Amningsberättelse

Då Agnes föddes var det många som frågade mig om jag ammar. Även personer som jag knappt kände. Det kändes mycket konstigt, vad ska andra med den informationen liksom? I något skede blev jag van och reagerade kanske inte så mycket på det men i nåt skede, där kring 8 månader kanske så blev ändrades frågan från "ammar du?" (jag uppfattade ofta frågan som "du ammar väl?") till "ammar du ÄNNU?". Helt tydligt har det varit att det minsann finns många åsikter om amning och det är ett laddat ämne.
Jag funderade om jag alls skulle skriva om detta ämne mera men eftersom jag minsann skrivit om det tidigare så kan jag gott skriva lite till. Skriva om hur det varit för mig utan åsikter om hur någon annan borde tänka, tycka eller göra.

I efterhand inser jag att jag hade haft nytta av mera information före jag var inne i amningsruljansen. För min egen del så började det hela rätt smidigt; mjölken rann till redan andra dagen på bb, Agnes hade ett bra grepp och jag hade aldrig ont. Har fortfarande kvar den svindyra Lanolin-krämen som alla sade att jag absolut kommer att behöva. Allt frid och fröjd så långt. Men snart insåg jag att den lilla varelsen ville äta mer eller mindre hela tiden. Dygnet runt. Visst hade jag förstått att det skulle matas en hel del den första tiden men jag hade verkligen inte förstått att en bebis kan behöva äta med 1,5h mellanrum, dygnet runt, i många månader. Stundvis var det jättetungt att vara matmaskin konstant.
Jag oroade mig också för att hon åt så korta stunder per gång. Oftast kring 5-10 minuter. Max ca 20minuter. Det var omöjligt att få i henne mera. Jag läste Anna Wahlgren om att ungen ska matas,matas,matas och jag blev skitstressad över att det inte gick att mata henne mera. Jag testade allt möjligt. Ungen vägrade. Långt senare insåg jag att det finns många som kan mata i en timme, eller mera, åt gången. Läsa böcker, se på filmer etc etc samtidigt. Det var långt ifrån min verkligen och jag började njuta av att hon åt effektivt och fort. I samma veva fick jag också höra om forskningar som visar att barn i regel får i sig den mesta mjölken inom de 10 första minuterna. Jag tackade för infon och stressade lite mindre.
Efter nån månad så var det dags för en ny erfarenhet- en bebis som amningsstrejkar. Periodvis bara skrek hon vid bröstet, jag hittade på olika metoder för att "lura henne att äta". Det var supertungt och jag funderade flera gånger på att ge upp. Men eftersom jag gärna ville amma lite längre kämpade vi på och det gick över. I samma veva, och ännu mera senare, började Agnes vänster-vägra. Jag fattade ingenting, hade aldrig hört om detta fenomen tidigare. I efterhand har det ju dock kommit fram till att det är hur vanligt som helst.
Egentligen var det det dryga första halvåret som var tyngst eftersom all/största delen av den näring Agnes fick var genom amningen. Efter att hon började äta mera fast föda kunde jag uppleva det som så många talat om; att det är så lätt och smidigt att amma. Ja, efter dryga halvåret var det lätt, okomplicerat och smidigt. Jag kände att jag hade kunnat amma hur länge som helst eftersom det fungerade så problemfritt. Men vid 10månader började Agnes oftare och oftare rata bröstet och vid 10månader och ett par veckor tackade hon för gott- hon var inte intresserad längre. Skönt att det gick så lätt och naturligt att sluta. Själv hade jag ju tänkt fortsätta ett tag till, men Agnes hade andra planer. Och bra så. Till min egen stora förvåning kändes det dock lite tudelat just då. Det var inte lika lätt och enbart skönt att sluta som jag hade tänkt att det skulle vara utan det fanns nog ett litet, litet sting av vemod blandat i lättnaden

Nu, en dryg månad senare, så känns det dock otroligt skönt. Även om de första månaderna var tuffa är jag glad över den erfarenheten och jag är tacksam över att de sista månaderna var en så positiv upplevelse. Överlag är jag tacksam över att det i det stora hela faktiskt fungerade rätt så bra trots några perioder av strejk och mjölkstockning några gånger (DET var åt av de värsta saker jag varit med om!) samt allmän osäkerhet rätt många gånger.