Jag älskar soppor. Gärna puré soppor. Idag blev det dock inte purésoppa utan het bönsoppa. Ja, jag älskar även bönor.
Soppan är gjord på lök, purjolök, tomatkross, lite potatis, morot, vitlök, en hel del chili, lite tomatpuré, buljong och en blandning av de bönor man gillar, idag blev det kidney- och vita bönor, kikärter och haricot verts.
Till soppan åt vi lite bröd med färskost och avocado. Grymt enkelt, gott och dessutom nyttigt. Ja, och relativt billigt också. Eller, soppingredienserna i sig är billiga men avocadon jag promt ville ha på brödet idag var inte i det billigaste laget, men den kan man ju gott skippa- ja, brödet till behövs ju egentligen inte alls utan soppan går riktigt bra att äta helt utan tillbehör.
Nu då jag kommer vara ledig så långe tänkte jag att maten är ett projekt jag ska ta tag i. Då menar jag att jag ska försöka planera god och hälsosam mat för några dagar/ca vecka i taget. Nu finns det faktiskt inga ursäkter! jag kan ju inte precis skylla på att jag inte har tid att planera, handla och laga mat... Och kanske blir jag till och med riktigt inspirerad. Hoppas det!
måndag 7 november 2011
Slut jobbat
Jep, det är det nu för mig. Idag insåg jag att det inte längre är säkert för patienterna att ha mig som fysioterapeut. Har såpass ont i höften och nu också rygg att jag själv inte vågar lova att jag klarar av krävande patienter eller plötsliga, oväntade situationer.
Så jag gick till hvc och väntade mig kanske nån vecka sjukledighet igen, men läkaren tyckte att det låter onödigt att skriva små snuttledigheter och sjukskrev mig, till min förvåning, fram till att moderskapsledigheten börjar.
Inget mera jobb för mig alltså för en lång tid framöver. Det känns knasigt. Konstigt. Ganska sorgligt faktiskt. Speciellt sorgligt då jag vet att jag antagligen inte kommer jobba med mina nuvarande kolleger igen. Tudelat känns det. För samtidigt som det känns jätte tråkigt att det nu är slut för mig på det nuvarande jobbet så känns det som att det nog är vettigt att sluta nu. Kroppen säger ju helt klart stopp.
Nu är jag alltså ledig fram till att lillknodden kommer, Drygt 10 veckor! det känns hur konstigt som helst.
Så jag gick till hvc och väntade mig kanske nån vecka sjukledighet igen, men läkaren tyckte att det låter onödigt att skriva små snuttledigheter och sjukskrev mig, till min förvåning, fram till att moderskapsledigheten börjar.
Inget mera jobb för mig alltså för en lång tid framöver. Det känns knasigt. Konstigt. Ganska sorgligt faktiskt. Speciellt sorgligt då jag vet att jag antagligen inte kommer jobba med mina nuvarande kolleger igen. Tudelat känns det. För samtidigt som det känns jätte tråkigt att det nu är slut för mig på det nuvarande jobbet så känns det som att det nog är vettigt att sluta nu. Kroppen säger ju helt klart stopp.
Nu är jag alltså ledig fram till att lillknodden kommer, Drygt 10 veckor! det känns hur konstigt som helst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)