Frank är borta på arbetsresa hela veckan vilket innebär att jag och Agnes prövar på livet på tumanhand. Hittills har det gått bra men kan redan konstatera att det är en enorm skillnad på att vara ensam med en bebis dygnet runt istället för två som delar ansvaret. Jag lyfter på hatten för alla föräldrar som fixar det själv!
Men som sagt, det har nog gått bra. Idag drog vi till och med iväg till Sello för att shoppa lite. Jag behöver lite smarta amningsplagg och sökte klänningar eller tunikor med knappar framtill. Kom hem med flera basic blusar från polarn och pyret som hade 30% på alla mamma-kläder. Men konstaterade på hemvägen att jag inte har så mycket att kombinera övre delar med ännu eftersom jag inte är en av de nyblivna mammorna som har tappat alla graviditetkilon i ett huj utan har nog en bit kvar tills jag får på mig mina vanliga byxor. Eller, några går på mig men det ser inte riktigt klokt ut vid höftena. För det har jag plötsligt (eller plötsligt och plötsligt...)- höften. I kilon mätt är jag nästan tillbaka på utgångsvikten men dessa kilon är nog fördelade på ett helt nytt sätt. Det känns nog ytters ovant att vara så "mjuk i kanterna". Oh,well nog ska de väl gå på mig förr eller senare, den biten orkar jag inte stressa över MEN irriterande dock att inte äga byxor som ser vettiga ut på mig...
Idag kommer mamma/mormor och avlastar lite på eftermiddagen så då funderar jag passa på att inleda träningen igen eftersom vi ju faktiskt har lyxen att ha ett litet gym i huset till vilket jag ju faktiskt hinner gott och väl fastän Agnes äter stup i kvarten. För även om jag inte stressar över "de mjuka kanterna" så stressar jag lite över att tappa för mycket muskler. Stark och vältränad vill jag gärna vara- men det kan man vara även med mjuka kanter.
