måndag 21 maj 2018

Sköna men tunga maj.


Maj kom men en fantastisk surprise sommar men också överraskande pollenallergi för Edwin. Förra veckan var han hemma från dagis eftersom han hade så jobbigt med kliande ögon, rinnande ögon och allmänt risigt mående. Dessutom har nätterna varit väldigt oroliga med många extra uppvak. Jag vaknar normalt flera gånger varje natt och har tyckt mig orka förvånanvärt bra men efter denna dryga vecka med ytterligare uppvak om nätterna känner jag verkligen av att jag inte har några energireserver alls att ta av utan blir riktigt trött och sliten.
Jag tog barnen till öppna dagklubbens vårfest idag. Jag brukar gilla att småprata med bekanta och nya bekantskaper men idag var jag bara så otroligt trött att jag knappt orkade försöka konversera överhuvudtaget. Det kändes väldigt olikt mig men samtidigt bekant känsla från tider då jag sovit som minst. Tanken är slöare, jag har svårt att hitta ord och tappar röda tråden i konversationer. Minner och tålamodet klart sämre. Vi hoppas på bättre nätter och återhämtning snart.

Min fina lilla pollenallergiker.

söndag 20 maj 2018

Vidar 10-månader


Jag har varit irriterande usel på att skriva om Vidars utveckling. Tråkigt eftersom det är så roligt att gå tillbaka och kunna kolla upp när vad hände. 
Nu blir det iallafall en lite sen 10-månaders uppdatering gällande vad som händer. Och OJ vad det händer nu på alla plan! Han blev alltså 10månader 1:e maj och väger nu 9810gram och är 73,5cm lång. 

Vidar har ju inte varit den som haft särskilt bråttom att ta sig framåt. Dra sig framåt började han vid 8månader och det gör han till största del fortfarande men sedan ett par veckor tillbaka tränar han flitigt krypställning och kryper också några steg ibland. Den senaste dryga veckan har han börjat ta sig uppåt på knäna och upp och stå med stöd. Han faller hejvilt men det bryr han sig för det mesta inte så mycket om.

Vidar övar väldigt mycket på att formulera ord. Mamma är det ord han tydligt sagt sedan han var ungefär 8månader, pappa ungefär 9 månader. Delar av ord som han tydligt kopplar ihop med rätt objekt är lampa (-pa), ballong (-ba), hjärta (-ta), katt (-ka), Cafu kallar han för Boh. Dessutom babblar han överlag väldigt mycket. 

Sover gör han i regel två gånger om dagen, ca mellan 40min och 1,5h per gång. Alltid i vagnen. De senaste dagarna då det har varit så underbart varmt har det dock varit besvärligt att få honom sova eftermiddagsluren och tagit ett par timmar att få honom sova en liten, men nödvändig, stund. 
På nätterna äter han fortfarande mellan två och fem gånger. För det mesta har jag inte riktigt koll på hur många gånger han ätit eftersom han sover som en liten igel vid mig. Känner att det börjar bli dags att göra nåt åt sovarrangemangen men orkar inte riktigt nu. Nattningarna borde vi också ta itu med eftersom de har börjat dra ut så mycket på tiden. Fram till nu har jag ammat honom i sängen och sedan har han somnar rätt fort bredvid mig men nu har han kommit in i perioden då man ska öva på en massa färdigheter innan det går att sova. Han kryper, gungar, står tills han blir övertrött och gnäller och gråter. Jag har sänkt bottnen på spjälsängen så att han ska kunna börja greja där på egen hand om kvällarna utan mitt sällskap  och förhoppningsvis sova delar av natten där.

