preggo-raivari

Före semestern fick min cykel punktering på bakhjulet. Först idag, dagen före jobbet börjar och jag behöver cykeln igen, har jag tagit tag i saken.
Jag har fixat många punkteringar i mina dagar och det brukar inte vara nåt större problem, det tar bara lite tid.
Det började dåligt, jag fick nämligen inte bort bakhjulet. Det var totalt stuck och jag kämpade en stund. Till slut, efter att ha använt lite väl mycket våld, fick jag lös hjulet. Hålet hittade jag fort men då jag skulle lappa det märkte jag att limet i fix-kitet saknades. Då var det dags för det första utbrottet. Efter att ha gått bärsärk en stund prövade jag med lim vi hade hemma vilket inte funkade. Gick till närmaste butik och köpte superlim vilket verkade fungera.
Men, jag fick inte tillbaka hjulet utan en liten bit hade kommit lös då jag tog bort cyklen. Jag kämpade ett bra tag utan att lyckas. Dags för raivari nummer 2. Nu tog det en lång stund innan jag lugnade ner mig tillräkligt för att fortsätta. Men jag fortsatte och på nåt vis fick jag tillbaka hjulet igen. I det här skedet tog jag ut segern i förskott vilket jag inte skulle ha gjort. Det gick nämligen inte att pumpa luft i däcket! jag antar att ventilen är sönder och jag kommer vara tvungen att byta ut hela innerrringen.
Efter 5h var mitt kämpande och mina utbrott till ingen nytta. Visst hade jag blivit upprörd, arg och irriterad i vanliga fall också men blivit så upprörd att jag lagt mig ner och gråtit hade jag knappast utan mina nya vänner preggo-hormonerna. Nu är jag alldeles mörbultad.

Har nån föresten en cykel de vill bli av med?

LCHF?

För några månader skrev jag en kort fundering gällande LCHF. Eftersom jag oftast blir nyfiken och intresserad av olika mat trender så är jag det även gällande denna diet (livsstil?) speciellt då den nu hållit i sig ett tag. Man vill ju göra de val som är mest fördelaktiga för en själv och som får en att må så bra som möjligt.
Frank blev inspirerad av ett recept som han råkade se på nätet och gjorde idag falsk lasagne. Det innehåller köttfärs, morot, creme fraiche, ost, grädde och kryddor.


Ja, vad ska man säga. Det smakade helt okej dock kändes det ganska ofräscht att äta något som bokstavligen dryper av fett. Och mättnaden efteråt kändes inte direkt gemytlig, trots att man bara kunde äta rätt lite, utan lite som en klump i magen.
Ni LCHF-are, blir man van med att äta stora mängder fett? blir mättnaden liksom annorlunda om man äter det ett tag? Hur har ert mående ändrats efter att ha börjat med LCHF? jag är nyfiken!

På grund av de stora mägderna fett tror jag nog inte det skulle funka för mig. Low carb low fat låter däremot mycket trevligare tycker jag. Men kanske det bara är en vanesak och kanske de positiva sidorna överväger de negativa..?