Hur gick det då?

En kort hälsning från en trött människa. Vi har under helgen njutit av ett vackert bröllop. Agnes njöt helt klart av mosters sällskap och var glad och nöjd och åt framförallt från flaska. Skönt!

Jag kunde skriva en hel del om hur vackert bröllopet var men just nu är jag för trött. Helgen har varit intensiv och jag har sovit sjukt lite + flickan äter galet mycket dygnet runt igen vilket tydligen tär en hel del på mina krafter.

Jag tänkte att jag inte skulle skriva föregående text. Tänkte att om jag gör det så blir det väl krångel igen. Sen kom jag fram till att jag var fjantig och att man ju visst ska skriva om framgångarna också. Well. nu flaskvägras det och skriks vid vänster bröst igen. Dessa två fenomen verkar med andra ord hänga ihop.
Imorgon blir det bröllop och jag ställer mentalt in mig på att inte kunna närvara på festen speciellt mycket.

Lugnet

Och så plötsligt äter hon från flaska igen, äter problemfritt även från vänster bröst, somnar utan gallskrik. Så där bara.
Det är helt enkelt lugnt och harmoniskt här just nu. Nåja, lugnt och lugnt- med vår Agnes är det sällan riktigt lugnt eftersom hon är en flicka som tycker att det ska vara action och hända spännande saker mest hela tiden. Men med tanke på att vi har en energisk och temperamentsfull flicka är det lugnt i våra mått mätt.
Nu njuter vi av detta så länge lugnet varar. För hur länge det varar vet ju aldrig.

Utmanad

Christa utamnade mig att svara på vilka tre vardagliga eller stora saker  jag skulle vilja göra innan det är för sent?

 Dessa tre är några jag kom på sådär spontant:

1. Jag vill specialisera mig inom mitt yrke. Jag vet dock inte vilket fysioterapeutiskt område ännu, men jag har några alternativ. Vad det blir beror antagligen mest på framtida arbetsplats.

2. Lära mig spela gitarr såpass bra att jag åtminstone kan spela enkla barnsånger för Agnes.

3. Besöka Nya Zeeland

De som känner sig sugna att anta utmaningen och fundera ihop tre saker ska självfallet göra det. Jag är dock lite extra nyfiken på vad som är Toschas, Mias och Marias tre....

Från noll till 100

Åh, dendär känslan av att ha varit uberslö och helst bara velat lägga sig och sova i några timmar eller dega i soffan resten av dagen men ändå lyckas ta tag i sig och dra iväg på tuff träning- den känslan är så fruktansvärt skön. Nu efteråt alltså. Jag har gått från noll till hundra i energinivå och känner mig som en helt ny människa.

En länk i regnet var det tänkt eftersom jag inte joggat på flera veckor igen pga av att jag ännu har känningar efter foglossningen. Då jag dragit på mig kläderna såg jag dock att det ösregnade och tanken på att springa med våta, kalla muskler gjorde tröskeln lite väl hög. Istället bör jag om, gick ner i källaren och körde 6000m (30min) på roddmaskinen, 11min planka + solhälsningar på det.

Man borde banne sig ta sig tid att träna varje dag. Så småningom ska jag nog få till det igen men ett bra tag framöver får jag nog vara glad och njuta av de några gånger i veckan det finns tid, möjlighet och ork.

Smakprov

Agnes har fått smakportioner nu i två veckors tid. Ja, jag skrev ju att jag tänkt helamma till 6 månader men jag hade inte riktigt fattat att det innebär att man inte ger någonting annat än bröstmjölk. Huvudsakligen amma fram till 6 månader kan man alltså säga istället.
Den första veckan testade vi batat. Jag valde batat eftersom den är rätt söt och sött är tydligen nåt som ska vara poppis hos bebisar. Nåja, bataten blev inte precis poppis. Det mesta, om inte allt, kom nog ut tillbaka under varje försök. Samma sak var det med nästa smak, potatis. Ja, hon till och med rös och grimaserade en av de första gångerna hon smakade potatis. Men sen plötsligt, efter 3 potatisdagar, började hon gapa stort efter mera och åt verkligen upp det hon fick i munnen istället för att spotta ut. Och så har det varit sedan dess. Hon gapar efter mera och jag vågar inte riktigt ge henne så mycket som hon skulle vilja ha.
Idag var det premiär för morot och även denna gång fick jag sätta stopp före Agnes var nöjd. Hon fick äta sig mätt på mjölk efteråt istället.
Det känns jätteroligt att hon verkar tycka om mat och äter med god aptit. Vi ska hoppas att det fortsätter så.

Såhär roligt är det att äta potatis!

 

 

Nu har det föresten gått bättre med nattningarna både på dagarna och kvällarna. Hon har inte skrikit hysteriskt på ett par dagar nu så vi njuter och hoppas att de goda rutinerna håller i sig. Bröstvägran håller i sig men jag har lyckats lura henne att äta från vänster genom att ändra ställning så att hon ligger på min vänster sida istället för framför kroppen. Liknande position för henne som när hon äter från höger alltså. Får se hur länge det tar före hon fattar att jag "lurar" henne. Flaskan vägrar hon fortstättningsvis...

Sockerbakis

Jag blev återigen påmind varför jag äter godis så sällan. Idag vaknade vi båda med värsta socker-bakisen. Det lär definitivt inte bli godis nästa "sockerdag". Nä, inte på ett bra tag. Nästa gång jag äter nåt sött tror jag faktiskt att det är bröllopstårta jag äter. Närmare bestämt inkommande lördag. Det ser jag fram emot. Bröllopet alltså, inte så mycket tårtan (även om nu bröllopstårta också är trevligt förstås.)
Vi tog oss upp ur sockerbakisen med hjälp av en familjepromenad i det fräscha vädret och turvis träning före söndagsbastun. Vi har haft ytterligare en lugn och skön dag.