fredag 15 juli 2016

Diastasrehab, tredje träffen


Idag träffade jag fysioterapeuten för tredje gången. Delningen hade minskat en aning och även blivit grundare. Tyvärr glömde jag fota exakta måtten på delningens förändring och jag satt inte de exakta siffrorna på minne. Så det går nog framåt men rätt långsamt.
Jag har under de senaste par månaderna jobbat hårt med att träna upp bäckenbottenmuskulaturens styrka och uthållighet (jag har nog aktivt tränat bäckenbotten ända sedan graviditeten med Agnes men senaste månaderna verkligen målmedvetet och intensivt enligt specifikt schema) och aktiveringen kollades med ultraljud. Bäckenbotten utsätts för enorm påfrestning då buktrycket stiger som tex då man lyfter tungt eller gör en crunch. Med hjälp av ul kunde vi konstatera att min bäckenbotten inte riktigt orkade hålla emot det tryck som bildas då man gör en liten crunch, utan gav efter en aning mot slutet. Mycket tankeväckande för mig med tanke på hur mycket jag ändå har tänat bäckenbotten. Var givande och motiverande att konkret, visuellt se vad som händer/borde hända med bäckenbotten. Bäckenbottenträningen fortsätter alltså (livet ut) och kommer härefter också att varieras lite mera.
Fick en hel del nya övningar för att få delningen att förhoppningsvis minska diastasen men också övningar för att slappna av. Har ganska överaktiva muskler kring revben, vilket gör att de (revbenen) spretar ut och troligen påverkar delningen negativt. Övning för fascia release av överaktiva nedre magmuskler (borde egentligen gå till nån som kunde behandla mina fascior några gånger men börjar iallafall med självhjälp,  egna övningar med boll, och ser sen om nån inom detta kunnig kollega finns i närheten). Jag fick lov att göra mera övningar på gym, mera benträningen tex vilket är roligt. Bakåtböjningar och plankor är fortfarande "förbjudet" vilket innebär att yogan fortfarande är on hold.

Lite trist var att vi kunde konstatera att det nog, trots allt, verkar vara nåt knas med mitt navelbråck. Vilket jag anat ända från början. Det ÄR nåt annat än vävnadsvätska som putar ut (troligen alltså fortfarande ett litet bråck). Jag ska kontakta kirurgin och be dem kolla upp saken. Igen. Men jag har ju absolut ingen lust att göra flera ingrep på grund av detta. 
Jag kommer att tejpa naveln med kinesiotejp en del framöver för att ge bråcket stöd vid vissa övningar.

Känner mig otroligt tudelad för tillfället. Å ena sidan är jag motiverad och tycker att det ska bli roligt att sätta igång med de nya övningarna som jag fick. Samtidigt är jag SÅ trött på detta. Speciellt eftersom det verkar som att det förbaskade navelbråcket aldrig blev fixat ordentligt. Trött på att sätta enormt mycket tid, pengar och energi på nåt som kanske aldrig blir bra. För första gången känns det faktiskt som jag har lust att ge upp. Men ge upp är inget alternativ. 

söndag 10 juli 2016

Inredningsinspiration

Jag har fått inredningsfnatt. Plötsligt har jag massor av projekt jag genast vill få fixade här hemma. Jag ska sy (!! Jag kan inte sy)  fyra gardiner. Jag har köpt ett tyg till hjälpköket, till barnens sovrum blir det gula finlayson elefanter, till lekrummet gärna Marimekkos räsymatto alternativt en lite billigare variant från Spira. En tillfällig lösning till gästrummet tror jag det blir samma elefanter från finlayson men gråa bara för att jag älskar just det mönstret och den färgen men tycker barnen ska få lite roligare (gul, vilket även är Edwins absoluta favoritfärg). Om jag hittar på nåt annat i gästrummet funkar ju gråa elefanterna ju sedan att byta med för att då variation i de andra rummen eftersom modellen kommer bli identiska, enkla kappor.

För att gardinerna ska funka i barnens sovrum måste vi äntligen måla om, måla bort ränderna på väggarna som jag har tänkt göra i tre år nu men aldrig kommit till skott.

Sen behöver vi en skohylla som även kan användas som bänk. Ikeas gamla hemnes, som inte finns till försäljning längre, har jag resultatlöst sökt länge...
Jag ska riva ut bänken i hjälpköket och fixa en skänk/bord (tänk skänk med en rad öppen förvaring högst men tomt space nertill så att en skohylla kan placeras under....) Den perfekta skänken/bordet har jag dock ej hittat ännu. Borde väl bli snickare för satt förverkliga mina visioner.

Till gästrummet söker jag också en utdragbar säng i 60-tals stil. Gärna med förvaringslåda under. Har en på lut.
I vardagsrummet tycker jag vi behöver en liten 50-tals inspirerad skänk. Helst enkelt för att det skulle passa bra. Håller ögonen öppna.
Det är roligt men utmanade och tidskrävande att söka möbler och inredning second hand. Extra belönande då man hittar det man söker. 

