Tillbaka till magen. De flesta av er vet att jag opererades för navelbråck i december förra året. Det följdes av en otroligt tung dryg månad för hela familjen eftersom jag inte fick lyfta och barnen blev totalt upp och ner.
Så fort jag tog bort förbandet, några dagar efter operationen, anade jag att allt inte stod rätt till. Naveln var svullen som en halv golfboll. Tänkte, och hoppades att det vag svullnad som skulle ge med sig. Kände också att jag fortfarande kunde trycka tillbaka lite vävnad in i magen så efter fem veckor klampade jag in på kirurgiska polikliniken och bad dem kolla upp naveln eftersom jag anade oråd. Jag fick snabb service, kirurgen kom och kollade inom 15min trots att jag inte hade bokat tid men efter att hon tittar på den två sekunder konstaterade hon att det troligen är vävnadsvätska och att jag ska ha tålamod. Nå, efter 9 månader av tålamod och naveln fortfarande inte ändrat märkbart. Eller jo, ändrat till det sämre med mera värk, speciellt om jag lyfter tungt eller om magen är svullen. Stegade igen in till kir pol och bad om en läkartid och ett par veckor senare, idag, träffade jag kirurgen igen.
Hon tittade på naveln och konstaterade omedelbart att stygnen inte hållit. Jag har fortsättningsvis ett förbaskat bråck och jag har haft det hela tiden. Precis som jag trott sedan stunden jag avlägsnade förbandet.
Det är mycket troligt att det är detta som gör att jag inte gör framsteg i min diastas-rehab trots månader av stenhård, fokuserad träning.
Just nu känner jag mig bara matt och har ingen aning om vad nästa steg blir. Jag är verkligen innerligt trött på detta navelskåderi men jag vill bli av med värken från bråcket och jag vill träna ihop min delning mera. Men jag skulle verkligen inte orka men en ny operation.
Dagens mage. Naveln här i minsta laget. Brukar bli mera svullen om kvällarna elle om jag gjort mcyket fysiskt tunga saker. Minst svullen på morgonen då jag vaknar.
