Nytt försök nästa år (?)

Jag såg så väldigt mycket fram emot dessa fem lediga dagar. Fem lediga dagar att ladda energi. Mycket ledig tid, lite trevligt program, träffa människor jag bara träffar några gånger om året. Efter två riktigt, riktigt tunga månader hade jag längtat enormt. Jag behövde det. Trodde jag. Sen kom magsjukan 17.12 och sedan dess sugit ur den sista musten jag inte ens trodde fanns kvar.
Jag är så arg, ledsen och besviken. Men framförallt trött. Jätte trött.

Julen hittills

Julen hittills kommer rätt nära bottennapp eftersom Agnes började spy 10 minuter före vi skulle börja äta julmiddag. Trots allt bara nära bottennapp och inte rakt av bottennapp eftersom vi hann njuta av en otroligt skön förmiddag ute tillsammans hela familje, bastubad och julkyrka fören det började gå utför. Måste försöka tänka positivt annars begravs vi i negativa aspekter som detta spyende för med sig,
Så, god jul! Hoppas verkligen att alla läsare firar på trevligare vis.

Mera Agnes

Eftersom bloggen int vill samarbeta och sätta in de bilder jag ville publicera i förra inlägget kastar jag in lite bonusbilder här. Fortsättningsvis från sensommar och tidig höst. Borde helt klart fota mera.

Om Agnes

Agnes blir snar tre år. Helt galet hur fort de första åren har gått!
De senaste dagarna har det slagit mig hur omtänksam hon är och hur fint hon kan uttrycka vad hon tänker och känner.
Igår frågade hon Frank, då han var på benen en stund på kvällen; "Hur mår du pappa? Mår du bättre nu?"
Igår vid middagen då jag fort hade gjort en akut middag i form av omelett med potatis, lök och paprika utbrast Agnes: "Vilken god mat mamma, det här kan vi laga igen!"

Självklart har vi också stunder av meningsskiljaktigheter och minde omtänksamma stunder men i det stora hela är Agnes en riktig njutning att umgås med.

 Och så några tidigar opublicerade bilder från senhösten av vår fina tjej.

I väntan på nåt otrevligt

Vi har fått otrevligt besök av magsjuka i huset. Hittills är bara Frank sjuk med tyvärr så har ju magsjukan en tendens att skörda många offer. I tur och ordning. Så det är väl bara att hoppas att Frank hinner tillfriskna före jag blir däckad så vi kan turas om med att hålla oss flytande. 

Halva gårdagen och hela dagen idag är jag tvungen att stanna hemma för att sköta barnen. Än så länge mår jag och småttingarna bra och det njuter vi av-speciellt jag som kan ana vad som väntar bakom hörnet... Igår och idag har vi varit ute flera timmar och njutit av de enorma mängder snö vi har fått. Det går förvånansvärt bra att vara ute i snön med Edwin trots att han har stora svårigheter att ta sig fram eller över huvudtaget göra nåt annat än krypa omkring och doppa ansiktet i snön. Idag skottade jag snö och fixade i 1,5 h utan att någon gnällde. Edwin satt förstås i vagnen en stor del av tiden för att inte få kallt. Det var tydligen intressant att följa med då jag jobbade. Att Agnes underhöll sig själv är i sin tur inga konstigheter då hon fortsättningsvis är fantastisk på att leka och underhålla sig själv.

Själv blev jag genomsvettig av snöskottningen och avslutningsvis pulkadragning. Skönt! Min träning är som bäst icke existerande så jag njuter extra mycket av all vardagsmotion jag får in. 

Mitt fina, glada sällskap.

Ettåringen

Edwin blev ett år i söndags. Ett lite längre inlägg gällande honom ska jag försöka få ihop inom kort. Tills dess måste jag dokumentera att han plötsligt, sen igår på eftmiddagen, börjat gå mycket mera. Ja, man kan nog säga att han går mera än kryper nu. Dessutom härmar han mera ord dock säger han nästan inga andra ord än "mamma" tydligt (försöker fortfarande säga katt, anka, Cafu). Och på tal om Cafu så leker grabbarna jättefint tillsammans. Edwin tar Cafus leksak och vill leka, busa och kasta tillsammans med honom. Cafu är som vanligt jätte duktig. Fint att se.

Äntligen, efter en utdragen förkylning och urusla nätter sov han igen en hel natt förra natten. Vi hoppas verkligen att vi får flera goda nätter ett tag framöver nu för vi börjar bli riktigt slitna båda jag och Frank.

Agnes och Edwin leker oftare och oftar på tumis tillsammans. Det är alldeles underbart att höra hur de fnissar och tjoar tillsammans från lek- eller arbetsrummet. Båda riktigt skiner upp om morgnarna då de ser varandra. Men visst finns det knepigare stunder också. Agnes kan bli riktigt irriterad på lillebror som kommer och "förstör" hennes lekar men för det allra mesta går det bra.

Och några suddiga actionbilder på syskonen ❤️

söndrig rygg och gardiner

En månad hann jag jobba före jag flög med cykeln. Jag har cyklat mycket och visst har jag fallit många gånger också eftersom jag cyklat året om. Alrig har jag stött mig så att jag varit tvungen att bli sjukskriven. Men det gjorde jag nu. Med en rygg det inte går att lyfta med går det inte heller att jobba med det jag gör så nu är jag hemma en vecka med muskelavslappnande och värkmedicin och håller tummarna att det är en muskulär skada/skada på ligament.

För att distrahera mig från hur den förbannande ryggen känns så har jag satt en del tid (då Frank stack iväg med barnen så att jag skulle få vila ordentligt. Alltså denna man, jag har sagt det förut men han är bäst!) på att söka efter gardin inspis. Vi hängde temporärt upp ett par gamla i vårt sovrum och ett par i vardagsrummet i samband med lillajulspyntandet för att få en högre mysfaktor. Även om gardinerna i fråga inte känns helt optimala så lever de upp till syftet att öka på mys-faktorn. Jag blev därför, åter igen, inspirerad att fixa gardiner till köket och äntligen tror jag att jag hittad det tyg och den modell som skulle funka. Marimekkos puutarhurin parhaat! Själva gardinerna tänker jag i princip ska se nästan identiska ut med dessa. Kommer bli hur snyggt som helst. Frågetecknet som återstår är vem som ska sy....