Det är väl de största sakerna jag funderar på. Sen finns lite annat smått och gott jag gärna skulle fixa. Och även större saker som att bygga helvägg klädskåp i sovrum och totalrenovera båda badrummen. Men det tar vi nån gång i framtiden. Och ja, så hade jag tänkt bygga en lounge ute på terrassen men tror vi fixar det nästa sommar..

Om ja inte visste bättre skulle jag tro att jag boar. Det gör jag inte i ordets rätta bemärkelse. Ska återkomma med bildbevis efterhand jag ror i land delar av min projekt.


måndag 16 maj 2016

Diastasrehab, andra träffen.

Hej från tåget! Det är tydligen min nya grej, bloggar numera endast då jag åker tåg.

Jag har precis träffat min fysioterapeut för andra gången. Jag har alltså gjort mina övningar fyra gånger om dagen de senaste sex veckorna. Övningarna jag har gjort är att hitta och träna rätt aktivering av bäckenbotten och djupa magmusklerna. Hitta rätt aktivering för att skapa spänning i bukhinnan och magmusklerna verkligen glider i rätt riktning, mot mitten.  Ett par övningar för att öppna bröstkorgen har jag dessutom gjort samt och aktivt jobba på mina "problem" med hållningen så ofta jag bara kommit ihåg för att så småningom lära kroppen en bra hållning som det normala. Det har nästan varit det svåraste, hållningen, för det glömmer jag bort så lätt. Att göra konkreta övningar x-antal gånger per dag har varit den lätta biten.
Att lämna bort all annan träning, förutom några lätta länkar nu som då, har gått relativt bra. Visst saknar jag träningen men jag har försökt psyka mig stenhårt till att inte tänka och fokusera på vad jag inte får göra utan istället tänka på varför jag gör der jag gör och målmedvetet hålla sikte på vad jag ska göra för att nå mitt mål. Men visst har jag haft några riktigt jobbiga dagar då jag verkligen saknat uteträningspassen och yogan och undrat vad jag riktigt sysslar med. Åter igen har det blivit så tydligt hur viktig träningen är för mitt mentala välmående, bibehålla balansen och hur mycket positiv energi och ork den ger mig.

De senaste två veckorna har jag blivit mera och mera nervös över hur rehabiliteringen och läkningen framskrider eller i värsta fall inte framskrider. Har funderat över vad jag ska göra om det inte går framåt. Samtidigt har jag märkt att bukhinnans elasticitet och motstånd har ändrat en del. Delningen är inte lika djup längre. Skillnad på bredden har jag inte riktigt kunnat avgöra. Det är svårt att mäta själv och dessutom är jag ju så skicklig på på lura bredden att verka mindre än vad den i själva verket är.

Vad sa fysioterapeuten då? Hon sa att det gått framåt! Mycket! Precis som jag själv märkt är bukhinnans elasticitet mycket bättre, finns avsevärt mera motstånd. Delningen har minskat med hälftens bredd som bäst! Där min delning var som bredast senast var den hela 4,2cm (!) nu var delningen på samma ställe 2,1cm. Ni anar inte vilken vinst och vilken lättnad det är att allt jobb ger resultat och jag är på rätt spår. 

Bilden visar förändringen i delningen bred på tre olika ställen. Bokstäverna till vänster betyder Y- uppe, N- navel, A- nere. Bokstäverna upptill betyder A- vid aktivering, R- avslappnat tillstånd. Skillnaden är stor som ni ser. Minsta förändringen (förutom under naveln där siffrorna var inom normala redan vid första tillfället) har skett vid naveln under aktivering, endast 0,9cm minskning, men så är det det området där förändringen oftast sker långsammast. 


Nu fick jag nya lite svårare övningar vilka jag ska göra en gång om dagen. En hel del fokus kommer att vara på uthållighetsträning av bäckenbotten och jag har tydliga målsättningar för vad jag bör och ska klara av innan nösta träff. Jag ska  förstås också fortsätta att aktivt jobba på hållningen. Dessutom får jag nu börja med lite "vanlig" styrketräning!! Främst övningar i stående där jag har full kontroll av magens aktivering. Det betyder med andra ord att jag kan träna massor med axlar och armar hemma. Jag funderar också på om jag borde bli medlem i gym för att kunna göra en del benträningen i maskin...utan vikter kan jag i och för sig göra en del hemma också. 

Nästa träff med fysioterapeuten blir om två månader. Motivationen är åter på topp och jag ser fram emot att komma igång med nya övningar och nytt upplägg.




onsdag 6 april 2016

Inte min egen. Ännu.

Nu fick jag lite agnst över att jag rackade ner på hur min navel ser ut nu. En navel kan väl vara lika fin och bra oavsett om det är ett litet hål eller putar ut. Navlar kommer säkert i alla möjliga former, precis som allt annat. Jag har aldrig haft en djup navel utan en grund. Fram till före graviditeterna. Men att nu ha en som putar ut känns ovant, som att den inte riktigt är min egen. Jag får jobba på att få den att kännas som min och sluta tycka illa om den bara för att den ar ovan och "annorlunda". 

Delningen och omstart

Nu sitter jag på tåget igen efter ett par intensiva dagar i Helsingfors. Den främsta orsaken för mitt besök var alltså att träffa en fysioterapeut som är specialiserad på bland annat magmuskleldelning.