Äter gör han fem gånger om dagen, morgonmål, lunch, mellanmål, middag och kvällsgröt. Han är rätt kräsen med både smak och konsistens. Det man matar honom med ska helst vara helt slätt. Han plockar i sig ganska dåligt, sitter mest och grejar med maten, men små brödbitar äter han oftast gärna. Jag ammar honom oftat ett par gånger utöver de gånger han äter på natten. Är vi på språng så är det dock i regel omöjligt att amma honom eftersom han inte kan koncentrera sig alls på andra ställen än hemma. Helst i egen säng. Höger bröst har han ratat helt de senaste månaderna så jag ser knasigt osymmetrisk ut. Amma planerar jag fortsätta med så länge Vidar är intresserad och jag känner att jag vill. Med förutsättningen att han inte börjar bita mig mera. Han har två små tänder som han testat att bita med några gånger och om det fortsätter kommer amningen avsluta rätt fort. 

Vidar är just nu en glad och oftast nöjd liten typ. Han är orädd, aktiv och nyfiken, vill konstant röra på sig och upptäcka både sin rörelseförmåga och omgivningen. Han tycker speciellt mycket om djur. Vidar och Cafu är fina vänner och leker ofta tillsammans. Vidar älskar också att försöka hänga med i syskonens upptåg, vilket tills vidare är rätt utmanade men de har alla ganska bra tålamod med varandra.

 Vi är inne i en väldigt rolig period för oss alla men också ganska krävande för oss vuxna eftersom Vidar kräver att man har stenkoll på vad han gör, sätter i munnen, petar med fingrarna, stiger upp etc. Det är ytterligare snäppet svårare att få händerna att räcka till allt de borde. Effektiv övning för mig att lära mig att ignorera kaos. 

På grund av okända problem lyckas jag inte ladda upp bilder i inlägget. Kommer i efterhand.







måndag 7 maj 2018

Vårens projekt


Äntligen är våren här riktigt ordentligt. Jag älskar det! Vi är ute nästan hela tiden. Innan pyjamasen ens har åkt av om morgnarna har Agens och Edwin till och med ofta hunnit fråga "nääär kan vi gå ut??". Mycket tacksamt efter en lång vinter vilken inneburit en fight med barnen nästintill varje gång vi skulle ut.

Våren har gett mig en ordentlig  energiboost och har har en hel del hemma-projekt på gång. Jag är absolut ingen trädgårdsfantast, snarate tvärtom , men ha otroligt nog börjat njuta en del av att fixa på gården. Särskilt skönt är det då barnen är så otroligt nöjda och oftast underhåller sig själva i timtal samtidigt som jag pysslar med mitt, så länge bebisen tillåter.

Jag har inlett ett projekt som innebär att gräva upp gamla, fula ölandstokar vilka vi nu några år försökt ge första hjälp men är fula som stryk och dessutom är området runtomkring alldeles omöjligt att hålla snyggt eftersom den gamla plasten och bark numera släpper igenom hur mycket ogräs som helst. Jag hatar att rensa ogräs. Jag tycker det är totalt bortkastad tid men samtidigt tål jag inte se på det. Förenkla gården är min strategi så jag tänker  vi tar bort skräpet och fixar gräsmatta istället. Hur svårt kan det vara? Nå, kanske inte jättesvårt men som vanligt ett större projekt än jag räknade med från början. Och vilken träningsvärk man får av att dra bort skyddsplast med en decimeter av rotsystem som vuxit till sig under 10års tid! Win-win.  Nåväl, då detta projekt är färdigt efter lite mera mylla, kalkande, gödslande och sådd av gräs så borde vi inleda projektet måla huset. Alternativt först gräva upp 17 ölandstokar till och utföra samma procedur som ovan, plus lite till.  Ja, och så ska vi förstås odla lite i pallkragarna och beskära litet mera, enorma, buskar. Vem är jag? Jag som ju INTE skulle ha en stor gård eftersom jag inte vill sätta tid på trädgårdsarbete. Aldrig hade jag väl trott att det kunde vara så tillfredställande att gräva upp buskar och beskära träd och buskar. Men samtidigt kanske det inte alls är så konstigt. Man får tydliga, synliga reaultat omedelbart vilket jag gillar.

Inomhus började jag, efter 4 år ca funderande, slipa väggen i barnens sovrum men längre kom jag inte innan vädret blev ljuvligt och vi bara vill vara ute hela tiden. Svala, regniga dagar ska det målas och dessutom har jag lovat ungarna en högsäng...

