Jag brukar inte vara speciellt intresserad av deckare men trots detta har jag blivit totalt fängslad av Camilla Läckbergs böcker. Jag lånade en av böckerna av en vän då jag var sjukskriven under graviditeten och blev genast såld. Jag köpte de två första böckerna men då Agnes anlände har jag inte tagit mig tid att läsa böcker. Under påsken hann jag dock (tack vare bilresorna till och från österbotten) läsa de två första i serien och nu överväger jag att klicka hem resten av böckerna också...
När jag ska hinna läsa dem är dock en annan fråga. Jag älskar nämligen att försjunka mig totalt då jag läser en bok men det funkar inte precis just nu.
torsdag 12 april 2012
föresten
Ja och föresten så verkar det som att Agnes klarade sig undan biverkningar av gårdagens vaccin. Skönt! Extra skönt känns det på nåt vis eftersom jag var inställd på magont. Det blev inget magont utan istället var hon på solskenshumör mest hela dagen och kvällen och somnade rekordtidigt, redan kl 22.00! Hon vakande i och för sig för att äta ytterligare en gång klockan 22 men somnade omedelbart om efter maten.
Nytt försök
Idag prövade vi på babyrytmik. Före babygruppen hade det varit musiklek för lite större barn och det var kaffe och saft mellan grupperna. Vi kom mitt i saftdrickandet/lekandet och Agnes tittade med stora ögon på barnen som sprang omkring och lekte och stojade. Dock blev hon rätt fort trött av alla intryck och ljud och hann bli lite smågnällig passligt till att vår grupp började. Dessutom var hon nog lite väl liten även för denna grupp. Så jag vet inte, kanske vi ännu väntar med att motsvarande aktiviteter lite.
Det känns bara så trist. Jag skulle gärna gå på nån trevlig aktivitet med henne inte minst för att jag själv skulle ha möjlighet att lära känna andra i motsvarande situation. Ingen i umgängeskretsen är hemma med små barn och det börjar kännas lite ensamt . Ganska surt känns det också att flera goda vänner i österbotten har barn nära Agnes ålder. Just nu skulle jag gärna befinna mig där...samtidigt är jag ju inte alls sugen på att flytta upp. Jag vill ha det bästa av två världar men det går inte.
Det känns bara så trist. Jag skulle gärna gå på nån trevlig aktivitet med henne inte minst för att jag själv skulle ha möjlighet att lära känna andra i motsvarande situation. Ingen i umgängeskretsen är hemma med små barn och det börjar kännas lite ensamt . Ganska surt känns det också att flera goda vänner i österbotten har barn nära Agnes ålder. Just nu skulle jag gärna befinna mig där...samtidigt är jag ju inte alls sugen på att flytta upp. Jag vill ha det bästa av två världar men det går inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)