Sov-bloggen uppdaterar

Tre kvällar och två nätter har vi nu kört stenhårt på att verkligen låta Agnes somna själv och inte stanna kvar tills hon somnat. Det är speciellt svårt på natten eftersom man ju själv är så trött och så gärna vill att insomningen ska gå så fort och lätt som möjligt= vi har, fram till nu, suttit bredvid sängen och eventuellt hållit handen på henne tills hon somnat. Har man gått ut har hon blivit super arg och skrikit tills någon av oss gått in igen.
Vi har ännu inte börjat med en regelrätt "Sova hela natten"-kur eftersom vi ju åker på två resor de två inkommande veckorna men vi kör en liten blandning av det jag läst ur Panleys bok och Wahlgrens. I praktiken använder vi av oss av en ramsa som vi alltid säger då hon är lugn och vi går ut ur rummet så att hon ska veta att vi går ut och att hon förknippar det med insomningen. Tanken är att ramsan så småningom ska lugna henne även av att den sägs utan för rummet om hon vaknar till och förhoppningsvis sen inte alls om nätterna. Vi är även noga med att verkligen utstråla självsäker attityd, att nu ska det sovas och det är ingenting att diskutera. Bestämt men lugnt och vänligt.
Alla kvällar har hittills gått över all förväntan och hon har somnat själv inom några minuter (!!!) Första kvällen och idag har jag/Frank gått in en gång vardera och upprepat proceduren, andra natten behövdes den inte upprepas alls utan hon somnade genast efter första gången jag gick ut (utropstecken igen!!!:)). Första natten sprang jag, som väntat, in till henne stup i kvarten men förra natten var den bästa natten vi har haft sedan Agnes föddes! Hon somnade ca 19.40 men sov bara en dryg timme. Hon hade stegring efter dagens 1-års vaccination och fick panadol. Mellan 20.30 och 21.30 var hon ganska orolig, men efter det sov hon fram till kl 1 då hon inte hittade tutten, somnade genast om då hon fick den. Hon var vaken, låt och pratade i två etapper under natten, men hon somnade om helt själv (vilket är extremt ovanligt, hon brukar ALLTID gråta då hon vaknar på natten). Klockan 6.45 vaknade hon och var ledsen. Jag gick in och lade handen på henne och sa ramsan och gick ut varefter hon somnade igen och sov fram till 8.30. I vår bok en lyx-natt.
Nu ska vi ju dock inte ropa hej och tro att vi härefter får sova gott men jag kan ändå inte tro att det bara var ett sammanträffande att hon hade sin bästa natt någonsin i samband med vår nya approach. Vi fortsätter i samma stil och hoppas vi är inne på rätt spår.