Agnes sov hela 3 timmar på eftermiddagen. Mycket ovanligt att hon sover så länge numera.
Såhär mojsig var hon då hon vaknade.
Och så här glad efter att man vaknat ordentligt och fått mat i sig.
söndag 22 april 2012
Mera om ätandet
Grattis Agnes, 12 veckor gammal idag! Tänk att vi var på kvinnis för knappt tre månader sedan. Känns som en mindre evighet sedan.
Här i Helsingfors njuter vi av ett fantastiskt väder! Hela 12grader har vi hos oss idag, i solen alldeles säkert ännu varmare. Denna ljuvliga söndag har vi börjat med att tillbringa hos gammelmormor som fick träffa Agnes för första gången. Agnes sov under lunchen men var utöver det rätt gnällig och ville bli kånkad på. Gnälligheten berodde antagligen åtminstone delvis på hunger men hon ville inte äta utan skrek istället då jag försökte ge henne mat. Hemresan gick i skrikets tecken, Agnes var vrålhungrig och flyförbannad. Som tur var det lugnt på vägarna och vi kom oss fort hem från Esbo. Väl hemma åt hon, efter ytterligare lite protestskrik, som en hungrig varg och somnade sedan som en liten ängel då vi satte henne i vagnen och gick ut på långpromenad i solskenet.
Det här med skrik vid bröstet har ökat avsevärt den senaste tiden och jag har inte riktigt koll på vad det riktigt är frågan om. En teori är att hon nu har svårare att koncentrera sig på att äta om det händer för mycket runtomkring henne eller om vi befinner oss på ett nytt ställe. Det blir för mycket att hålla reda på på samma gång helt enkelt, hon behöver lugn och ro. Alternativt har hon märkt att det där med flaska var mera kiva än bröstet. Men det senare har jag svårt att tro då hon blivit flaskmatad så få gånger...
Jobbigt är det iallafall de gånger hon gallskriker vid bröstet trots att hon helt säkert borde vara hungrig (och hungrig borde hon helt säkert vara då det gått närmare 4h sen senaste mål med tanke på att hon fortfarande oftast äter med dryga 2h mellanrum.)
Lite nervös blir jag också av hennes skrik-vid-bröstet med tanke på att de närmaste veckorna är ganska fullbokade. Jag märkte här om dagen att jag bokat in program nästintill varje dag den närmaste månaden men om kinkandet maten fortsätter kan det hända att det blir att avboka en del. Hoppas på att det bara är nåt övergående.
Föresten, för er som undrar hur Frank och Agnes klarade gårdagen på tumis så kan jag informera att de klarade det utomordentligt bra. Förstås. Och jag kunde faktiskt njuta av träningspasset utan att fundera på hur det månne går där hemma. Dock kunde jag inte hålla mig från att ringa då jag var påväg hemåt..
Här i Helsingfors njuter vi av ett fantastiskt väder! Hela 12grader har vi hos oss idag, i solen alldeles säkert ännu varmare. Denna ljuvliga söndag har vi börjat med att tillbringa hos gammelmormor som fick träffa Agnes för första gången. Agnes sov under lunchen men var utöver det rätt gnällig och ville bli kånkad på. Gnälligheten berodde antagligen åtminstone delvis på hunger men hon ville inte äta utan skrek istället då jag försökte ge henne mat. Hemresan gick i skrikets tecken, Agnes var vrålhungrig och flyförbannad. Som tur var det lugnt på vägarna och vi kom oss fort hem från Esbo. Väl hemma åt hon, efter ytterligare lite protestskrik, som en hungrig varg och somnade sedan som en liten ängel då vi satte henne i vagnen och gick ut på långpromenad i solskenet.
Det här med skrik vid bröstet har ökat avsevärt den senaste tiden och jag har inte riktigt koll på vad det riktigt är frågan om. En teori är att hon nu har svårare att koncentrera sig på att äta om det händer för mycket runtomkring henne eller om vi befinner oss på ett nytt ställe. Det blir för mycket att hålla reda på på samma gång helt enkelt, hon behöver lugn och ro. Alternativt har hon märkt att det där med flaska var mera kiva än bröstet. Men det senare har jag svårt att tro då hon blivit flaskmatad så få gånger...
Jobbigt är det iallafall de gånger hon gallskriker vid bröstet trots att hon helt säkert borde vara hungrig (och hungrig borde hon helt säkert vara då det gått närmare 4h sen senaste mål med tanke på att hon fortfarande oftast äter med dryga 2h mellanrum.)
Lite nervös blir jag också av hennes skrik-vid-bröstet med tanke på att de närmaste veckorna är ganska fullbokade. Jag märkte här om dagen att jag bokat in program nästintill varje dag den närmaste månaden men om kinkandet maten fortsätter kan det hända att det blir att avboka en del. Hoppas på att det bara är nåt övergående.
Föresten, för er som undrar hur Frank och Agnes klarade gårdagen på tumis så kan jag informera att de klarade det utomordentligt bra. Förstås. Och jag kunde faktiskt njuta av träningspasset utan att fundera på hur det månne går där hemma. Dock kunde jag inte hålla mig från att ringa då jag var påväg hemåt..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)