Upptagen

Jag är upptagen med att läsa denna bok.  

 

Jag hoppas lite försiktigt på goda råd men i ärlighetens namn har jag nästan börjat ge upp hoppet om att någonsin få sova en hel natt igen.

Även om nätterna fortfarande inte är så mycket att hurra för så kan jag informera om att vi numera har lugna nattningar. Detta efter att vi införde en dagsvila. I en dryg vecka har Agnes sovit mellan 1,5 och 2,5h en gång om dagen och slocknar på max 15 minuter om kvällarna, klockan 20. Oftast helt utan protester dessutom. Så lite medvind har vi faktiskt och det uppskattar vi!

Min mini-träning

Jag har blivit rätt duktig på att få in lite träning här, lite där. Helst tränar jag en längre stund åt gången, minst ca en timme, men har märkt att jag har svårt att få in dessa passa in så ofta som jag önskar. Därför har jag satsat på att få in mera mini-pass nu som då i vardagen . Plankorna har redan ett bra tag varit ett självklart inslag, inte varje dag, men flera dagar i veckan. Alla plankor görs inte nödvändigtvis på en och samma gång om utan kan göra sidoplankor + rak planka i många etapper under dagen. Men jag ska ha ett klart mål. 12 minuter planka brukar tex vara plank-minimum för dagen. Annat exempel är smala push-ups, målet brukar vara minst 3 x max (minst 25). Igår tog jag fram helveteshjulet, som min bror kallar det. Jag har skrivit om det förut men måste tipsa om det igen för det är ett super träningsredskap. Effektivt och tar väldigt lite utrymme. Dessutom är det billig att införskaffa. Igår körde jag 3x30 men hjulet och det känns minsann idag! Hade tänkt köra ett kort men effektivt kettlebell pass på 20 minuter idag men på grund av seriös träningsvärk i kombination med en usel natt skippade jag det och testade för skojs skull max tid i raka (basic) planka. Vid 6minuter 10sekunder kände jag att tekniken inte var vattentät så där bröt jag. Klart bättre resultat än förväntat.

 

Målet med min träning är just nu främst att bibehålla så mycket muskelstyrka (och gärna lite muskelmassa också) som möjligt. Bålstabilitet och styrka har jag satsat hårt på hela året och jag känner att det verkligen har gett resultat. 

Nu borde armarna, ben och bak få lite mera tid och uppmärksamhet. Speciellt de två sistnämnda. Mini-träning jag infört i vardagen för att ben och rumpa ska få jobba lite extra är utfall då jag går med vagnen, minst 50 + 50, och senaste tillägget är squats med Agnes som vikt- hon ääälskar ju nämligen att hoppa då vi är ute = sjukt bra benträning för mig.

Edit: Måste tillägga att jag inte försöker göra mig av med några sista-mamma kilon. Tvärtom är jag för tillfället skraltigare än jag någonsin varit i vuxen ålder. Nä, en stark och hälsosam kropp för att orka optimalt är vad jag eftersträvar med min träning. Några kilo muskler hitåt, tack!

Synen

I en dryg vecka har jag varit tvungen att använda mina fula glasögon. Jag trodde mig ha ett par månadslinser till då jag slängde det sista paret. Men det hade jag då inte. Idag kom äntligen mina nya linser och jag känner mig lite mera som mig själv igen.

 

 Då min hormonbalans hunnit stabilisera sig efter graviditet och amning ska jag köpa nya glasögon. Jag var i färd med att skaffa nya glasögon redan under graviditeten men optikern avrådde mig från att köpa före hormonerna är normaliserade igen eftersom synen tydligen kan variera lite från dag till dag så länge man är gravid eller ammar. Där lärde jag min nåt nytt.

Amningsberättelse

Då Agnes föddes var det många som frågade mig om jag ammar. Även personer som jag knappt kände. Det kändes mycket konstigt, vad ska andra med den informationen liksom? I något skede blev jag van och reagerade kanske inte så mycket på det men i nåt skede, där kring 8 månader kanske så blev ändrades frågan från "ammar du?" (jag uppfattade ofta frågan som "du ammar väl?") till "ammar du ÄNNU?". Helt tydligt har det varit att det minsann finns många åsikter om amning och det är ett laddat ämne.
Jag funderade om jag alls skulle skriva om detta ämne mera men eftersom jag minsann skrivit om det tidigare så kan jag gott skriva lite till. Skriva om hur det varit för mig utan åsikter om hur någon annan borde tänka, tycka eller göra.

