skräp

Jahapp. Det bästa dagen hittills (nästintill noll skrik) följdes då av en kinkig dag och skrikfest 2000 från ca kl 17 och fortgår fortfarande nu, klockan 21.40. Frank har pass nu och jag andas lite före det blir skiftesbyte igen.

Det är nästan ännu jobbigare att se och höra henne skrika hysteriskt i flera timmar nu efter att ha sett hur det kan vara då hon inte har ont utan är nöjd och tillfreds. Det var ju så härligt att kunna umgås med henne på ett alldeles annorlunda sätt än då nästan all vakentid går till att skrika.

Förhoppningsvis går det över om några månader. Jag nämligen börjar tappa hoppet att nåt av alla tusen saker vi försöker med ska fungera...

Å andra sidan sa zonterapeuten att det kan bli mera skrik ikväll och natt, en reaktion av behandlingen. Skrik är det alright. Vi lär ju se om det är en reaktion eller om det bara är så här vi ska ha det ett bra tag fram över. Just nu vågar jag inte riktigt tänka positivt.

Zonterapi

Igår var vi på den första zonterapi-behandlingen. Agnes var nöjd och verkade njuta under själva terapin. Och hör och häpna, vi har haft vårt första dygn utan skrikfest! Jag var lite nervös då Agnes var så lugn och nöjd hela kvällen igår, tänkte att nu blir det säkert magont och skrik på natten igen istället. Det blev det inte utan hon sov gott hela natten, åt som vanligt med 2 timmars mellanrum, men inget magont eller skrik. Man tror knappt att det kan vara sant att få ha det så här.
Idag mitt på dagen har hon igen varit lite gnällig och haft en aning magknip men har inte skrikit hysteriskt som hon gör då det är som värst.

Nu hoppas, hoppas, hoppas jag att det inte är en tillfällighet utan att zonterapin verkligen hjälper! Idag ska vi på andra behandlingen..

vida världen

I helgen har vi vågat oss ut lite bland folk. På lördagen var vi på en liten shoppingrunda i Sello och igår började vi dagen med brunch. Agnes sov sig exemplariskt igenom båda aktiviteterna- bortsett från hemfärden från Sello eftersom hungern blev stor.

Jag, med en mindre bra hairday, och tomten Agnes på brunch.

Förmiddagrna har alltså varit ganska gemytliga här men eftermiddagarna och kvällarna har vi haft seriös skrikfest. Jag tänkte att jag kanske gett för många D-vitamin droppar för fort och hade en pausdag med dropparna igår. Agnes var lugn och glad hela dagen och kvällen-fram till kl 22 då skrikfesten började och höll på till 04 ungefär. Svärmor/farmor har vaggat som en tok och vi har varit extremt glada över den extra famnen. Det har varit en enorm hjälp.

Idag har vi börjat dagen med den första sessionen zonterapi. Agnes njöt åtminstone under behandlingen. Imorgon ska vi på andra behandlingen och en tredje om en vecka. Det ska bli intressant att se om det alls hjälper. Hoppas, hoppas!

Dagens bedrift

Igår hade vi skrikfest i endast en timme. En timme för mycket i och för sig eftersom målet ju är att det normala ska vara att inte alls ha ont i magen varje kväll. Dock är en timme mycket mindre än föregående dagens 4 timmar. Så även om natten som vanligt innebar mat nästan exakt med 2 timmars mellanrum så känner jag mig som en helt annan människa idag än dagar då det har varit seriös skrikfest föregående kväll och natt.
Agnes har nu två mornar tyckt att det är dags för ett vakenpass då pappa stiger upp och far till jobbet vilket hon ju gott kunde fortsätta med eftersom det ger en bra grund för en vettig dygnsrytm och rutiner. Dessutom har hon ett fantastiskt morgonhumör så man kan inte bli annat än glad av att börja dagen med en glad, gosig bebis.

Eftersom jag idag har varit förvånansvärt pigg tänkte jag försöka mig på att fredagsstäda lite. Inte det enklaste dock med en liten tös som numera mest bara trivs i famnen. Jag bestämde att pröva bärsjalen igen, vilken hon hittills inte varit speciellt förtjust i och bara trivts några minuter åt gången, och hör och häpna- hon trivdes riktigt bra! Hon somnade i sjalen efter ca 10minuter av nöjt tittande och sov sig igenom dammsugning, golvtvätt, wc-städning och städning av Agnes städskåp. Jag hoppas verkligen att hon fortsätter gilla sjalen för det skulle minsann göra det enklare att få gjort lite mera här hemma om dagarna.

