måndag 11 januari 2016

Sömnbloggen del 100

Igår tog det tre (3) timmar att natta barnen. Idag 2,5h. Jag har sjungit 50sånger enligt barnens önskemål, berättar historier, varit tyst, pajat handen, gosat, gått ut ir rummet, varit inne i rummet. What not. Det är väl det som är problemet- har väl gjort för mycket och de konst att de kan köra med mig. De har bankat i sängarna, att i sängarna, varit i samma säng, skrikit, gråtit, bett om att få gå på wc, bett om mjölk, bett om värkmedicin, vrålat efter pappa (som jobbar kväll igen), varit fem före att somna flera gånger men insett att nepp vi börjar om igen.
Jag undrar bara, bad hände med att sitta i fåtöljen och nynna trollmor?? Varför, varför kan nattande och sovande inte bara fungera problemfritt. Varför i hela friden fattar inte ungarna att det är SKÖNT att somna och sova!? Hela natten.
Efter nu fyra åt av mer eller mindre dåligt sovande känns det som att jag håller på att bli galen. Det är tortyr.