Jag njuter av energin och inspirationen så länge den varar och hoppas den varar tills vi rott projekten i land så det inte slutar med en massa  halvfärdiga jobb och ingen energi.


tisdag 24 april 2018

En alldeles vanlig, fantastisk dag.

Jag vet inte om det har kommit med åldern, att jag blivit så väldigt mycket bättre på att uppskatta små saker i livet. Jag har verkligen blivit så otroligt mycket bättre på att njuta och ta till vara på vanlig vardag. Det behövs inga konstigheter för att jag ska känna mig nöjd. 
Idag har vi haft en alldeles vanlig hemmadag, jag och barnen. Eller alldeles vanlig var den kanske inte eftersom alla var ovanligt harmoniska och nöjda. Eftersom alla sov längre än normalt missade vi förmiddagens planer och hängde hemma precis hela dagen. Barnen har lekt, lekt och lekt. Vi gick, på barnens begäran ("snälla mamma kan vi gå ut! " what!?) ut en stund i regnet och de cyklade fram och tillbaka på vår lilla väg i oändlighet. Eller tills Vidar vaknade hungrig och jag var tvungen att gå in. Edwin lärde sig cykla för nån vecka sedan och nu cyklar han som om han aldrig gjort annat. Agnes lärde sig cykla förra sommaren och har fått kämpa mycket hårdare för att hitta kontroll och för att lära sig starta själv men nu äntligen behöver hon ingen hjälp och har hittat cykelglädjen. Jag ser fram emot alla små cykelutflykter vi kan göra i sommar.
Agnes och Edwin har haft en lång period då de lekt väldigt bra tillsammans. Om de får leka ostört så kan de oftast leka i timtal utan att man överhuvudtaget behöver ingripa i konflikter. Det är så otroligt tacksamt och skönt. Nu har de också börjat ta med Vidar i lekarna. Även om de alla tre förstås inte leker så långa stunder tillsammans så känns det otroligt att det redan leker på tremis. 


            

"Du är min bästa vän Edwin" ,"Jag älskar Vidar och jag blir så lycklig då han skrattar". Dagens största besvikelse var insikten att de inte kan gifta sig med varandra. 


fredag 2 mars 2018

Rök och dramatik


För en veck sedan, natten mellan fredag och lördag, väckte Frank mig nån gång mellan 03 och 04 och sa att det luktar rök. Eller väckte och väckte. Jag var halvt vaken och i färd med att amma Vidar då han kom in men tydligen var jag antingen så trött och halvsov eller så var jag redan så påverkad av kolmonoxiden att jag inte reagerat på lukten innan Frank dök upp. Skrämmande att jag inte reagerat för när jag vaknade till ordentligt märkte jag att det luktade rejält. Efter en stunds funderande insåg vi att vi ju måste ut! Tack och lov bor min syster på andra sidan vägen så vi rullade in barnen i deras täcken och sprang över med dem till grannhuset. Det var ju kallare än minus 20 grader så vi var tacksamma över att kunna springa raka vägen in och inte behöva rusa runt i grannskapet.

Orsaken till röken var att en liten jävel i kakelugnen hade återuppstått och börjat osa efter att spjället stängts. Vi har många brandvarnare men ingen hade varnat. Vad som hade hänt om Edwin inte hade haft ljud på natten och väckt Frank vill jag helst inte tänka på men jag har minsann funderat på varje alternativt scenario. Den senaste veckan har varit en riktigt dödsvecka i mitt huvud. Efter att vi dragit ut alla textiler ut huset, städat och torkat och tvättat för att få bort röklukt var det riktigt jobbigt att bädda alla små sängar igen och gå igenom alla tankar gällande hur det skulle ha kunnat gå. Om barnet till den säng jag bäddade inte skulle ha vaknat igen. Eller ingen av oss. Eller bara det. 
Hu. Nu är tacksamheten stor över att vi alla mår bra. Åter igen blev vi alldeles för medvetna om hur skört livet är.

