Förra inlägget blev kanske lite väl dramatiskt eftersom jag inte alls lyfte fram de positiva sidorna med flytten. För de finns ju fortfarande kvar, de positiva. Att vi har möjlighet att bo större (och ändå ha avsevärt mindre lån), ha en egen gård, möjlighet att njuta av villan oftare, bo i en lugnare miljö (ja, jag ser det som en positiv sak även om jag samtidigt saknar pulsen i hfrs), att ha råd att dela på föräldraledigheten och ha råd att inte jobba heltid då barnen är små (jag ser det som att vi köper oss tid med barnen). Och så finns det många fina människor här som jag är glad över att ha möjlighet att träffa mycket oftare än tidigare.
Nog kommer jag hitta min plats så småningom, det är jag säker på. Saknaden efter Helsingfors kommer nog alltid finnas kvar för min del men det är helt okej. Det är inte farligt att sakna.
