Träningen

Jag började ju träna enligt Olga Rönnbergs upplägg i slutet av December. Hur har det gått? Både bra och dåligt. Det var ju inte alldeles lätt att få in tre pass i veckan ändå eftersom Edwin rätt fort slutade med sitt maraton sovande och började med snuttsovande istället. Men minst ett par gång i veckan har jag kört igenom passet. Dock kunde jag ju inte låta bli att börja med nästa nivå av övningar lite fortare än vad man borde + att jag började plankträna alla dagar fortare än det enligt schemat är tänkt. Jag har bara inte kunnat hålla mig!
Promenaderna har det, som jag anade, inte gått nåt vidare med utan det har bara blivit ordentliga promenader sporadiskt. Tanken är dock att få in mera av dem och jag vet att det nog går om jag bestämmer mig för det men har hittills prioriterat och fokuserat på muskeltränigen. Jag var lite rädd för  hur det skulle gå med vagnpromenader överhuvudtaget eftersom Edwin skrek som en galning och inte alls verkade trivas i vagnen till en början. Nu verkar han ha ändrat åsikt och sover riktigt gott i vagnen. Åtminstone om den rör sig.
Stretchingen har inte gått nåt vidare. Oftast hinner jag inte med det i samband med träningspasset och sen lämnar det ofta helt även om tanken är att jag ska göra det senare under dagen eller kvällen. Borde förbättras.
Att träna för tillfället är verkligen stressträning. Jag vet aldrig om jag kommer att hinna köra igenom alla övningar så jag kör på så fort jag kan för att hinna med så mycket som möjligt före jag eventuellt blir avbruten. Det gör att jag inte är så fokuserad och närvarande som jag skulle vilja vara utan jag märker att jag mentalt ofta är inne på nästa övning före jag avslutat den jag håller på med.
Jag vet ju samtidigt att jag inte kommer att träna så här för all framtid utan lite längre fram kommer jag att ta mig träningstid som egentid och då veta att jag har en viss tid till mitt förfogande. Den dagen kommer nog rätt fort ändå så jag stressar inte över att det just nu blir en del stressträning.
Det jag däremot stressar över är att jag fått mycket foglossningsbesvär igen. Ja, de har faktiskt blivit värr de senast par veckorna och vissa nätter har det ilat så förbaskat vid blygdbenet att jag har svårt att sova. Har nu skippat statiska utfall då jag tänker att det kunde vara en övning som gör foglossningsbesvären värre. Men trots att jag skippat det och dessutom inte tränat alls på en vecka pga av förkylning verkar det inte hjälpa. Så jag stressar. Stressar och är rädd för att bli en av de man läser om som har besvär i många år. Eller för alltid. Trots mitt yrke känner jag mig faktiskt lite osäker på hur jag ska gå framåt med min träning nu. Men träna vill jag och träna ska jag!

Stanna tiden!

Två månader och nio dagar gammal tyckte Edwin det var dags att svänga sig från mage till rygg. Två gånger. Shit, snart vill han väl ha sin första moped också. Jag hinner inte med.