tisdag 26 november 2013

Kommunikationen


Efter två dagar med feber är Agnes nu helst klart på bättringsvägen. Hon sov mellan kl 20 och  8 inatt- utan att vi hörde ett knyst. Måste till och med gå och kolla att hon säkert andades mellan varven eftersom hon sov så lugnt. Idag har hon inte haft feber verkar inte ha ont i kroppen utan har i princip varit sig själv, lekt och grejat. Vi vågade oss till och med ut i snön en liten stund för att få oss en nypa luft.

Men vid lunchen ville hon inte äta. Hon började gråta och vrida på sig. Jag försökte först lirka men hon började bara gråta ännu mera hysteriskt. Jag frågade om hon har ont nånstans och hon svarade "pipi i munnen" och pekade på tungan. Då jag bad henne öppna munnen och visa tungan såg jag att hon har förkylningsblåsor på insidan av läppen. Det förklarade saken! Vem vill nu äta varm mat om man har riktigt sjuka blåsor i munnen(?) Vi bytte besticken, tog en mjuk bebissked, och så blev det kall yoghurt till lunch istället.
Jag tycker att det är så skönt att Agnes nu kan uttrycka sig så bra verbalt. Det är så många saker som går mycket smidigare då vi förstår varandra bättre. Hon kan så ofta berätta vad hon vill/inte vill vilket ju gör att vi slipper en hel del gråt och gnäll på grund av missförstånd eller att vi inte vet vad hon vill eller menar.  Tänk så skönt att kunna berätta vad som är fel, att nån förstår och hittar på andra alternativ för att lösa problemet.
Sen är det ju dessutom galet roligt att lyssna på hennes tankar och funderingar- speciellt allt hon säger då hon leker på egen hand och man smyglyssnar på hennes lekar och funderingar.