Det att Agnes mest bara vill vara i famnen är även orsaken till de få bilderna på bloggen nuförtiden. Det går ju inte att fotografera en bebis, eller nåt annat heller för den delen, med en bebis i famnen. Men jag har bestämt att hon ska få vara i famnen så mycket som möjligt eftersom hon verkar njuta av det. Jag vet att det är viktigt att inte bara var i famnen, med tanke på den motoriska utvecklingen, men hon är ju bara knappa tre veckor och jag tror inte att en bebis kan få för mycket närhet. Dessutom ser jag nog till att hon ligger och jumppar lite på golvet varje dag.

Snart kommer farmor/svärmor hit och stannar några dagar. Det ser vi fram emot! en extra famn är ju inte heller helt fel.

Dagens höjdpunkt

Dagens höjdpunkter hittills var definitivt vagnpromenaden på 40minuter. Härligt att äntligen kunna vara ute lite mera även om det minsann är en utmaning att ta sig fram med vagn på vissa ställen. Bra träning för mig som var alldeles svettig efter promenaden.
Just nu njuter jag av att lyssna på Frank och Agnes som har sång- och min- business på gång. Agnes har varit nöjd mest hela dagen och jag tycker att hon plötsligt har börjat fokusera blicken på våra ansikten på ett nytt sätt.
Plötsligt känns sömnbristen lite mindre påtaglig och dessa härliga stunder med vår lilla dotter gör att batterierna laddas igen för en eventuell tuff kväll och natt igen.

Nästan tre veckor

Igår hade vi skrikfest mellan 21.30 och 02.00. Efter det var det förstås mat som gällde med 2h mellanrum som vanligt.
Som tur vaknade hon på gott humör kl 9 och gick med på att jumppa lite på magen. Nu sover hon och jag ska se till att försöka vila lite jag också. Jag börjar känna mig lite som en urvriden trasa efter 3 veckor av max 2h sömn åt gången. Men på nåt intressant vis så fixar man det ändå.
Eller fixar och fixar. Just nu går min energi åt till att sköta Agnes. Allt annat är on hold.

Det vi sysslar med

Idag har vi varit till rådgivningen. Vi kunde konstatera att Agnes älskar att åka bil! Hon satt och tittade med stora ögon en lång stund, småningom slumrade hon in.
Jag var lite spänd att se hur hon växer eftersom hon numera för det mesta äter väldigt fort, oftast på ca 10min. Dock men nästan exakt 2h mellanrum och på kvällarna vill hon dessutom ofta äta nästan varje timme. Detta tyckte inte hälsovårdaren var några konstigheter utan tyckte att jag ska låta henne äta i den rytmen. Hon hade i varje fall gått upp 240gram på knappt 1,5vecka. På längden hade hon i teorin vuxit från 47cm (födelselängd) till 53,5cm men detta hade vi nog alla lite svårt att tro. Fördelselängden var högst sannolikt mera än 47cm men det kan ju vara lite knepigt att mäta dem då de precis kommit ut.
Nu ska vi börja med D-vitamin droppar vilket gör mig lite nervös. D-vitamin dropparna ger ju ofta ytterligare magbesvär och det känns inte som att det är nåt vi behöver just nu. Vi prövar på D-vitamin droppar i kombination med Rela-droppar och håller tummarna att situationen inte blir sämre. För ont i magen har lilltösan mer eller mindre varje dag. Vi masserar mage och fotsulor, bär, rapar, pompar på gymnasikboll, pussas och kramas, låter henne sova mycket på mage på våra magar (alltså bara då vi har total uppsikt över henne, annars sover hon på rygg), jag undviker choklad, lök, kål, bönor, apelsinjuice, starka kryddor etcetc dock inte uteslutit mjölk ännu. Hälsovårdaren tyckte att jag inte ska göra det ännu iallafall, vi följer med lite till före jag testar mjölkproteinfri diet.
Jag har som sagt bokat in oss på en zonterapi/babymassage kurs om ett par veckor men funderar även boka tid till zonterapeut före det.
Så sånt gör vi här. Samt att vi försöker sova lite mellan varven och så njuter vi till fullo de stunder då magknipet är frånvarande.
Det känns så trist att hon ska behöva ha ont!