Grattis Agnes 2år!

Tänk att vi redan har en 2-åring i huset. Två år låter så lite men kan knappt komma ihåg hur det var innan hon föddes.

 

Agnes är en flicka med en stark vilja och mycket temperament samtidigt som hon är mjuk och känslig. De senaste månaderna har en ny sida kommit fram på ett nytt sätt: trotset. Till viss del hör det säkert ihop med att hon blivit storasyster och förändringen det medför. Delvis beror det ju på åldern.

 

Eftersom jag den senaste tiden skrivit rätt lite om vad som är på gång med Agnes tänkte jag skriva ner lite nu. Mest för att det är så roligt att själv gå tillbaka och läsa.

Sömnen kämpade vi, som bekant, med länge. Efter flytten har sovandet gått bättre och bättre och nu har vi sovit hela nätter i flera månader. Hon läggs för natten kl 20. Ibland somnar hon genast, ibland talar och sjunger hon ett tag före hon somnar. Men ytterst sällan är hon missnöjd eller gnäller utan hon somnar i regel alltid helt utan protester vilket är superskönt. De senaste veckorna har hon sovit ända till klockan 9 (!!). Det gör dagsrutinerna lite knepiga men vi njuter av att få ha sovmorgnar speciellt eftersom Lillebror också sover till ungefär samma tid på morgnarna. Lyxnätter då det kommer till Agnes med andra ord.
På dagen har hon, fram till att hon började sova till kl 9, sovit kring 1,5h kl 12. Denna rutin har nu rubbats och några dagar har hon inte sovit alls medan hon en annan dag sover 2h.

Jag tycker att en tvååring borde äta rätt bra själv. Det gör inte vår tvååring. Hon vill helst bli matad,  om hon ens vill det. Jag tycker att hon nästan åt bättre själv för ett halvår sedan, faktiskt. Jag försöker ha is i magen och hoppas på hon snart inser att det ändå är en bra grej att äta själv.

Inte heller påklädning och avklädning är hon intresserad av. Så så mycket "kan själv" har vi ännu inte här men det lär väl komma.

Vår lilla pottvägrare har nu, den senaste tiden, börjat anse att det nog var en rätt kiva grej det där med pottan ändå. Förhoppningsvis har vi kommit en bra bit på den vägen till sommaren så vi så småningom bara skulle ha ett blöjbarn.

Trotset ja. Egentligen är det väl inte så farligt. Ännu. Det tydligaste är väl att hon i princip alltid springer och gömmer sig då man ska iväg någonstans. Det kan vara iväg ut, iväg till badrummet, iväg till köket för att äta. När hon väl kommer från sitt gömställe brukar det inte vara så mycket protester men att få henne att komma utan att handgripligen ta henne i handen eller lyfta henne kräver en hel del lirkande.
Samma sak kan hon göra då man är någonstans med henne. Hon "rymmer" säger hon själv. Och detta är främsta orsaken till varför jag verkligen skulle vilja hitta ett sätt att få henne att sluta. Det blir helt enkelt farligt då hon kutar iväg i motsatt riktning då man är på stan, nära en väg eller på en parkeringsplats.

Att hantera starka känslor är också nåt som hon just nu helst klart jobbar med. Då saker inte går som hon vill är det inte ovanligt att hon skriker och slänger antingen saker eller sig själv på golvet/marken. Det kan exempelvis handla om alldleles små saker som att en leksak inte går att placera som hon vill utan välter istället för att stå upp. Då kan det vara jus i helvete i några sekunder men för det mesta går det över lika fort. 

 

Böcker och att läsa tycker hon fortsättningsvis mycket om. Mest läser vi tillsammans men ibland tar hon fram böcker och läser själv och det är roligt att lyssna då hon kan böckerna utantill. Ett stort nytt intresse är bokstäver. Hon har plötsligt lärt sig många bokstäver och älskar att peka ut bokstäver på olika ställen, som skyltar då man åker bil, eller etiketter på matpaket etc. 

Ett tag räknade hon mest hela tiden men det har lugnat ner sig nu.

Hon leker mycket rollekar med sina små leksaksdjur. Hon har massor med små hundar av vilka hon har namngett många. Det finns tex Mamma-hunden, Pappa-hunden, Uggle-hunden, Jesus-hunden och Henry-hunden. Djuren i kombination med hennes traktor med släp är en storfavorit. Också duplo och dockhuset är leksaker hon leker med varje dag. Det är spännande att tjuvlyssna på vad dockorna eller djuren gör. Ofta är de på väg till bb eller så är pappan på väg på jobb. Större och mindre händelser bearbetas och gås igenom i lekarna.

Musik och dans är nåt av det bästa som finns enligt Agnes. Som jag även skrivit om tidigare så hittar hon ofta på egna låtar och inte sällan så hänger det ihop en dans med sångerna hon hittar på. Jag anar att vi har många sång och dansuppträdanden framför oss ännu. Det ser vi fram emot.

Hon talar mycket. Mest hela tiden faktiskt. Hon talar i långa meningar och använder massor med ord. Hon talar ofta om sig själv som "du" vilket låter ganska lustigt. Orsaken är förstås att vi och andra säger du till henne.Hon pratar också ofta i frågor, tex "Är du färdig" betyder "Jag är färdig". Jag är överraskad över att hon redan kan tala om känslor. Hon kan bland annat, på eget initiativ, berätta att hon blivit rädd eller ledsen. Att hon kan uttrycka sig så bra verbalt gör ju allt så mycket enklare. Hon gör sig förstådd och vi kan möta hennes behov utan att hon behöver bli frustrerad (eller ja,frustrerad blir hon ju ibland då hon inte får som hon vill men det är en annan historia)

Hon är en jätte fin storasyster och är otroligt omtänksam och kärleksfull med Lillebror. Det har gått mycket över förväntan. Eventuell svartsjuka tar hon ut på oss föräldrar men inte en endaste gång har hon visat svartsjuka direkt riktat mot Lillebror.

 

 

Hon är alldeles underbar vår fina Agnes. Hon har härlig humor och verkligen rolig att umgås med. Jag njuter av att få tillbringa mycket tid med henne och att följa med i hennes utveckling och se hur hon mer och mer blir en alldeles egen individ. Men ibland önskar jag nog att jag kunde stanna tiden för en stund..

 

Grattis vår underbara Agnes! Vi älskar dig.

Gnäll som hjälper

Jag behövde tydligen få gnälla av mig lite för efter att jag skrivit ner inlägget om hur mycket jag saknar Helsingfors så känna allt mycket bättre. Plötsligt ser jag det positiva i allt och har massor med energi. Skönt.