Idag träffade jag Linnea, 2månader, på en inflyttningsfest.
Först tänkte jag att, omg, snart har vi faktiskt också en sådan liten människa att ta hand om. Hur ska vi fixa det!? Men sen efter att ha suttit och kikat på tösen en liten stund och hört föräldrarna berätta om hur det gått hittills så kom lugnet. Vi fixar det nog även om vår krabat inte nödvändigtvis sover så mycket och har såna fantastiska rutiner som lilla Linnea. Men det gör faktiskt inte så mycket om hon inte känner sig up for att börja knyta sitt sociala nätverk vid 2 månader. Vi får helt enkelt se vad det är för en liten typ som anländer. Det blir nog bra oavsett.
