Sjukstuga

Jag hade tänkt fixa en massa i helgen. Istället blev jag sjuk. Hur trist som helst.

Istället för att jag delar med mig av helgens sjukberättelse så tycker jag att ni ska läsa Malins  Recept på lycka.

Trötta gänget

Efter ytterligare en natt med lite sömn, en förmiddag fylld med lek och babyrytmik var vi så här trötta då Frank kom hem från jobbet.

Dagens outfits

Jag gick förbi spegeln med bebis i famnen och märkte att jag tydligen tänkt i samma färgskala idag då jag klädde oss båda.

Hurra för vr!

Nä, jag är faktiskt inte ironisk.

Vi kommer att befinna oss i Vasa en vecka i oktober. Frank jobbar och jag och Agnes ska umgås så mycket som möjligt med pappa/morfar samt träffa vänner.
Vi tänkte först att hela familjen skulle åka upp med bil men då Frank kommer att jobba eftermiddag lördagen vi tänkt åka kändes det som en dålig tid att sätta sig i bilen med Agnes. Funderade på tåg men tyckte att det känns onödigt dyrt då vi ju egentligen har möjlighet att åka bil. Kollade ändå VR:s nätsida och fick en positiv överraskning; de har en kampanj som gör att jag betalar 10€ istället för kring 50€ för biljetten.

Hjärtljud

Då jag väntade Agnes såg jag på serien Hjärtljud där man får följa med många olika förlossningar, och även tiden före och efter förlossningen. Jag tyckte att det var intressant att se hur olika människor är, hur man förbereder sig och hur otroligt mycket olika förlossningar kan skilja sig från varandra. Jag tyckte inte alls att det var obehagligt att titta på före, även om vissa var väldigt tuffa, utan kände snarare mig lugnare och tänkte att "visst kommer även jag att klara det". Jag hann väl ungefär se drygt hälften av programmen före det var dags för den egna förlossningen och efter det kändes det liksom inte riktigt aktuellt att fortsätta se. Men igår såg jag vidare på de avsnitt som är tillgängliga på nätet. Och vilken skillnad det var att se på det nu! Känslosamt på ett helt annat vis än då jag såg på det före.

Och sen kom jag till avsnitt 14. I det avsnittet får man följa med tragedin då familjen förlorar sin 3,5månader gamla dotter i plötslig spädbarnsdöd. Så fasansfullt och hjärtskärande. Hur går man vidare efter en sådan sak? Jag grät floder då jag såg avsnittet och egentligen, så här i efterhand, så önskar jag nästan att jag inte sett det. Inte ännu i alla fall. Och jag skulle inte rekommendera att andra som väntar barn eller har riktigt små barn ser just det avsnittet heller. Fast det gör man förstås som man tycker. Resten av avsnitten tycker jag dock att man gott kan se om man är intresserad. De sista avsnitten finns tillgängliga HÄR .

Hopp om bättre nätter!

Agens åt bara en gång inatt istället för tre! Hon somnade vid 20 tiden, åt vid midnatt och sov sedan till kl 7. Hur typiskt är det inte att hunden får ett epileptiskt anfall vid 3-tiden just inatt.

Nå, det var nu ändå en del spring till Agnes eftersom hon i några repriser gnällde på grund av flunssan och nästäppan som började igår. Vi hoppas på snabbt tillfrisknande och gärna många repriser av nattens icke-ätande.

Hunden mår för övrigt bra, men är trött idag förstås. Epilepsi har den haft sedan den var ca 1,5år (den är nu drygt 6år) så det är inget nytt men förstås mycket otrevligt för alla.

Sovmorgon

 I helgen har vi infört sovmorgon-systemet. Det är inte mera komplicerat än att jag får sovmorgon ena morgonen och Frank den andra. Sovmorgon innebär för oss att man får sova till kring 8.30 istället för kring kl 6. Det är en enorm skillnad. Efter första försökshelgen tror vi att detta kommer att bli ett system att hålla fast vid. Vi är mycket piggare, trots många dåliga nätter bakom oss (Agnes har vaknat flera nätter med ont i magen pga det jäkla viruset som inte vill ge med sig samt en natt då hon kissat ner sig och bar efter klädbyte pigg som en mört ett bra tag) har vi orkat fixa och greja en hel del här hemma, träffat folk och båda har dessutom tränat.
En sovmorgon i veckan gör en enorm skillnad i jämförelse med ingen sovmorgon alls.