måndag 7 maj 2012

Den utlovade bilden



Eftersom jag lovade en "efter" bild är det väl bara att hålla löftet och sätta upp. Ni får nöja en med en suddig telefonbild som Agnes räddar. Jag orkar inte stå och fota och se på min sorgliga frisyr mera än nödvändigt. För det är ju, som ni säkert luskat ut, håret jag gick och kapade. För det mesta brukar jag väl vara lite missnöjd efter frissabesök för aldrig blir det riktigt som jag tänkt. Men denna gång tar priset. Usch så jag vantrivs.








Dagens tant

Nu känns det inte så kul att jag lovat sätta upp en "efter" bild. Jag är nämligen så otroligt missnöjd. Jag ser ut som en tant. Återkommer med den utlovade tant-bilden som lovat bara jag samlat mig från besvikelsen lite.

Nånting på gång


Jag är i behov av en förändring. Om jag säger att dessa är "före" bilder tror jag nog ni kan ana vad jag ska göra.



"Efter" bilder coming up.. jag lovar en ordentlig förändring.

Hänt idag

För bara typ en vecka sade jag ännu att "det går nog förvånansvärt bra att fungera trots lite sömn de senaste månaderna". Nu tycker jag inte att det går så förvånansvärt bra mera. Vissa dagar går fortfarande helt okej men jag har betydligt oftare börjat ha riktigt trötta dagar.
Denna dag är en av dem. Jag glömmer lätt saker, börjar på med nåt nytt trots att jag egentligen är mitt uppe i nåt annat. Idag låste jag ut mig, en skrikande Agnes och en kissnödig hund. Precis då jag slog fast dörren kom jag ihåg att nycklarna fortfarande ligger i nyckelskålen. Eftersom vagnen är inlåst i vagnförrådet så kunde vi inte heller åka till Franks jobb efter nycklar eller ens gå ut för den delen. Som tur hade jag kommit ihåg att ta med telefonen så jag kunde ringa Frank och höra om han hade möjlighet att komma hem ett varv från jobbet. Det hade han som tur och vi kunde, efter att räddaren i nöden hämtat nycklar, ta vår dagliga promenad.
Normalt skulle jag säga att det ju inte lär hända igen iallafall. Men om jag ska vara riktigt ärlig så litar jag inte på att det säkert inte kommer att hända igen inom en snar framtid för allt som oftast känns det som att jag mest bara har geggamoja i huvet.