog på med helt egna saker. Han verkar ha ett ganska långt tålamod och blir inte frustrerad så fort även om saker inte riktigt går som han tänkt sig.

Han äter helst själv och vi ger honom så mycket fingermat som möjligt. Att mata med sked är svårt om han inte får plocka i sig nåt annat samtidigt. Ändå äter han nog nästan allt man bjuder honom. Mellan målen, han äter morgongröt, lunch (grönsaker och kött/fisk), middag (grönsaker) och kvällsgröt (ibland ett mellanmål mellan lunch och middag), ammar han så han ammas fortfarande kring fem gånger/dygn. Nattätandet är, tack och lov, borta!
Att dricka själv är också roligt och han dricker gärna och utan problem ur pipmugg själv.

En tand har han nertill. Den andra hårt på kommande men verkar inte ha så farligt ont för om dagarna är han lika nöjd som vanligt men de senaste par nätterna har varit lite mera oroliga än tidigare vilket jag tror beror på tandsprickningen,.

Edwin pratar inte så väldigt mycket. Hej! Säger han men annars säger eller härmar han egentligen inga ord vi kan identifiera. Fast Frank hävdar bestämt att han försökte säga "gräsklippare" härom dagen. Höhö. De senaste par dagarna har han dock börjat babbla mera så ska bli intressant att följa med bur talet utvecklas kommande månaderna.

Edwin är fortsättningsvis en nöjd kille men det känns samtidigt som att han nu börjar visa mera temperament. Han är nu så stor att man oftast förstår varför han är missnöjd och det brukar vara lätt att åtgärda en missnöjd situation. 

Äntligen har vi lite mera fason på dagsrutinerna. Efter att det blivit lite svalare ute har han börjat sovs längre sovpass. Oftast sover han 1,5h på förmiddagen, från nån gång mellan 10 och 11. På eftermiddagen sover han ofta 40min men ibland också (och allt oftare) 1,5h. Han orkar vara vaken kring 3h åt gången förutom före natten då han ofta är vaken kring 4h.

Relationen mellan syskonen blir bara finare hela tiden. Edwin ser helt klart upp till Agnes och söker kontakt. Agnes, som kanske varit lite mera reserverad, verkar ha börjat uppskatta och njuta av brorsans sällskap mera den senast tiden. Hon har har alltid varit duktig och snäll med honom men nu börjar hon visa en mera beskyddande och omhändertagande sida. Det är härligt att följa med deras relation och se hur mycket glädje de har av varandra.

Edwin är en väldigt fysisk typ. Med det menar jag både det att han tycker om stt kramas och gosa men också att han gärna känner och pajar på människor han träffar. Fysisk kontakt, även men nya människor, verkar vara viktigt för honom. (Klart fysisk kontakt är viktig för alla och alla barn, men jag tycker att han verkar extra fysisk av sig. Åtminstone då jag jämför med storasyster) 

Edwin är lätt att få kontakt med och han har alltid nära till ett stort härligt leende. Han är en riktig solstråle!

Jag märker nu att jag varit riktigt dålig på att fotografera den senaste tiden. Imorgon ska jag fota lillkillen lite! Tillsvidare får ni nöja er med några relativt ny familjebilder.

Tillbaka till vardagen

Som så många andra inleder vi vardagen idag då pappa i huset återgått till jobbet efter semestern. Starten kunde knappast börja bättre då vi senast nätter sovit från 20.30 till 9.00 endast för att vakna för morgonmjölk vid kl 5. Inatt sov vi från 20.00 till 8.00, vaknade kl 3.30 för att sätta i tutten och nästa gång kl 6.30 för morgonmjölk.  Det är knappt så man tror att det är sant. Vi hoppas på att det fortsätter i samma stil.

Själv är jag både pigg och jättetrött. Kroppen är på nåt vis i chock. Men fortsätter jag få denna sömnmängd kan jag återuppta träningen vilken jag pausar från ett pat veckor nu. För kroppen stopp för allt annat än det absoluta nödvändiga. Jag sa motvilligt okej och har vilat och vet att det varit det vettiga beslutet i det här läget. I väntan på nya tider.  Nya tider som verkar komma fortare än jag vågat hoppas på.