Jag var så nervös att jag svettades då jag steg in hos läkaren idag. Mest nervös för att bli hemskickad utan hjälp.
Men det var en bra läkare. Bra på så vis att hon var ung och kanske lite osäker, tog det säkra före det osäkra. Jag berättade i minsta detalj om mina symptom, drog fram trappsteg och visade, föresviasade olika ljud och knakningar vid olika typer av rörelser-utan att hon bad mig om det :P hehe. Hon skulle först skicka mig till vanlig röntgen. Jag var skeptisk och frågade om det hon misstänker kan vara problemet syns på vanlig röntgen. Hon satt och läste lite om chondromalasi, vilket hon i första hand misstänkte, på nätet och sa: dehär, nä det är nog ingen idé att skicka dig till röntgen after all. Istället fick jag remiss till ortoped som ska utvärdera om jag blir skickad på magnetröntgen. Fårse hur länge denhär processen kommer ta....Nu är bollen i rullning iallafall. Känner mig å ena sidan lättad, å andra sidan mera nervös än nånsin. Är det chondromalasi får jag antagligen aldrig springa igen..... Jag vet inte riktigt vad jag ska hoppas på. Då det gäller knäna känns det somom man har att välja mellan pest eller cholera :P
Nu ska jag sova.