Hon bekräftade egentligen min egen tanke gällande delningen, bredd och djup. Som bredast är det lite ovanför naveln där den mättes till 4cm. Som "normalt"/ok räknas en bredd på max 2cm. Bindvävnaden  i området där delningen är (ovanför naveln en bit uppåt) är klart uttöjd och har inte återfått närapå en normal spänst vilket ger delningen ett rätt ordentligt djup. Jag upplever dock själv att djupet klart minskat de senaste par åren. Minns tydligt hur det nästan kändes som att magen var nästintill bottenlös ca 6månader efter Edwin fötts. 
Ingen delning under naveln.
Det var grymt intressant att följa med hur hon undersökte. Hon använde även ultraljud för att få en mera exakt uppfattning om hur musklerna jobbar och delningen ser ut då de ör avslappnade och då de är aktiva. Med ultraljud såg man också tydligt hur bindvävnaden var tunn och slapp i jämförelse med bindväven högre upp där den är normal. Super intressant!

Fysioterapeuten tyckte att det absolut finns möjlighet till rehabilitering. Det är självklart omöjligt att säga hur mycket det ännu går att minska delningen, det får tiden och hårt jobb utvisa. Nu börjar jag från "början" igen. Det betyder i praktiken nu att jag skippar all tung styrketräning och yoga. Yoga funkar dåligt med tanke på främst alla plankpositioner och bakåtböjningar man gör. Bakåtböjningar ska tydligen vara ett effektivt sätt att upprätthålla en delning. Jogging tyckte hon ändå att var ok för min del eftersom jag har bra kontroll på och starkt bäckenbotten. 
Jag fick några övningar jag ska göra 4gånger om dagen, fem dagar i veckan, som fokuserar på att hitta, aktivera, och träna bäckenbotten och djupa muskler utan att koppla på ytliga. Det är ju precis det jag sysslat med i två år redan men me hjälp av fyiotepaeutens facilitering och lite nya tips gällande hur jag ska tänka hittade jag rätt aktivering ännu bättre. Utöver det ska jag jobba på hållningen. I mitt fall jobba mera på att få mera tyngd vid roten av stortån, korrigera höftens rotation framåt, slappna av bröstkorgen och få mina inåtroterade axlar bakåt och öppna bröstkorgen. Fick ett även ett par övningar för att förbättra hållningen. 

Jag hoppas verkligen på resultat men ändå kan jag inte låta bli att oroa mig över att jag ändå känner att jag gjort väldigt mycket rätt de senaste par åren. Kanske blir det inte bättre än såhär? Samtidigt tänker jag att jag gott och väl kan ha tränat alldeles för tungt och hårt på sidan av rehaben vilket gjort att resultatet av rehabiliteringen uteblivit. Plusminusnoll helt enkelt. Nå, det lär visa sig. Om sex veckor ska jag  träffa henne igen och utvärdera framgång och planera framåt. 

tisdag 5 april 2016

Dagens magbild

Jag utlovade ju en bild på magen redan igår men jag är ju som bekant inte så bra på att hålla mina löften gällande bloggen. Jag fortsatte men den dåliga vanan i och med att jag helt enkelt glömde bort det. Men NU hörni, före jag drar iväg på lite shopping i Sello, bjuder jag på dagen bild på mi vackra putnavel och som bonus får ni även se halva mitt ansikte. Håll till godo (hehe).


Även om bilden är av dålig kvalitet och längre ifrån så är det tydligt att naveln egentligen inte förändrats alls de senaste månaderna. Efter gårdagens besök verkar det iallafall som att bråcket nog ändå är ok och jag bara får lära mig att leva med en konstant putnavel. Kanske lär jag mig tycka om den också.... (Bra terapi det här med att visa upp delar av kroppen jag milt sagt inte är så förtjust i) Huvudsaken är att bråcket är fixat som det ska. 

Besöket hos fysioterapeuten gällande magmuskeldelningen var för övrigt mycket intessant. Återkommer till det imorgon då jag sitter på tåget hem. Jag lovar!

söndag 3 april 2016

Sista försöket

Som bäst sitter jag på tåget till Helsingfors. Imorgon ska jag träffa en specialist gällande min magmuskeldelning. Jag är så otroligt trött på att jobba på med all denna rehabilitering utan att nånting händer. I ett och ett halft år har jag jobbat svinhårt för att få ihop delningen. Utan resultat. Jag ser det här som min sista chans nu. Om hon säger att det finns möjlighet att få ihop diastasen ännu så går jag all in en sista gång och rehab-tränar mig tokig ett tag till. Sen ger jag upp.
Jag är helt förberedd på att jag kommer at vara tvungen att skippa i princip all annan träning ett bra tag framöver. Det känns isåfall tungt och trist men jag är redo att pausa all annan träning för att ge detta ett ordentligt sista försök nu.
Då jag ändå är på gång med att flasha min mage kan jag ju fortsätta att visa er en bild där delningen syns rätt bra. Varsågoda. Håll tummarna för att den inte ser ut såhär om några månader.