För bara typ en vecka sade jag ännu att "det går nog förvånansvärt bra att fungera trots lite sömn de senaste månaderna". Nu tycker jag inte att det går så förvånansvärt bra mera. Vissa dagar går fortfarande helt okej men jag har betydligt oftare börjat ha riktigt trötta dagar.
Denna dag är en av dem. Jag glömmer lätt saker, börjar på med nåt nytt trots att jag egentligen är mitt uppe i nåt annat. Idag låste jag ut mig, en skrikande Agnes och en kissnödig hund. Precis då jag slog fast dörren kom jag ihåg att nycklarna fortfarande ligger i nyckelskålen. Eftersom vagnen är inlåst i vagnförrådet så kunde vi inte heller åka till Franks jobb efter nycklar eller ens gå ut för den delen. Som tur hade jag kommit ihåg att ta med telefonen så jag kunde ringa Frank och höra om han hade möjlighet att komma hem ett varv från jobbet. Det hade han som tur och vi kunde, efter att räddaren i nöden hämtat nycklar, ta vår dagliga promenad.
Normalt skulle jag säga att det ju inte lär hända igen iallafall. Men om jag ska vara riktigt ärlig så litar jag inte på att det säkert inte kommer att hända igen inom en snar framtid för allt som oftast känns det som att jag mest bara har geggamoja i huvet.
