Jag har nästan inte alls bloggat om den här graviditeten. Det finns många orsaker till det. Delvis har flytten och allt vad den inneburit och innebär tagit sitt, delvis har jag mått ganska dåligt största delen av tiden så här långt. Och jag har inte haft lust att skriva så mycket om det jobbiga. I korthet så har det egentligen varit helt typiska grejer, inga konstigheter. Men ack så tungt det kan vara ändå.
Från vecka 20 har illamåendet äntligen lättat avsevärt och även om det fortfarande finns kvar är det nu mycket sällan och alltid lindrigt.
Det som nu helt klart är jobbigast är foglossningen. Att jag mer eller mindre har ont hela tiden och att jag känner mig så otroligt begränsad. Att ha ont och att inte kunna göra normala saker i vardagen tar också en hel del på humöret.
Men, det går ju över. Sen. Det är bara att bita ihop och tänka att det ju inte är farligt för vare sig mig eller barnet. För allt verkar annars riktigt bra. I går besökte jag rådgivningen och fick bekräftat att magen verkligen ÄR stor. Det är inte bara jag som inbillar mig att den är enorm. Sf måttet ligger nämligen över den övre normalkurvan och är nu, v23+6, 24. Som jämförelse var sf måttet 19 i samma vecka med Agnes men då följde sf måttet också den lägre normalkurvan graviditeten igenom.
Min vikt hade, som jag anat, ökat en hel del de senaste veckorna men den här gången fick jag inga skällor av hälsovårdaren vilket var skönt. Men jag hoppas att takten avtar, som den gjorde med Agnes, för att inte sluta på groteskt höga siffror mot slutet.
Blodtryck var bra men mitt hb hade sjunkit en del.
Höjdpunkten, bebisens hjärtljud, var fina och rörde sig mellan 125 och 145.
Jag är glad över att denna gång ha en hälsovårdare som det fungerar jättebra med. Jag lär inte ha angst över varje besök som jag hade senast.
Och så en magbild på det. Tagen igår, vecka 23+5. Det ser ut som att jag redan är fem före förlossning.
