Fängslad

Jag brukar inte vara speciellt intresserad av deckare men trots detta har jag blivit totalt fängslad av Camilla Läckbergs böcker. Jag lånade en av böckerna av en vän då jag var sjukskriven under graviditeten och blev genast såld. Jag köpte de två första böckerna men då Agnes anlände har jag inte tagit mig tid att läsa böcker. Under påsken hann jag dock (tack vare bilresorna till och från österbotten) läsa de två första i serien och nu överväger jag att klicka hem resten av böckerna också...
När jag ska hinna läsa dem är dock en annan fråga. Jag älskar nämligen att försjunka mig totalt då jag läser en bok men det funkar inte precis just nu.

föresten

Ja och föresten så verkar det som att Agnes klarade sig undan biverkningar av gårdagens vaccin. Skönt! Extra skönt känns det på nåt vis eftersom jag var inställd på magont. Det blev inget magont utan istället var hon på solskenshumör mest hela dagen och kvällen och somnade rekordtidigt, redan kl 22.00! Hon vakande i och för sig för att äta ytterligare en gång klockan 22 men somnade omedelbart om efter maten.

Nytt försök

Idag prövade vi på babyrytmik. Före babygruppen hade det varit musiklek för lite större barn och det var kaffe och saft mellan grupperna. Vi kom mitt i saftdrickandet/lekandet och Agnes tittade med stora ögon på barnen som sprang omkring och lekte och stojade. Dock blev hon rätt fort trött av alla intryck och ljud och hann bli lite smågnällig passligt till att vår grupp började. Dessutom var hon nog lite väl liten även för denna grupp. Så jag vet inte, kanske vi ännu väntar med att motsvarande aktiviteter lite.
Det känns bara så trist. Jag skulle gärna gå på nån trevlig aktivitet med henne inte minst för att jag själv skulle ha möjlighet att lära känna andra i motsvarande situation. Ingen i umgängeskretsen är hemma med små barn och det börjar kännas lite ensamt . Ganska surt känns det också att flera goda vänner i österbotten har barn nära Agnes ålder. Just nu skulle jag gärna befinna mig där...samtidigt är jag ju inte alls sugen på att flytta upp. Jag vill ha det bästa av två världar men det går inte.

Första vaccinet

Idag, 10 veckor och 3 dagar gammal, konstaterade vi att hon nu har spräckt 5 kilos gränsen. Idag väger hon 5205 gram och är 59cm lång.
Hon fick även det första rotavaccinet så nu inväntar jag magont de närmaste dagarna. Hoppas dock i smyg på lindriga biverkningar men är mentalt inställd på seriöst skrik. Vaccinet i sig tyckte Agnes smakade illa.

Så här trött blev liten en av rådgivningsbesöket.

Skallig

Om jag fortsätter tappa hår i den här takten är jag snart skallig.

Inte som planerat

I fredags drog vi iväg till österbotten. Därav bloggtystnaden. Vi var nog lite nervösa inför bilresan men nervositeten visade sig vara onödig eftersom i princip sov hela resan upp och ner bortsett från ett par stopp för mat och blöjbyte. Vi kom oss både upp och ner på ca 6h vilket var över all förväntan! jag hade ställt in mig på att det skulle kunna ta hela dagen. Åka bli är helt klart en favortisysselsättning.
I övrigt blev resan inte riktigt som planerat eftersom vi alla blev förkylda efter två dagar och kunde därmed inte träffa vänner eller släktingar. Jag hann bli riktigt frustrerad och besviken där ett varv eftersom jag sett fram emot att träffa kära vänner som vi ju umgås med så sällan nuförtiden. Sen var jag tvungen att inse att situationen inte blir bättre av dåligt humör så jag ryckte upp mig, försökte tänka postitiva tankar om att vi ju ses i sommar (...) och sen bestämde vi oss för att inte stanna över påsken utan åka hem och krya på oss istället.

Igår kom vi hem igen. Nu funderar vi över hur vi riktigt ska fira påsken. Antagligen blir det riktigt lugnt med lite god mat, promenader och njuta av att även Frank är ledig och hemma i många dagar.
Jag tror nog det blir helt okej trots allt.

Två månader

Idag är Agnes 2 månader. Det känns som två otroligt långa månader samtidigt som det gått i ett huj. Massor har hänt, från att mest bara sova, äta och skrika i början så har hon numera mycket mera vakenstunder och även en hel del nöjda sådana. Hon ligger numera mycket på golvet och gymnastiserar då hon är vaken. En riktig solstråle är hon oftast om mornarna, ligger och ler med hela ansiktet. Igår kom också det första riktiga skrattet med ljud. Jag hörde härliga små ljud från arbetsrummet och hittade far och dotter som skrattade tillsammans bland en massa försäkringspapper som de gick igenom tillsammans.

Kvällsskriket har minskar avsevärt. Hon skriker egentligen aldrig flera timmar i sträck mera utan bara kortare stunder åt gången. Kvällarna är dock i regel gnälliga och går oftast ut på att kånka runt henne, byta ställning, försöka lägga ner henne x antal gånger då hon kämpar mot sömnen. Men kring 23-tiden brukar hon somna även om hon oftast verkar övertrött vid det laget. Den senaste veckan har hon faktiskt nästan bara sovit i sin egen säng och hör och häpna, hon har sovit flera 5-6 timmars pass i ett sträck om natten den senaste veckan! Ett par nätter har hon sovit mellan ca kl 23 och 06! Håller tummarna att hon fortsätter att sova bra om nätterna, det känns som en otrolig lyx. I nåt skede borde vi väl försöka justera hennes sovtid så att hon skulle somna tidigare om kvällarna, men en sak i taget.



Just nu sover hon en liten förmiddagslur här brevid mig efter en dryg timmes vakentid, gymnastiserande på golvet och en hel massa skratt och leenden. Själv känner jag mig inte riktigt hundra utan ska för en gångs skull försöka vila en stund jag också.

Imorgon har vi en ny prövning framför oss: bilresa upp till österbotten. Hon har ju hittills gillat att åka bil men aldrig har vi ju åkt så långt med henne. Det blir spännande att se hur många stopp det blir före vi är framme...