Om knappt två månader börjar jag jobba (!) . Det har varit planen hela tiden, att jag ska börja jobba ungefär då Edwin är ett år och Frank stannar hemma. Nu råkade jag få ett sex månaders vikariat som börjar då Edwin är 11månader. Perfekt alltså.
Även om det ska bli riktigt roligt att, efter tre år hemma, jobba igen så känns det samtidigt vemodigt. Framförallt känns det jobbigt att jag bara kommer hinna träffa barnen några få timmar om dagen. En enorm omställning! Men jag vet ju att de kommer att ha det bra tillsammans med Frank. Det ideala vore att jobba korta dagar men under den tid som Frank är hemma är det förstås inte ekonomiskt möjligt. Sen då vi båda jobbar får vi utvärdera situationen på nytt och förhoppningsvis kan vi omfördela arbetstimmarna på ett annat sätt då.
Stora förändringar på kommande inom kort alltså. Jag kommer definitivt att njuta till fullo av tiden tillsammans med barnen de sista veckorna nu!
