Amningsberättelse

Då Agnes föddes var det många som frågade mig om jag ammar. Även personer som jag knappt kände. Det kändes mycket konstigt, vad ska andra med den informationen liksom? I något skede blev jag van och reagerade kanske inte så mycket på det men i nåt skede, där kring 8 månader kanske så blev ändrades frågan från "ammar du?" (jag uppfattade ofta frågan som "du ammar väl?") till "ammar du ÄNNU?". Helt tydligt har det varit att det minsann finns många åsikter om amning och det är ett laddat ämne.
Jag funderade om jag alls skulle skriva om detta ämne mera men eftersom jag minsann skrivit om det tidigare så kan jag gott skriva lite till. Skriva om hur det varit för mig utan åsikter om hur någon annan borde tänka, tycka eller göra.

I efterhand inser jag att jag hade haft nytta av mera information före jag var inne i amningsruljansen. För min egen del så började det hela rätt smidigt; mjölken rann till redan andra dagen på bb, Agnes hade ett bra grepp och jag hade aldrig ont. Har fortfarande kvar den svindyra Lanolin-krämen som alla sade att jag absolut kommer att behöva. Allt frid och fröjd så långt. Men snart insåg jag att den lilla varelsen ville äta mer eller mindre hela tiden. Dygnet runt. Visst hade jag förstått att det skulle matas en hel del den första tiden men jag hade verkligen inte förstått att en bebis kan behöva äta med 1,5h mellanrum, dygnet runt, i många månader. Stundvis var det jättetungt att vara matmaskin konstant.
Jag oroade mig också för att hon åt så korta stunder per gång. Oftast kring 5-10 minuter. Max ca 20minuter. Det var omöjligt att få i henne mera. Jag läste Anna Wahlgren om att ungen ska matas,matas,matas och jag blev skitstressad över att det inte gick att mata henne mera. Jag testade allt möjligt. Ungen vägrade. Långt senare insåg jag att det finns många som kan mata i en timme, eller mera, åt gången. Läsa böcker, se på filmer etc etc samtidigt. Det var långt ifrån min verkligen och jag började njuta av att hon åt effektivt och fort. I samma veva fick jag också höra om forskningar som visar att barn i regel får i sig den mesta mjölken inom de 10 första minuterna. Jag tackade för infon och stressade lite mindre.
Efter nån månad så var det dags för en ny erfarenhet- en bebis som amningsstrejkar. Periodvis bara skrek hon vid bröstet, jag hittade på olika metoder för att "lura henne att äta". Det var supertungt och jag funderade flera gånger på att ge upp. Men eftersom jag gärna ville amma lite längre kämpade vi på och det gick över. I samma veva, och ännu mera senare, började Agnes vänster-vägra. Jag fattade ingenting, hade aldrig hört om detta fenomen tidigare. I efterhand har det ju dock kommit fram till att det är hur vanligt som helst.
Egentligen var det det dryga första halvåret som var tyngst eftersom all/största delen av den näring Agnes fick var genom amningen. Efter att hon började äta mera fast föda kunde jag uppleva det som så många talat om; att det är så lätt och smidigt att amma. Ja, efter dryga halvåret var det lätt, okomplicerat och smidigt. Jag kände att jag hade kunnat amma hur länge som helst eftersom det fungerade så problemfritt. Men vid 10månader började Agnes oftare och oftare rata bröstet och vid 10månader och ett par veckor tackade hon för gott- hon var inte intresserad längre. Skönt att det gick så lätt och naturligt att sluta. Själv hade jag ju tänkt fortsätta ett tag till, men Agnes hade andra planer. Och bra så. Till min egen stora förvåning kändes det dock lite tudelat just då. Det var inte lika lätt och enbart skönt att sluta som jag hade tänkt att det skulle vara utan det fanns nog ett litet, litet sting av vemod blandat i lättnaden

Nu, en dryg månad senare, så känns det dock otroligt skönt. Även om de första månaderna var tuffa är jag glad över den erfarenheten och jag är tacksam över att de sista månaderna var en så positiv upplevelse. Överlag är jag tacksam över att det i det stora hela faktiskt fungerade rätt så bra trots några perioder av strejk och mjölkstockning några gånger (DET var åt av de värsta saker jag varit med om!) samt allmän osäkerhet rätt många gånger.

Det lär bli bättre

Det nya året började ju inte så bra i år med tanke på sjukstugandet men om planerna för de närmaste veckorna håller så lär året fortsätta en hel del bättre än det började. I kalendern har jag nämligen bokat in en 30-års fest, 1-års kalas, en resa till stockholm och ett bröllop. Dessutom en del träffar som ännu inte är fastslagna.
Vi betalade precis flyget fram och tillbaka till Sthlm och jag insåg i samma stund att Agnes ju inte har något pass! Så programmet för morgondagen blir att fotografera lillstumpan, hoppas på att det inte är sjuk kö vid polisen så vi får inlämnat en passansökan. Sen håller vi tummarna att hon hinner få det före avfärd!

