Min man

Och så kommer mannen hem från jobbet. Säger; träna lite så knäpper jag på bastun och tar hand om barnen.
Trots att det blev ett rätt kort och inte det mest effektiva träningspasset så var stunden guld värld. Känner mig lite mera laddad igen.

Har jag sagt att jag har den mest fantastiska av män? Det har jag.

Sömnen, den där sömnen

Eftersom jag själv uppskattar att läsa om helt vanlig verklighet ibland tänkt jag dela med mig av min just nu. Jag är trött. Riktigt jättetrött. Nu plötsligt så börjar det kännas att jag inte sovit mer än ett par timmar åt gången på snart 5månader. Hittills har jag ändå orkat helt okej men nu känner jag så småningom att vi måste få slut på detta nattliga ätande. För jag orkar inte träna (vilket normalt är en av de saker jag tycker mest om och som jag får energi av) och mitt tålamod är väldigt mycket kortare än normalt. Plus en massa andra trötthetssymptom.
Hur vi ska bära oss åt för att få grabben att sluta äta som en galning om nätterna utan att vi har två skrikande barn vet jag dock inte. Nån med erfarenhet och tips? Sätta proppar i öronen på en tvååring går ju inte precis.
Lättaste sättet att få lite mera vila om nätterna vore ju att ligga och amma så man kan slumra samtidigt. Det gick ju inte i början på grund av hans reflux (eller vad det nu var) men det är inte längre ett problem. Problemet är att jag inte kan ligga på sidan på grund av foglossningsbesvären. Jag tar ofta honom bredvid mig i sängen på morgonnatten efter fem för att jag i det skedet brukar vara för trött för att sitta och amma men efter bara en liten stund börjar det ila och smärta så mycket att jag ändå inte kan vila.

Sånt sysslar vi alltså med här just nu.