Härefter kommer spjället aldrig att stängas helt till natten. Och ja, vi skaffade och skruvade upp en kolmonoxidvarnare innan vi sov den första natten i vårt jus igen. 


torsdag 8 februari 2018

Småbarnsmammans träningsrutiner


Jag läste precis Lina Björksjogs tips om hur man kan träna även med bebis och det slog mig (igen) hur dåliga träningsrutiner jag har nu och hur väldigt mycket svårare det känns att få till träningen efter tredje barnet än med de två första. En uppenbar anledning är förstås att det är väldigt fullt upp med tre barn. Alla behöver få sina behov tillgodosedda och dessutom behöver huset hållas i skick, maten handlas och lagas, hunden rastas och aktiveras. Livet ni vet. Jag själv och parförhållandet kommer alltid sist, tyvärr, trots att jag vet att jag själv och parförhållandet är grunden som måste fungera för att resten ska hålla i längden. 
Men. Nu har jag inlett ett projekt för att åtminstone få in mera vardagsmotion vilket i sin tur brukar ge inspiration till att ta flera korta stunder för mera träning. Så brukar det vara för mig, ju mera jag rör på mig och är aktiv desto mera ork och inspiration får jag att träna mera. En positiv spiral som tyvärr också fungerar i motsatt riktning. Konkret innebär mitt projekt att jag alltid, de tre dagar stora barnen är på dagis, ska promenera en rask promenad då Vidar sover första gången. Och därutöver ska jag göra minst solhälsningarna och några rörlighetsövningar för höft och bröstrygg samt några specifika diastas rehab övningar. Min hållning är inte den bästa efter graviditet och av amning och mycket bärande så övningarna jag väljer är specifikt tänkta att bättra på den saken.  Det är min dagliga rutin. Nästa steg blir att få in styrka två, tre gånger i veckan och gärna nåt längre yogapass men jag har bestämt att skynda långsamt och köra in den nya rutinen först och inte försöka mig på för mycket på en gång.
Hur ska jag plötsligt hinna med detta då om jag har upplevt att jag inte hunnit hittills? Jag kommer att aktivt försöka att plocka mindre. Detta eviga plockande alltså. Jag ska försöka lära mig att stå ut mera mera rådd och inte plocka konstant eftersom det ändå är råddigt igen efter en alldeles liten stund. Planera maten bättre för att spara tid på matinköp och -lagning. Minimera slösurfande.  När jag är trött och behöver en paus tenderar jag lätt att slösurfa och vips har en hel massa tid under dagen gått åt till att jag har kollat onödiga saker stup i kvarten. 



För ett par veckor sedan aktiverades mitt gymmedlemsskap efter att jag pausat det sedan slutet av graviditeten. Idag kom jag äntligen över den höga tröskeln och tog nog dit. Det kändes otigt att ta mig dit och sjuka passet var faktiskt också ganska segt. Fokuserade på bas övningar med rätt låga vikter för att komma igång lugnt. Min målsättning är att så småningom träna på gymet minst två gånger i veckan. Får jag inte in den rutinen och kommer upp i det inom ett par månader måste jag fundera om jag säger upp mitt medlemsskap och satsar helt på styrketräning hemma vilket sparar en hel del tid och kan göras med barn hemma. Däremot garanteras ju inte att träningen alltid blir så fokuserad och effektiv då den utförs hemma med barn. Får se hur det går och hur det börjar kännas. 

måndag 15 januari 2018

Halvårs Vidar

Vidar blev 6 månader för några dagar sedan. Sex både tunga och härliga månader. Vi kör en genomgång om vad som händer just nu.