I efterhand inser jag att jag hade haft nytta av mera information före jag var inne i amningsruljansen. För min egen del så började det hela rätt smidigt; mjölken rann till redan andra dagen på bb, Agnes hade ett bra grepp och jag hade aldrig ont. Har fortfarande kvar den svindyra Lanolin-krämen som alla sade att jag absolut kommer att behöva. Allt frid och fröjd så långt. Men snart insåg jag att den lilla varelsen ville äta mer eller mindre hela tiden. Dygnet runt. Visst hade jag förstått att det skulle matas en hel del den första tiden men jag hade verkligen inte förstått att en bebis kan behöva äta med 1,5h mellanrum, dygnet runt, i många månader. Stundvis var det jättetungt att vara matmaskin konstant.
Jag oroade mig också för att hon åt så korta stunder per gång. Oftast kring 5-10 minuter. Max ca 20minuter. Det var omöjligt att få i henne mera. Jag läste Anna Wahlgren om att ungen ska matas,matas,matas och jag blev skitstressad över att det inte gick att mata henne mera. Jag testade allt möjligt. Ungen vägrade. Långt senare insåg jag att det finns många som kan mata i en timme, eller mera, åt gången. Läsa böcker, se på filmer etc etc samtidigt. Det var långt ifrån min verkligen och jag började njuta av att hon åt effektivt och fort. I samma veva fick jag också höra om forskningar som visar att barn i regel får i sig den mesta mjölken inom de 10 första minuterna. Jag tackade för infon och stressade lite mindre.
Efter nån månad så var det dags för en ny erfarenhet- en bebis som amningsstrejkar. Periodvis bara skrek hon vid bröstet, jag hittade på olika metoder för att "lura henne att äta". Det var supertungt och jag funderade flera gånger på att ge upp. Men eftersom jag gärna ville amma lite längre kämpade vi på och det gick över. I samma veva, och ännu mera senare, började Agnes vänster-vägra. Jag fattade ingenting, hade aldrig hört om detta fenomen tidigare. I efterhand har det ju dock kommit fram till att det är hur vanligt som helst.
Egentligen var det det dryga första halvåret som var tyngst eftersom all/största delen av den näring Agnes fick var genom amningen. Efter att hon började äta mera fast föda kunde jag uppleva det som så många talat om; att det är så lätt och smidigt att amma. Ja, efter dryga halvåret var det lätt, okomplicerat och smidigt. Jag kände att jag hade kunnat amma hur länge som helst eftersom det fungerade så problemfritt. Men vid 10månader började Agnes oftare och oftare rata bröstet och vid 10månader och ett par veckor tackade hon för gott- hon var inte intresserad längre. Skönt att det gick så lätt och naturligt att sluta. Själv hade jag ju tänkt fortsätta ett tag till, men Agnes hade andra planer. Och bra så. Till min egen stora förvåning kändes det dock lite tudelat just då. Det var inte lika lätt och enbart skönt att sluta som jag hade tänkt att det skulle vara utan det fanns nog ett litet, litet sting av vemod blandat i lättnaden

Nu, en dryg månad senare, så känns det dock otroligt skönt. Även om de första månaderna var tuffa är jag glad över den erfarenheten och jag är tacksam över att de sista månaderna var en så positiv upplevelse. Överlag är jag tacksam över att det i det stora hela faktiskt fungerade rätt så bra trots några perioder av strejk och mjölkstockning några gånger (DET var åt av de värsta saker jag varit med om!) samt allmän osäkerhet rätt många gånger.

Det lär bli bättre

Det nya året började ju inte så bra i år med tanke på sjukstugandet men om planerna för de närmaste veckorna håller så lär året fortsätta en hel del bättre än det började. I kalendern har jag nämligen bokat in en 30-års fest, 1-års kalas, en resa till stockholm och ett bröllop. Dessutom en del träffar som ännu inte är fastslagna.
Vi betalade precis flyget fram och tillbaka till Sthlm och jag insåg i samma stund att Agnes ju inte har något pass! Så programmet för morgondagen blir att fotografera lillstumpan, hoppas på att det inte är sjuk kö vid polisen så vi får inlämnat en passansökan. Sen håller vi tummarna att hon hinner få det före avfärd!

För er som är intresserade av sovandet och icke-sovandet kan jag informera att Agnes nu har somnat utan protester, på kring 5minuter, de senaste två kvällarna. Det kan mycket väl vara en tillfällighet (eller så beror det på att hon sovit en gång, 1,5h  respektive 2h, under dagen...) men det lär visa sig.

Sovbloggen is back

Tack hörni super-läsare för era kommentarer igen! Vi ska helt klart försöka med att hålla Agnes vaken längre om kvällarna. Hittills har vi lagt henne efter att ha varit vaken ca 4h eftersom hon brukar börja verka trött, gnuggar ögonen och blir gnällig, redan efter 3h vakentid men som sagt så härjar hon ju ändå oftast på i över en timme före hon somnar.Vi får hitta på en massa roliga aktiviteter för att hålla henne vaken helt enkelt.
Vi kör på samma nattningstid, kring kl 20, men försöker justera dagsvilan (siktar på att minska till en den närmaste tiden) så att hon vaknar senast kl 15. Ska bli intressant att hur detta påverkar sovandet överlag.

På 4 minuter

Flickan somnade på 4 minuter idag. Tydligen ska man hålla henne vaken i 5,5h. Hur länge orkar/orkade era kring 1-åringar vara vakna åt gången?

Hemligheten är kanske att vi shoppade flera timmar under eftermiddagen. Ja, vi måste nog shoppa oftare. För insomningens skull.