Hålla koll

Vad är riktigt grejen med att det inte finns nåt vaccinationsregister i Finland? det är ju totalt idiotiskt att informationen inte finns någonstans. Jag insåg detta först för nåt år sedan- att det är mitt eget ansvar att hålla koll på vilka vaccinationer jag fått när. Behöver jag tillägga att jag inte har nån aning om när jag fått vad? Det har jag nämligen inte. Som liten fick jag alla "standard" vaccinationer och under studieåren fick jag en (stelkramp kanske?) + hepatit (men var det nu havrix eller tvinrix jag tog...?don´t remember) före jag åkte till Indien.
Inga vaccinationskort har jag ju kvar heller.
Är det bara jag eller finns det andra som liksom jag inte riktigt fattat detta med att man själv borde hållit koll på sina vaccinationer?

Perspektiv

Idag har jag fått perspektiv på saker och ting igen. Nu har jag ynklats tillräckligt över min flunssa. En flunssa, även om den håller i sig flera veckor, är ingenting. Inte då man får höra om att ett litet liv som väger dryga 600gram kämpar för fullt. Idag är mina tankar hos min vän, hennes familj och det lilla livet som var tvungen att komma till världen alldeles för tidigt.

Det jag ser fram emot

Jag börjar känna mig bättre men ser väldigt mycket fram emot att inte behöva rensa luftvägarna 1h om mornarna. För att inte tala om hur mycket jag ser fram emot att få sova (några veckor till).

same old story

Det skulle vara så väldans skönt att sova. Ja, redan klockan 21.30 kröp jag under täcker för att jag längtade så efter en god natts sömn.
Men jag bara hostar och hostar och hostar.

Näskannan

Eftersom flunssa symptomen mer och mer förflyttar sig mot luftvägarna så har jag beslutat mig för att ta tag med hårdhandskarna och göra allt jag kan för att bli frisk fortare/förebygga eventuell luftvägsinfektion.
Därför har jag idag; vilat (som alla andra dagar under veckan), druckit kopiösa mängder te, andats varm ånga, gjort pupu (pullonpuhallus) övningar samt köpte mig, och har använt, en näskanna.

Näskannan tycker jag är lite obehaglig men nu fightas jag banne mig med alla medel jag kan komma att tänka på.

Den lilla magen

Den "lilla" magen ser idag, v 30 + 2, ut såhär:

Jag känner mig minsann inte liten, men liten är bevisligen relativt.

Vägning och mätning

Idag var det alltså rådgivning igen. Jag var lite nervös över vikten som vanligt men till min stora förvåning hade jag bara gått upp 800gram under den här månaden. Jag hade gissat på en hel del mera. Så jag fick inga skällor denna gång (heller, förra gången fick jag ju faktiskt inte heller skällor men den där ena gången har som ni märker svetsat sig fast i minnet).

Det andra som förvånade mig,var att livmodermåttet, sf-måttet, var ganska litet, bara 25. Jag som har tyckt att min mage är enorm! det är den tydligen inte enligt kurvan. Den är liten men tydligen inte oroväckande liten.

Nu ska jag dock lägga på ett litet kål gällande ätandet och försöka få i mig lite morgonmål/lunch trots att matlusten fortsättningsvis är på noll. Sen fortsätter den seriösa vilan.