Efter nästan 6 timmar av hysteriskt skrikande gick natten som tur helt bra. Agnes somnade fort om efter sina matpauser.
Trots att jag känner mig grymt sliten idag lyckades jag få ut migsjälv babyn och hunden ut i solen fär lite frisk luft. Jag som längtat efter mildare väder har ju fått min önskan uppfylld men det jag inte tänkt på är att det är nästintill omöjligt att ta sig fram med vagn i dessa snömassor. Vi fick helt enkelt gå fram och tillbaka längs med samma väg ett par gånger eftersom de flesta cykelvägar inte är plogade utan består av en nertrampad stig. Nåväl, även om själva promenaden var lite enformig och trist så var det skönt att vara ute. Agnes somnade ganska fort i vagnen och jag hoppades på att hon skulle forsätta sova ett tag då vi kom in men nej så fel jag trodde. Vi umgicks ett tag men sen blev hon helt tydligt supertrött och man kunde riktigt se hur hon kämpade för att hålla sig vaken. Men sova skulle hon inte. Det tog nästan ett par timmar och mycket gnäll före hon tills slut somnade- i bärsjalen. Hennes lilla säng används mindre och mindre eftersom det är super svårt att lägga ner henne utan att hon vaknar och lyckas man så sover hon oftast bara en liten stund. Bäst sover hon i famnen eller riktigt nära kroppen och tydligen även i bärsjalen. Jag har försökt att få henne att somna i vagnen även inomhus, tänkte att det borde väl funka rätt bra eftersom hon somnar rätt fort då vi går ut, men det fungerar inte alls.
