Lyckades pricka in Edwins sovande och ätande ganska perfekt inför dagens färgbad och största delen av tiden var han rätt nöjd och glad. Men. Plötsligt blev han sjukt trött och skrek som en galning. Då jag insåg att inget hjälper var det bara att försöka få på alla kläderna så fort som möjligt. Och de gick ju faktiskt rätt fort sist och slutligen men hu vad stressad man blir då barnet skriker hysteriskt. Speciellt då man är ut bland folk. Det känns som att folk stirrar och tycker att man är världens sämsta mamma. Bara att försöka andas, hålla sig lugn och fokuserad. Agnes var superduktig och samarbetsvillig som tur men jag blev ändå alldeles slut.
Jag antar att det var så mycket nya intryck för honom så att han blev trött fortare än vanligt. Hejåhå. Nu sover båda barnen och jag har en mycket välförtjänt kaffe och chokladpaus.
Resten av månaden är Frank ledig just på tisdag förmiddagar så härefter får Agnes åka på färgbad utan lillebror. Bra eftersom hon behöver få göra egna grejer också. Hon tyckt det var skoj och sa "det ska bli jätteroligt att måla i färgbadet" före och efter sa hon " att hon vill gå på mera färgbad". Hon satt som vanligt och målade ännu då alla andra städat undan och var mycket noga med att se till att vi tog hem hennes målning. För den ska hänga på väggen tillsammans med de hon gjorde under hösten. Hennes konstutställning som hon kallar det. Ljuvligt.
