Dags att uppdatera lite gällande Agnes utveckling och liv tycker jag. Inte minst för att själv kunna titta tillbaka och se vad som hände när. Den senaste månaden har det nämligen hänt massor!
Agnes har redan länge övat på att dra sig framåt men nu har det börjat gå med fart och hon lyfter också rumpan såpass att hon klarar av att åla framåt sig på mjukare underlag. Hon har även så smått börjat rikta blicken uppåt och börjat ta tag i tex tv-bordets handtag men har ännu inte börjat dra sig uppåt. Dock dragit ut lådorna och blivit förvånad med urnöjd.
Hon "babblar" mera. Säger mamma och pappa. Ofta babblar hon "mamamama" eller "papapapa" och jar har trott att hon ännu inte alls förstår vad det betyder. Men är jag inte längre så säker efter att hon igår sa "MAMMA"" och avfyrade ett stort leende genast hon såg mig på morgonen. Underbart!
Hon har börjat visa känslor på ett nytt sätt. Hon kramas, gosar och ger härliga våta bebispussar. Sitt heta temperament har hon förstås fortsättningsvis och hon kan minsann också gorma och visa missnöje men jag tycker att hon nu uttrycker sitt missnöje mera nyanserat än bara gallskrik som det ofta var tidigare. Att det är större skillnader och nyanser i skriket/gnället/gråten gör att det är lite lättare att tyda henne och luska ut vad hon försöker säga.
Sittandet har utvecklats något helt otroligt! Från att inte för så många veckor sedan knappt orkade sitta med en någotsånär ok hållning i matstolen sitter hon nu nästan utan stöd på golvet. Utan nära uppsikt sitter hon inte ännu eftersom man inte kan lita på att hon alltid klarar av att hålla balansen då hon sträcker sig efter leksaker och att "krypa" bort behärskar hon inte ännu utan behöver lite hjälp för att inte falla framåt på ansiktet.
Att leka tittut är en hit just nu. Ofta drar hon sin filt eller sitt gosedjur över ansiktet då hon sitter i vagnen och vill att man ska "söka" henne. Det är lika fantastiskt roligt varje gång hon kikar fram tycker hon. Att läsa böcker, sjunga, dansa och sparka fotboll är också favoritsysselsättningar. Dessutom har hon blivit duktig på att sysselsätta sig själv och kan länge sitta och leka och tala med nån leksak eller pilla på kvisthålen i golvet.
Hon äter nu fyra fasta mål om dagen, gröt, lunch, middag och kvällsgröt. Hon äter i princip alltid en ordentlig portion vid varje måltid och verkar tycka om allt man bjuder henne. Amningen har för ca en vecka sedan börjat krångla igen efter en rätt lång jättebra period. Nu vill hon knappt ha någonting alls på dagarna. Dricker bara riktigt lite alternativt blir arg och skriker då jag försöker ge. Så nu funderar jag om hon själv månne försöker säga att hon är färdig med att amma... jag vet inte. På nätterna vill hon dock äta tre gånger trots att jag försöker få henne att sluta äta om nätterna. Man borde väl vara stenhård och inte ge efter men det är svårt och tungt på natten och det slutar alltid med att jag ger henne mat efter några misslyckade om-insomningsförsök mha nappen.
Hon sover oftare och oftare 2 gånger om dagen, oftast är ett av passen dessutom 1,5-2h långt, vilket är skönt. Relativt ofta måste vi fortfarande försöka få in ett tredje sovpass eftersom hon börjat vakna tidigt om mornarna, senaste dagarna före klockan 6, så då fixar hon inte hela dagen med två sovstunder. Ibland orkar hon vara vaken hela 4 timmar men ofta så blir hon fortfarande trött efter ca 2,5h vakenhet.
Om kvällarna somnar hon själv eller med lite hjälp i sin egen säng kring kl 20.00. Fortsättningsvis ska det ofta gymnastiseras en hel del före hon somnar, men i regel jumppar och pratar hon nöjt för sig själv. Nätterna är tyvärr, som sagt, mycket hackiga då hon oftast äter hela tre gånger varje natt. Dessutom vaknar hon ofta ett par gånger till och gnäller men då brukar nappen funka för att hon fort ska somna in igen.
Det är jätteroligt och spännande att leva med Agnes just nu. Hon är en riktig liten upptäckare som är nyfiken på allt! Det enda som känns jobbigt just nu är sovandet om nätterna eftersom det rätt ofta känns som att jag inte kan njuta fullt ut och vara så energisk som jag skulle önska. Men nog ska vi väl få fason på det så småningom...
