Sjukstatus

Jag tar tydligen det här med sjukskrivning på största allvar; är man sjukskriven ska man verkligen vara riktigt jädrans sjuk.
Tidigare då jag skrev att jag kände mig crappy visste jag inte innebörden av vad crappy verkligen kan kännas som.
Jag orkar nu sitta upp en stund (sitta upp i sängen) tack vare värkmedicinen som kickat in. Jag har legat i halvkoma hela dagen, endast stigit upp ett par gånger för toalettbesök. Ni vet då man är så slut och feber yr att man inte kan läsa, inte kan ligga i tv-soffan och slötitta utan man måste verkligen ligga och blunda och försöka sova i timtal även om kroppen är feberöm och man bara blir förbarmad med små sömnsnuttar åt gången. Mitt på dagen försökte jag mig på att äta lite soppa men magen vände sig ut och in och jag fick lov att ligga på badrumsgolvet en stund istället för i sängen. Tjohej. Då blev jag faktiskt lite orolig och ringde till hälsovårdsrådgivningen för säkerhetsskull ifallomatt man som gravid borde reagera då man har nån konstig variant av feber och magsjuka. Det behövde man tydligen inte.
Tempen var för en dryg timme sedan 38,1 som för mig är högt med tanke på att jag normalt har en temp på under 36. Så, jag har legat och feberfrossat hela dagen och önskat att nån kom och räddade mig. Frank gjorde sitt bästa genom att komma hem tidigare från jobbet med limsa, yoghurt och soppor. 6 timmar senare jag jag fått i mig 2dl jaffa och gör nu ett långsamt försök att peta i mig lite yoghurt.

Nu börjar orken ta slut efter 10 minuter av sittande. Dags för vågrätt läge igen. Håll tummarna för en bättre dag imorgon. Och för att min kropp snarast inser att jag inte behöver vara sängliggande-sjuk de kommande 5 veckorna bara för att jag är sjukskriven.

Edit: förutom Frank som gjort sitt allra bästa för att få mig att ha det möjligast bra så har vår hund varit alldeles underbar hela dagen. Jag släpade mig ut en sväng vid 11.30 då den första värktabletten kickat in och jag fixade gå på en 5min runda för att han skulle få utföra sina bestyr. Frank har självfallet gått ut med honom på eftermiddagen men annars har Cafu legat tätt intill mig från morgon till kväll. Han vet helt klart att jag inte mår bra och viker inte från min sida. Han värmer mitt hjärta den där lilla hunden vår.

feeling crappy

För nån vecka sen konstaterade jag att jag nästan aldrig är sjuk nuförtiden och skröt lite smått på min motståndskraft. Nu kom straffet. Inatt vaknade jag med en helvetisk halsont. Ni vet då det känns som att hela halsen är uppsvälld och det är en pina varje gång man måste svälja.
Nu ligger jag under täcket med stegring, huvudvärk, halsont och hoppas att hunden inte vill ut på många timmar ännu.
Oj, vad jag önskar jag fick dricka en kopp finrexin. Det får jag inte. Istället har jag en gigantisk tekopp på nattduksbordet, men den innehåller ju inte den magiska kombinationen smärtmedicin och koffein..

Måndagsmat

Jag älskar soppor. Gärna puré soppor. Idag blev det dock inte purésoppa utan het bönsoppa. Ja, jag älskar även bönor.


Soppan är gjord på lök, purjolök, tomatkross, lite potatis, morot, vitlök, en hel del chili, lite tomatpuré, buljong och en blandning av de bönor man gillar, idag blev det kidney- och vita bönor, kikärter och haricot verts.
Till soppan åt vi lite bröd med färskost och avocado. Grymt enkelt, gott och dessutom nyttigt. Ja, och relativt billigt också. Eller, soppingredienserna i sig är billiga men avocadon jag promt ville ha på brödet idag var inte i det billigaste laget, men den kan man ju gott skippa- ja, brödet till behövs ju egentligen inte alls utan soppan går riktigt bra att äta helt utan tillbehör.

Nu då jag kommer vara ledig så långe tänkte jag att maten är ett projekt jag ska ta tag i. Då menar jag att jag ska försöka planera god och hälsosam mat för några dagar/ca vecka i taget. Nu finns det faktiskt inga ursäkter! jag kan ju inte precis skylla på att jag inte har tid att planera, handla och laga mat... Och kanske blir jag till och med riktigt inspirerad. Hoppas det!

Slut jobbat

Jep, det är det nu för mig. Idag insåg jag att det inte längre är säkert för patienterna att ha mig som fysioterapeut. Har såpass ont i höften och nu också rygg att jag själv inte vågar lova att jag klarar av krävande patienter eller plötsliga, oväntade situationer.
Så jag gick till hvc och väntade mig kanske nån vecka sjukledighet igen, men läkaren tyckte att det låter onödigt att skriva små snuttledigheter och sjukskrev mig, till min förvåning, fram till att moderskapsledigheten börjar.

Inget mera jobb för mig alltså för en lång tid framöver. Det känns knasigt. Konstigt. Ganska sorgligt faktiskt. Speciellt sorgligt då jag vet att jag antagligen inte kommer jobba med mina nuvarande kolleger igen. Tudelat känns det. För samtidigt som det känns jätte tråkigt att det nu är slut för mig på det nuvarande jobbet så känns det som att det nog är vettigt att sluta nu. Kroppen säger ju helt klart stopp.

Nu är jag alltså ledig fram till att lillknodden kommer, Drygt 10 veckor! det känns hur konstigt som helst.

Söndagsstatus

Söndag betyder normalt gym och bastu på kvällskvisten. Min SI-led + ländrygg ( ja, nu har den tydligen också börjat bråka, antagligen pga spänningar och försök till kompensation av att haft ont i "fogarna" så länge.) Så jag får lov att hoppa över gymmet idag eftersom även mindre extension av ryggen gör ont.
Istället tänkte jag försöka få upp humöret med hjälp av shopping här. Några behån ska klickas hem bara jag kommer fram till vilken storlek man borde införskaffa. Inte det enklaste då det ju lär ske ytterligare förändring efter att lillen kommit...
Sen funderar jag hårt på att eventuellt köpa en gördel. Har nån erfarenhet? är det ytterligare en onödig grej att införskaffa eller hjälper det verkligen kroppens återhämtning?

Samla krafter

Idag har jag varit helt slut. Har gjort fruktansvärt lite, bara försökt vila upp mig och få upp energinivån igen efter en jobbvecka som minsann tagit på krafterna.

Jag fortsätter kvällen i samma anda. Just nu är det soffa, filt, en kall (alkoholfri) cider och så mycket bättre som gäller.

29+0

Nu inleds vecka 30. Idag alltså 29 + 0.

Här ser ni hur magen såg ut i samma "outfit". Det har minsann hänt en hel del. Och det är inte precis bara magen som vuxit...

Jag blir riktigt tokig gällande mitt hår. Jag hade redan nästan bestämt att jag inte vill färga det under graviditeten men det börjar se såpass gräsligt ut så det ändå lutar mot ett frissabesök inom kort. Har ni tips på mer skonsamma hårfärger om man så långt som möjligt vill undvika starka kemikalier?