Ja, detta med magmuskeldelning och navelbråck har jag ju skrivit om x antal gånger förut. Nu är det konstaterat, det jag anat (eller visste innerst inne men inte riktigt velat se ändå) att jag har ett ordentligt bråck som gör det omöjligt att träna ihop "hålet i magen". Inte konstigt att min frenetiska träning inte gett resultat. Nu återstår att se om kommunen går med på att operera skräpet eller om jag måste gå privat.
Känns riktigt jobbigt.
Annars så försöker vi typ överleva vardagen. Jag jobbar mest och är trött konstant. Känner att jag aldrig hinner träffa barnen och de få timmarna jag är hemma om dagarna är jag trött och slut och orkar inte alls vara den mamma jag önskar vara.
Edwin sover igen dåligt efter en kort lite bättre period. Jag har gått in i en helt ny nivå av överlevnads-mode.
Därav också tystnaden här.