För er som är intresserade av sovandet och icke-sovandet kan jag informera att Agnes nu har somnat utan protester, på kring 5minuter, de senaste två kvällarna. Det kan mycket väl vara en tillfällighet (eller så beror det på att hon sovit en gång, 1,5h  respektive 2h, under dagen...) men det lär visa sig.

Sovbloggen is back

Tack hörni super-läsare för era kommentarer igen! Vi ska helt klart försöka med att hålla Agnes vaken längre om kvällarna. Hittills har vi lagt henne efter att ha varit vaken ca 4h eftersom hon brukar börja verka trött, gnuggar ögonen och blir gnällig, redan efter 3h vakentid men som sagt så härjar hon ju ändå oftast på i över en timme före hon somnar.Vi får hitta på en massa roliga aktiviteter för att hålla henne vaken helt enkelt.
Vi kör på samma nattningstid, kring kl 20, men försöker justera dagsvilan (siktar på att minska till en den närmaste tiden) så att hon vaknar senast kl 15. Ska bli intressant att hur detta påverkar sovandet överlag.

På 4 minuter

Flickan somnade på 4 minuter idag. Tydligen ska man hålla henne vaken i 5,5h. Hur länge orkar/orkade era kring 1-åringar vara vakna åt gången?

Hemligheten är kanske att vi shoppade flera timmar under eftermiddagen. Ja, vi måste nog shoppa oftare. För insomningens skull.

Nya tag

Hej, hej från feelgood-bloggen.
Efter en riktigt dålig dag följde en bra natt. Agnes sov mellan 21.30 och kl 3. Två gånger hörde jag henne gråta till kort men hon somnade om själv. Mellan 3 och 5 var jag tvungen att springa och lugna ner henne flera gånger och blev till slut trött på springandet och tog henne bredvid mig varefter hon sov till kl 9! Själv sov jag typiskt nog inte så mycket eftersom det kändes som att jag höll på att bli magsjuk ett andra varv men den känslan gick som tur om på morgonnatten.

Då Frank tillfrisknat ska vi sätta oss ner och fundera på vad vi riktigt ska köra med för natt-metod. Och även rutinerna under dagen bör ses över. Från att i flera månader sovit två gånger 1,5h, vid 10-tiden och 15-tiden har hon den senaste tiden ibland bara sovit en gång och hon orkar tydligt vara vaken längre stunder åt gången än tidigare. Dessa förändringar har gjort att dagarna har blivit kaotiska och det är svårt att förutse och planera hur dagen kommer att se ut vilket jag inte tror att är bra för någon.

Igår grävde jag ner mig men idag är det nya tag som gäller. Ibland blir saker och ting inte som man tänkt och hoppats. Sånt är livet. Nu ser vi framåt istället.

Dagens morsa

Och då vi ändå är inne på priset för dagens morsa så har den här dagen verkligen fått mig att känna mig riktigt usel. Agnes somnade precis efter 1,5h av skrik och protestnattning. Igen. Det har nästan blivit regel att det tar kring 1,5h före hon somnar. Hon kämpar emot sömnen som en galning och jag fattar ingenting. Som vanligt. Det känns som att jag borde börja förstå vad jag gör fel, hur jag ska hjälpa henne på ett bättre sätt både gällande insomningen och gällande nätterna- som fortsättningsvis oftast är superskit och vi springer fram och tillbaka femtielva gånger ungefär.
Tack och gonatt säger alltså denna supermorsa med feelis på topp.

Förbannade magsjuka

...och så blev Frank magsjuk. Vi trodde redan att han kommit undan men man ska helt klart inte pusta ut för tidigt. Även om vi inte träffade mycket folk i österbotten så verkade var och varannan varit sjuk eller insjuknat i magsjuka kring jul och nyår så man borde tydligen ha gått omkring i skyddsdräkt för att inte bli smittad.
Idag är jag jätte arg och besviken. Av helt själviska orsaker. Det var nämligen meningen att jag skulle fira min vän Mias möhippa hela dagen idag men det satte alltså magsjukan stopp för. Jag hade sett fram emot den här dagen redan länge och det känns verkligen som ett riktigt ordentligt platt fall att sitta inne i sjukstugan. Jag vet att det inte är befogat att vara arg och egentligen finns det ju ingen att vara arg på. Men ändå är jag arg, arg, ARG! Jag kämpar verkligen med tålamodet och det hjälper inte att Agnes tyckte att det var morgon kl 5.30 och att hon i princip matvägrar just nu.Hittills har jag lyckats hålla tålamodet och humöret, så där på ytan iallafall, rätt ok i schack men jag lär definitivt inte vinna priset som dagens morsa idag.