fredag 3 april 2015

Som så många andra

Ibland känns det som att jag är den ända småbarnsföräldern som är riktigt, riktigt trött. Detta antagande på basen av vad jag läser och hör om vad "alla" små småbarnsföräldrar orkar och hinner göra. För det mesta orkar jag inte ens läsa om utan undviker medvetet att utsätta mig för andras vardagar. För jag vill ju så gärna orka och hinna jag också.
Men så lästa jag Dannis blogg häromdagen och på basen av alla tillhörande kommentarer så inser jag att det finns väldigt många andra trötta småbarnsföräldrar där ute också. Även om jag förstås inte önskar någon annan detta evinnerliga trötthetstillstånd så känns det ändå lite, lite lättare att veta att jag inte är den enda som inte fixar två småttingar, heltidsjobb, sömnbrist deluxe som en dans. Tvärtom, fixar det just och just.

Nu har jag iallafall fyra välbehövda lediga dagar. Edwin är flunsig, famnig, gnällig och sover PÅ mig om nätterna. Så, ja. Jag vet inte om ledigheten kom precis passligt eller opassligt.
Vi kämpar på.