Sitter på jobb, dricker en kopp vamt vatten med citron, lyssnar på alla som andas och på regnet som öser ner. Jag har gett upp hoppet om att slumra mera inatt så nu väntar jag på Hbl som ska avnjutas tillsammans med en kopp kaffe och sen hoppas jag klockan är tillräkligt mycket för att kunna börja väcka upp lite folk. Det känns lite skönt att sitta uppe ensam på morgonnatten, njuta av lugnet.

Före jag drog iväg till jobbet igårkväll ruskade F om mig lite. Det var bra. Jag hade hamnat inne i jag-ser-inte-längre-än-min-nästipp mode. Och även om jag har en stor näsa så är den alldeles för liten för att det tillståndet ska vara hälsosamt. Nu fick jag lite perspektiv igen, och framförallt klarade jag av att släppa en hel del självkritik som jag har byggt upp denna sommar. Eller, självkritisk har jag väl varit så länge jag kan minnas, men denhär sommaren har jag varit särskillt duktig på att s ener p åmigsjälv för att inte nå upp till mina egna krav.
Jag uppskattar och värderar min F nåt oerhört. Vad gjorde jag för att förtjäna en person som orkar med mina svängar(?)