Avsluta med skrik

Efter en lite längre period med sköna kvällar, dvs smidig nattning, så är vi nu tillbaka till härjning och skrik ett bra tag igen före det tydligen går att börja sova.
Verkligen ett trist sätt att avsluta dagen på.

Att gå

NU kan man nog säga att Agnes går! Hon har övat, övat och övat i flera månader redan men det har tagit sin tid före hon vågat sig iväg helt på egen hand utan att nån tar emot henne. Jag hade länge på känn att sedan då hon börjar gå så då går hon också rätt bra. Och så är nu fallet. Hon har väntat på att bli så säker att hon nästan inte faller alls.
Det känns som att hon blev så mycket äldre plötsligt då hon traskar omkring istället för kryper/går längs möbler. Och oj vad det är skönt då hon själv går omkring i lekparken och grejar med vad hon själv vill istället för att bli buren hit och dit. Man ser verkligen hur hon njuter av den nya friheten.

Så här såg det ut igår på väg hem från lekparken:
http://www.facebook.com/photo.php?v=10151626820378023

Hemlösa

Sent på lördag kväll kom vår lägenhet till salu på nätet. Idag blev den såld. Minst sagt snabba ryck. Vi hann inte ens ha den första allmänna visningen utan ett par typer kom och såg på den igår och vi fick genast ett bud som vi, efter lite förhandling, godkände.
Även om det känns jobbigt att lämna vår lägenhet som jag tycker så mycket om så känns det skönt att försäljningen gick så här smidigt. Dessutom är vi mycket nöjda med priset.

Nu gäller det bara att hitta ett nytt, fint hem. Hittills har jag inte hittat många intressanta objekt, tyvärr. Man kan ju inte räkna med att det perfekta ska dyka upp genast men hoppas verkligen att vi hittar någonting inom de kommande månaderna så vi slipper ett tillfälligt hem och extra flytt.

Linns dag

Det är tydligen min namnsdag idag. Det kom varken jag själv eller nån annan ihåg. Men sen har jag aldrig firat namnsdag (kanske för att jag fram till på senare år inte ens haft en namnsdag) och jag uppmärksammar mycket sällan andras namnsdagar. Men då jag nu råkade lägga märke till att det är Linda och Linns dag idag så var jag tvungen att fira mitt namn lite ändå.
Fira med en blåbärssmoothe känns som ett passande vis att fira.

För att fokusera på det positiva

Kom precis på att vi äntligen kommer att ha möjlighet att ta vara på alla blåbär som finns ute på sommarstället i Larsmo. Det finns alltid enorma mängder blåbär där oavsett om det är ett bra blåbärsår eller ej. Det har varit jobbigt att lämna bären där i skogen varje år men det har aldrig varit mjöligt att transportera dem till Helsingfors utan att de skulle hinna bli mos på vägen. 
Men framöver ska det banne mig plockas blåbär.
Vi får se till att hitta ett hem med en stor frys.

Disco vid gigantti

Vår dammsugare gav upp. Jag ogillar verkligen att köpa dylika prylar, prylar som man måste ha men inte vill lägga pengar på. Men eftersom en dammsugare ju verkligen är en nödvändighet så det var bara att åka och köpa en ny.

Själva inköpsresan var dock mycket trevlig. Det kan liksom inte bli fel då man har sällskap av en 1-åring på strålande humör. Då vi kom ut från Gigantti stannade Agnes, som gick och höll mig i handen, plötsligt. Jag tittade ner på henne och såg att hon stod och dansade! Då först registrerade jag att de spelade discomusik på rätt hög volym vid ingången. Ljuvligt! Klart man ska stanna och dansa då man hör nåt bra.

Ett litet tips om man besöker Gigantti. De tar emot söndriga prylar som tex köksmanicker. Vi passade på att föra dit en gammal söndrig våg och vår gamla micro som legat och tagit plats i källarförrådet. Ja, och så den gamla dammsugaren. Mycket praktiskt. Det finns även insamling för batterier och små prylar som telefoner, kameror, rakapparater.

Att leka

Med risk för att vara tjatig. Kakkakaffe skriver om fri lek. Och det är ju precis det här som är en av de sakerna jag vill ge mina barn. Ge dem möjlighet att vara ute på egen hand, skapa sina lekar och fantasivärldar.
Visst kan man växa upp på andra sätt också. Det är inte det jag säger. Men att ge mina barn detta är nåt jag vill prioritera. Antagligen delvis pga av alla mina egna barndomsminnen och att en stor del av de fina minnena utspelar sig i skogen bakom vårt hus. Det var den bästa lekparken. Det fanns oändligt med möjligheter, lekar och äventyr i den.