Muffin skriver om vardagspusslet och det ständigt dåliga samvetet över att aldrig riktigt räcka till här.
Jag slås av hur nöjd jag är över att det verkligen fungerat, som jag hoppades, att vi tack vare flytten skulle komma undan en hel del av vardagspusslandet då barnen är små. Hade vi stannat i Helsingfors hade vi båda, på grund av ekonomiska skäl, varit tvungna att jobba heltid för länge sedan. Här har vi råd att jobba mindre. Jag ser det som att vi köper oss tid. Tid tillsammans, för förhållandet, för oss själva, vänner. ÄNDÅ kan jag uppleva att tiden inte räcker till ibland. Hu! Jag lyfter på hatten till er alla som fixar småbarnsrumban med två heltidsjobbande föräldrar (för att inte tala om er som fixar det ensamma!).
Själv njuter jag, efter denna påminnelse, lite extra igen över att ha möjligheten att ha massor med tid med barnen nu när de är små.
