Ja, så kan det gå. Jag som ännu för 10år sedan sa att jag inte skulle gifta mig. Och inte ville jag ha barn heller. Nu har jag varit lyckligt gift i 2 år och går och bär på ett litet hjärta. Jag har minsann förändrats en hel del. Lycklig är jag över att vara precis där jag är just nu.
Det känns skönt att den lilla hemligheten inte längre är en hemlighet. Nu kan jag berätta varför jag är grymt trött, varför jag ser grön ut i ansiktet, varför det ser ut som att jag skaffat mig en liten ölmage. Och varför jag varit så tyst här. Den senaste tiden, sedan vecka 5 ungefär har jag mått riktigt illa. Varje dag, från morgon till kväll mer eller mindre konstant. Dessutom grymt trött. Nästan som att vara bakis i 1,5 månad.
Så, mitt liv har bestått av att orka ge all min energi under arbetsdagen, göra ett bra jobb (vilket jag tydligen har fixat ganska bra eftersom mina arbetskompisar inte anat någonting) och sen kommit hem och stupat. Många dagar har jag sovit 2timmar då jag kommit hem, vaknat för nån timme och sen sovit för natten. Inte så mycket att blogga om med andra ord.
Nu har jag äntligen börjat bli en liten aning piggare men illamåendet håller i sig även om jag nu får lite mera "pauser" och intensiteten har avtagit en del.
Att få se det lilla knyttet sprattla, hjärtat slå gav mycket ork och energi.
...fast jag hoppas nog jag får börja må lite bättre i god tid före januari iallafall.