Vidar är fortfarande en typ som helst vill vara i famnen. På golvet trivs han bara korta stunder men i sitter och newborn setet trivs han ibland lite längre. Vi har också invigt matstol för en dryg vecka sedan och han sitter nu rätt stabilt i den vilket underlättar matandes en hel del. Bärsele är också i användning mycket då jag är ensam och vill få någonting gjort.
Eftersom han inte tränar på golvet så långa stunder i taget så har det inte hänt så stora framsteg grovmotoriskt. Han svänger sig alltid genast från rygg till mage då man lägger ner honom och vill endast vara på mage. Han vrider sig som klockan och tränar på att lyfta upp rumpan högt och så backar han ibland bakåt. Jag tycker att det är ganska skönt att han knappt rör sig någonstans ännu utan njuter av lugnet före stormen eftersom jag vet att jag kommer att behöva ha stenkoll på honom på ett helt annat sätt då han börjar ta sig framåt och sätter alla småsaker han hittar i munnen.

Smakportioner har han fått en gång om dagen i ca en månads tid. Fram till den senaste knappa veckan  ätit minimala mängder, ett par teskedar har kanske gått ner, men verkar nu ha fattat grejen och äter nu mängdmässigt kring två iskuber åt gången. Den här veckan har han fått gröt på eftermiddagen förutom förmiddagsgrönsakerna.
Jag skulle själv helst mest bara amma honom för att slippa matklottet men nog är det ju hög tid för honom att få lite mera varierad mat.
Precis som med de andra barnen barn jag tänkt introducera plockmat tidigt. Ännu har han inte fått äta nånting annat än majsbåge själv men så fort han verkar få lite bättre koll på lite grövre konsistenser i munnen så ska vi testa. Han visar stort intresse av att äta själv, ska absolut ta tag i skeden och föra till munnen, och tycker om att sitta och äta majsbågar även om den dåliga finmotoriken gör honom ganska frustrerad. Men just finmotoriken lär ju utvecklas då han får träna mera. Pipmugg introducerades denna vecka och han älskar att dricka ur den! Vi kör samma favorit som med de andra, Nuks pipmugg med mjuk antidrip-pip, vilken alla tre barn gillat. Vi hoppas således helt över tuttflaska även med Vidar.

Sömnen då. Vi har äntligen en rutin gällande dagsvilorna. Lite beroende på när Vidar vaknar, han orkar vara vaken kring 2h förutom sista vakenpasset då han är vaken mellan 3 och 4h, sover han första gången kl 10 och andra gången nån gång mellan 14 och 15. Båda sovstunderna är ca 2h långa och just nu sover han otroligt bra oftast utan att man behöver vagna honom alls. Natt borde det bli mellan 19 och 20 men kvällarna har blivit problematiska. De senaste kvällarna har han vaknat efter 40minuter och är omöjlig att få att somna om. Han har tagit en tredje vila och tycker han ska vara vaken lite till, vilket han ändå inte orkar och kvällen slutar med mycket gnäll och gråt innan han till slut somnat för natten vid 23-tiden. Troligen behöver vi få in en riktigt kort sovstund till under eftermiddagen och ska testa om det kunde vara lösningen på problemet.
På natten vaknar han ofta, mellan två timmars mellanrum eller oftare. Ibland vill han ha mat men ofta är han bara missnöjd och gnäller ett tag innan han somnar om. Så beträffande insomningen på kvällen och nattsömnen finns rum för förbättring. Vi jobbar vidare på det.

Vidar älskar att se på sina syskon och få vara med på ett hörn i deras lekar. Eller ännu hellre mitt i. Han tycker också att Cafu är rolig och intressant. Att kasta boll/leksak med hunden är en tacksam lek. Pappa, Frank är en storfavorit. Vidar är en riktig pappas pojke just nu som älskar det mesta pappa hittar på. Frank har redan börjat inkludera Vidar i matlagningen, låter honom sitta brevid i sin stol och dofta på ingredienser och berättar för honom vad som händer. Vidar har ett förvånansvärt långt tålamod då det gäller att läsa böcker. Till mkn stora glädje förstås eftersom jag älskar att läsa för barnen. Bäst orkar han lyssna och titta då syskonen är med. 

Fina, viljestarka Vidar så vi är glada att vi fick dig.